Mycket godis blir det!

Efter jobbet  i dag så blev det en tur till en affär.

Det vankas två st barnkalas i huset på två helger!

PHU!

Andas i en fyrkant!!!!

Nä, det ska nog gå bra, ska nog kunna överleva två timmars invasion oavsett vilket väder det är.

I alla fall, är det barnkalas så ska de ju ha godispåsar, så det skulle det handlas till.

Jag fyllde korgen full med godis i alla dess olika former och smaker.

Kom till kassan och lade upp allt på bandet och skulle betala.

Då säger han i kassan, ska det ätas mycket godis i helgen?

EH!

Ja, jag har bulimi!!!!

Nä, det svarade jag inte, men tänk om det faktiskt varit så och jag svarat det, vad skulle han då gjort?

Jag förklarade att det skulle ske lite barnkalas så det var inte till mig allt.

Oavsett så ska jag ju inte behöva förklara varför jag köper så mycket godis, de ska väl vara glada att de får sälja i stället.

Men nu är allt inköpt och fixat inför kalasen så det ska nog bli bra hoppas jag.

Det är Theas första kalas så hon är jätte spänd.

Jag har satt fem år som start ålder för kalas, det är lite lagom tycker vi. 

Nu hoppas vi bara att väderprognosen inte stämmer med 15 grader och massor av regn.

Men vad ska man göra åt det, det är bara att se glad ut.

Lite till!

Efter att ha gästspelat på jobb i en vecka så gick jag i dag på en välbehövligt, tre veckors semester!
Det behövs verkligen nu. Är helt slut både i kropp och själ.

Jag och maken har en vecka tillsammans nu sen har jag två veckor ensam med barnen, då tar kanske maken en eftermiddag eller något.

Men jag brukar kunna roa oss på något sätt.

Äntligen lite välbehövlig semester!

I går var sista dagen på en vecka på jobbet.

Äntligen var det dax för semester!!
En veckas ledigt sen ska jag jobba en innan jag är ledig tre till.
Jag ska erkänna att jag hade inte orkat en enda dag till!
Så hade det inte varit min sista så hade jag fått gå och sjukskiva mig.

Väggen är nog nära nu!

Men efter en god natts sömn och få dra sig lite på morgonen, maken gjorde så gott han kunde med barnen i morse, så jag klev inte upp förrän strax efter 08.

Jag var tvungen att köra till apoteket för att hämta mat till Alma, innan maken skulle iväg.

Så strax efter 9 körde jag till Laholm och apoteket för att hämta de, jag brukar ta en vagn med mig för att det är många lådor och jag kan inte bära alla.

Tur i dag att jag hade vagnen med mig, för de hade stängt av hela centrum inför stadsfesten som äger rum i dag.
Så jag fick parkera nere vid Lagan och gå upp, skulle in ett snabbt ärende och bara ha lite kakformar i affären också.

Så i dag fick jag gå igenom hela stan och in i mataffären, handla och betala och sen tillbaka till Apoteket med en tom barnvagn.

Folk undrade nog varför jag gick omkring med den tomma vagnen.

Men det var bra när jag väl kom till apoteket och löste ut 4 st stora lådor med näringsdrycker till henne.
Jag hade aldrig fått hem alla annars.

En LÅÅÅNNNGGG dag!

I torsdags var det så dax att åka in till barnkliniken igen för att byta sonden.

Vi skulle testa en ny medicin som de inte testat här i Halmstad innan.

Kl 10 skulle vi vara där, men där var väldigt rörigt och de var försenade, så 11,15 fick vi komma in. 

Det nya läkemedlet gavs som nässpray. 

Efter ca 15 minuter blev hon trött och somnade i min famn, då började de med att ta bort den gamla tejpen för att kunna dra den gamla sonden.

Då vaknade hon till och blev ledsen och skrek.

Då ville jag inte vara med mer, så jag gick utanför.

Jag hörde ända ut i korridoren hur hon skrek, det skar ända in i märgen på mig.

Jag kikade in genom fönstret och såg att de inte hade lyckats och att de skulle testa igen.

Då gick jag in och sa att jag inte ville mer.

Det räckte att jag tog henne så somnade hon, stackars barn.

Sen sov hon så gott, så efter ca 40 minuter efter medicinen var given så kunde vi göra ett nytt försök och då gick det jätte bra, så nu vet vi tills nästa gång att vi kan vänta en bra stund innan vi börjar.

Men efter var det väldigt svårt att väcka henne, så vi fick stanna en bra stund.

När klockan var närmre 13 så gick jag ner på jobbet en runda, jag hade tänkt att vi skulle åka och handla innan vi åkte hem men jag hade ingen mat med mig till henne. Så vi gick och köpte en Yoggi, 

Men hon ville ändå inte vakna, hon vaknade till lite typ 5 minuter men sen somnade hon sittandes på en stol. 

Stackaren!

Så jag gick upp på barn avdelningen igen innan jag skulle åka hem, men vi fick stanna lite till. De ville se att hon vaknat ordentligt innan vi åkte hem.

Så 15,30 fick vi åka hem. 

De glömde att hon skulle vägas men efter alla dessa timmar tänkte jag inte stanna och vänta på det och ta av henne alla kläder, hon hade ju blivit ledsen igen så det fick vara.

Det blev en lång dag och inget handlande.

Jag körde och köpte sushi på vägen hem och fick handla en annan dag.

Det tar mycket på mig mentalt när vi håller på med detta, så efter maten var jag helt slut och var tvungen att gå och lägga mig.

Somnade som en klubbad och sov ca 40 minuter, hade nog kunnat sova lite till men man vill ju gärna träffa resten av familjen också innan det är dax för de andra barnen att gå och lägga sig.

Svensk sjukvård tar knäcken på sjuksköterska!!

JA, rubriken stämmer i många fall.

Så även när det gäller vår familj där mamman är sjuksköterska men få kämpa sig blå för att få hjälp till sitt barn.

Ibland tänker jag på dem som inte är i sjukvården och som inte orkar kämpa.

Jag orkar snart inte heller längre.

I alla falla, jag ringde för några veckor sen och efterlyste remissen som var skriven till ät enheten i Göteborg.
Jag började ringa till barnkliniken här i Halmstad för att få reda på var den var skickad. För att sen kunna ringa dit och fråga hur det går.

Här fick jag reda på att remissen var skickad till Barnlogopedi och nutritionsteam i Göteborg, sen sa hon, vänta här ska ha kommit ett svar. Så gick hon och letade upp det.
För ni ska ju veta att alla regioner i Sverige har inte samma journalsystem så då får det skickas pappersjournal.
För varför ska det vara praktiskt!!

Så hon letade upp svaret som låg i Dr fack, där stod att vi var nekad att komma med motiveringen, att de ansåg att vi borde kunna få samma hjälp på närmre håll.
Problemet är ju att det inte finns på närmre håll.

Så efter detta har jag försökt få tag på en Dr som kan berätta vad som kommer hända nu.

I går fick jag efter mycket jagande tag på Dietisten som har hand om Alma, att man kan ha telefon tid 30 minuter om dagen och mellan 8,30-9,00 är ju fantastiskt. Sen att man inte kan komma fram till en telefonsvarare heller är ju ännu bättre.

I alla fall, efter 5 samtal hade jag lämnat ett meddelande till henne att jag ville att hon skulle ringa. Så på väg hem från jobb så ringde hon. Hon hade inte fått informationen om att vi inte fick komma till Göteborg. Hon sa också att ja, Alma har ju verkligen ramlat mellan stolarna.
Eh, ja, det kan man ju verkligen säga.

Inte nog med detta, man måste ringa hur många samtal som helst för att komma till distriktssköterskan som beställer aggregat, omläggningsmaterial osv till Almas sond.
Innan har man kunnat ringa till distriktssköterskan direkt på deras telefon tid, men det kan man inte längre. Utan nu måste man sitta i hur lång kö som helst för att komma fram till vårdcentralen för att där förklara hela situationen, för att sen be dem lämna ett meddelande till ansvarig sköterska på distriktsmottagningen, för att de sen ska kunna ringa upp en annan dag.

Så för tre veckor sen ringde jag och bad de beställa aggregat till sonden, de skulle lämna ett meddelande till vikarien.
Då tänker jag att de hör väl av sig när det kommit men i går fick jag åter igen ringa x flera och för att sen sitta i kö.
För att en sköterska ska gå in och kolla i journalen för att sen lämna ett meddelande att jag vill bli kontaktad.

Så i dag ringde distriktssköterskan. Han sa att sakerna var beställda och fanns där men att han sen glömt vem de skulle till och hoppades på att någon hörde av sig.

Så jag fick i dag köra först till distriktsmottagningen för att hämta sakerna och sen till förskola och fritids för att lämna två av tre barn för att sen kunna köra till barnkliniken med den minsta för ett sondbyte.

Sveriges sjukvård är fantastisk eller vad tycker ni?

Så äntligen kom den...

SOMMAREN!!!

I veckan kom den och det var rejält.

Men den var välbehövlig, man behövde verkligen sol och värme nu.
Får bara hoppas att meteorologerna har fel och att det vara längre, enligt dem är det ju slut redan i morgon.

Det vill jag inte, framför allt inte med en vecka kvar till semestern.

Jag vill ju ha fint väder när jag är ledig så jag kan åka och bada med barnen.
Men det är ju inget vi kan påverka så.

Helgen har varit full proppad med aktiviteter.
Barnkalas i går och annat kalas i dag, så det är inte mycket man får vila på sina ledig dagar.

Jag har ju haft tre ledig dagar i streck tidigare på sommarschemat, men inte denna helgen.

Så man är ju lite trött, extra eftersom jag varit inne på tre störningar denna vecka också.

Störning är det vi kallar det när vi blir inringda från vår beredskap.

Man är ju inte så pigg när man blir väckt mitt i nätterna och ska in och jobba.
Dagen efter är nästan värst, man känner sig nästan bakfull.

Jag har ju börjat jogga igen, det är ett tag sen men det är härligt när man kommer igång.
Men mina benhinnor har havererat, så jag får baka lite, vila benen och sen börja PW i stället för att träna upp dem några veckor, så får vi sen se om det går att börja springa igen.