Sommaren försvann

Förra veckan var det nästan högsommar.
Varmt, soligt och härligt, runt 28 grader.

Nu är det 9 grader, molnigt och regn i luften.

Vad hände med sommaren som försvann.

Jag hoppas verkligen den kommer snart igen.
Behöver värme och sol, utekvällar och barn utan kläder.

Vi får hoppas det inte dröjer allt för länge innan den kommer tillbaka.

Vissa människor

Det finns vissa människor som aldrig felar.
Aldrig säger eller gör något fel.
Det måste vara underbart att leva på det viset.

Vi andra däremot, vi gör allt fel.
Allt vi säger är fel och allt vi gör är fel, hur mycket vi än försöker så blir det fel.

Sen är det vi som har attityd problem mot de perfekta människorna.
Ja, så kan det vara.

Men här är det slut på fjäsket.
Får jag inget så tänker jag fan inte ge heller.
Varför ska det alltid vara en som ska ta steget, en som ska be och krypa.

Nä, nu får det vara.

Vill man inte ge så behöver man inte.

Och jag är trött på att ge, trött på mothugg och att allt är mitt fel.

Man bråkar ALDRIG ensam!!!

Jag min åsikt är att båda måste ge och har man inte gett och bjudit till innan så är det på tiden och då får man faktiskt bjuda lite extra.

Det kommer inte av sig själv!

Tack!

Ibland har man tur!

Jag pratade i dag med dotterns dietist eftersom hon fortsätter kräka någon gång per dag. Det kan vara en laktosöverkänslighet, vissa får det i samband med magsjuka och sen försvinner den efter någon vecka. 

Det är lite tuffare för magen när man får maten rätt in i magsäcken och inte via munnen.

Så jag fick lite tips och även ett recept på mat som är lite skonsammare för hennes mage.

Så vi begav oss till apoteket, vi behövde ändå handla. Lämnade in receptet och fick det akut beställt, så maten ska vara där i morgon.

Passade på att köpa några sicsac påsar, eller som vi kallar det, kräkpåsar.

Tur var det för 10 minuter senare vid mjölkkylarna så mår hon illa, så snabbt upp med påsen och ut med en påse.

Jag han!!!

Phu!!

Men folk tittade på mig som om jag stod där med ett magsjukt barn och att vi inte borde vara där, jag tänkte att ni ska inte bry er, och att alla har olika problem.

Så spännande det hade varit om jag inte köpt de där påsarna eller om jag inte fått upp dem. Jag hade även glömt skötväskan hemma.

Men just nu och just i dag hade jag tur!

Nu är det gjort!

Innan vi åkte till Spanien, så hade jag kommit igång att jogga igen.
Men såklart ska något hända.

Dagen innan resan så snubblade jag på mattan och slog tårna i soffbordet.

Ja, ni vet alla hur det känns, det känns i hela kroppen!
Det brukar ju släppa efter en stund men nu gjorde det inte det.
I stället blev det värre!!

Till slut kunde jag inte stödja alls på foten.

Jag fick besöka vårdcentralen, det konstaterades en mjukdelsskada. Så det blev lindning, högläge och kryckor.

Sen dess har jag inte kunnat jogga.
Foten är fortfarande inte bra, men det är ok med skorna på.

Så efter lite puschning av maken så kom jag iväg.
Jag var trött och sliten och hade ingen energi alls men jag gjorde det.

Det var inte snyggt och det gick inte fort men jag gjorde det i alla fall.

Det känns lite mer i foten nu men det går väl vara så, kan nog ta ett par veckor till innan den är bra, så jag får står ut.

En del av mitt liv.

Alla har vi olika problem i våra liv, mer eller mindre jobbiga.
Det som har varit väldigt tufft i vårt liv är detta.

Här får ni en liten blicka av vårt liv.......

Välkomna, tryck på länken så får ni se...

Att leva med ett barn som inte äter


Just det där mamman i länken säger om tipsen, men gör så här, eller har du provat detta?
Det är då man har lust att skrika:
-VI ÄR INTE DUMMA I HUVUDET VI HAR TESTAT ALLT!!!!!

Jag minns så väl när Alma var liten och det kom en kommentar från en förskolelärare på förskolan hon skulle börja på.
Var inte orolig hon kommer äta när hon kommer hit. Det gör ALLA.

Jo, visst, många barn äter sämre hemma mot hur de äter på förskolan, men detta är skillnad.
Jag visste ju redan då att hon inte skulle äta där heller. Hon är tredje barnet och har alltid andra barn omkring sig, så det är inte det som gör det.

Men visst alla vill hjälpa till.

Ibland är detta problem tuffare än annars, så det är därför jag ibland försvinner från bloggen för att jag inte orkar.

När man stannar upp!

För första gången under mina 9 år som sköterska inom hjärtsjukvård så fick jag följa med på kardiologiskt vårmöte.

I år var det i Göteborg.

Det började på onsdagen och varade till fredagen.

På torsdagen var det en stor middag med 800 gäster.

På mötet var där 1500 personer.

Kan ni förstå känslan när man stannar upp och tittar ut över havet av 1500 personer och tänker, att här står lilla jag mitt bland de 1500 främsta inom Sveriges hjärtsjukvård. 

Hur häftigt är inte det när man stannar upp och tänker efter.

Men så roligt jag har haft. Det var länge sen jag skrattade så mycket och haft så roligt som jag haft dessa tre dagar.

Tack för det till mina fantastiska resevänner som var med mig!