Förkyld men jobbar på!

Ja, jag vet att man inte ska jobba när man är förkyld, men det är väl alltid värst på morgonen.

Så i går tog jag min täppta näsa och onda hals och begav mig mot jobb.

Fullproppad med Ipren, Panodil och nässpray så gick dagen faktiskt bra. 

Bättre än jag trodde.

Just nu har vi det tufft på jobbet, inte patientmässigt för det är vi ju vana vid och det klara vi av.

Men de är några av kollegerna som har det jobbigt privat.

Vi är ett sammansvetsat gäng på jobb, vi stöttar varandra i vått och torrt och vi finns där för varandra vad det än är.

Så vi lider alla med dessa personer och tänker mycket på dem!

Så stämningen blir lite annorlunda när vissa går igenom tuffa saker.

Är fortfarande förkyld det vill inte riktigt släppa, fortfarande ont i halsen, men det är inte så illa att jag måste vara hemma.

Försöker att inte snora på mina patienter på jobb.

Jag håller mig i alla fall borta från träningen.

Det är som någon på jobbet sa, bättre att låta bli att träna några daga nu än att ligga inne med en hjärtmuskelinflammation och inte få träna på 6-8 veckor.

Skulle cyklat till dagis med barnen i dag men jag hoppar det, det är ju inte plan mark dit precis.

Får bli en lugn tur med hunden innan jobb i stället.

Hoppas på att det känns bättre i morgon så jag kan ge mig ut och springa igen, var ju ett tag sen sist!

Paus tack!

Livet bokstavligen rusar fram!
Jag hinner inte riktigt med.
Tröttheten är enorm och det kan bero på att man har så mycket att göra och hinner inte riktigt vila.

Tre barn, en hund och jobba 80%.
Jo, det är väl många som har det så.
Och det lättar väl snart när man väl kommer in i det.

Det är ju hämta, lämna i skola och på dagis på olika tider, aktiviteter, styrelse uppdrag, jobb och Almas utredning.

Gäller att hitta någon form av rutin i det hela, tror att det börjar komma.
Så jag hoppas denna extrema trötthet släpper snart.

Förra veckan var det BVC med den lilla, det gick ok, hon hade växt 7 mm och gått upp lite.
Så nu vägde hon 8,5.
Utvecklingen börjar komma i kapp så det var ingen fara.

Skulle återkomma om ny tid för vägning.

Sen har man mest jobbat känns det som.

Förutom i onsdags då vi hade en tid till dietist och logoped, det hade de själva fixat att vi skulle få träffa båda samtidigt.
När vi kom dit så var dock dietisten sjuk så det blev bara besök hos logopeden.

Men det var bra, hon sa att det beror inte på något medicinskt att hon inte sväljer.
Hon kan svälja så det är inte det som är problemet.
Vi fick lite tips och råd på hur vi ska fortsätta.
Skulle få en ny tid om ca 2 månader.
Hon skulle också meddela att vi önskade en tid hos dietisten snarast.

Jag jagade även rätt på läkaren när jag fick veta att hennes provsvar hade kommit.
Tycker det är så j***a dåligt att man inte hör av sig.
Ja, jag hade tänkt ringa i veckan säger hon.
(Då var det torsdag)

Proverna visade inget, det tyckte hon var bra.
Hon tyckte det räckte om jag fick en tid senare i höst, men det tyckte inte jag.
Jag vill veta hur vi ska gå vidare och vad som händer nu.

Blir trött bara av att tänka på det.

Vi får väl se hur det går, orkar snart inte mer, det får liksom gå som det går känns det som. De tar väl tag i det om det går allt för långt.

Hon har i alla fall ätit rätt bra i helgen, det är ju alltid något, ska ställa henne på vågen i kväll för att se om hon gått upp.