Alfons Åberg!

I dag blev det utflykt till Göteborg!

Där finns ett Alfons Åberg kulturhus som vi aldrig har besökt.

Barnen tyckte det var hur kul som helst.

Där fanns Alfons lägenhet uppbyggd med spöken i garderoben, hans trädkoja, helikoptern han bygger och en stor rutschkana.

Där fanns även en läshörna, lite snickeri och pyssel.

Lite av varje med andra ord.

Strax efter vi kommit dit var det sagoläsning, där efter bjöds det på glass.

Senare var det även cirkus!

Det älskade barnen, alla tre, lilla Alma tittade med stora ögon, skrattade när alla andra skrattade och applåderade när andra gjorde det.

Hon var så söt när man tittade på hennes reaktion.

Dagen avslutades med en snabb tur i slottsskogen, det blev bara en liten tur med tanke på att lilla hunden inte varit ensam en hel dag tidigare.

Men hon hade haft det bra märkte vi när vi kom hem.

Hon fick ett nytt märgben att tugga på när vi åkte och nu kan hon ju även gå inomhus om hon vill det.

I kväll fick hon en rejäl promenad, hon fick även leka med en annan hund som hon brukar träffa ibland, så nu sover hon gott.

Det gör snart hela familjen.

Vi var alla trötta efter allt bus och stoj i dag.

Sov du lilla viedeung!

I går när jag skulle lägga den minsta dottern, hade hon svårt att komma till ro.

Det kastas nappar och nallar till mig på golvet.

Hon ställer sig upp och säger tittut med ett stort leende över säng kanten.
Det är då man gör att för att inte le.

I går avslutade hon konstföreställningen med huvudstående!

Tokunge!

Vrålåk

Mellersta dottern är nästan lika stor som den äldsta. Det skiljer inget i vikt och bara 2 cm i längd.
Så det där med att ärva är svårt.

Mellersta har cyklat på en 12 tums cykel, den har varit för liten och det har inte gått att höja sadeln mer.
Men vi har tyckt det var onödigt att köpa en ny cykel till henne.

Vi har diskuterat fram och tillbaka och beslutat att vi skulle se om vi kunde hitta en bättre begagnad i stället.

Så i går dök den upp på fb!
100:-!!!
Det kan ju inte bli billigare.
Jag tog den och körde och hämtade direkt.

Mycket fint skick och hon blev jätte glad.
Så nu ska hon bara lära sig cykla utan stödhjul också men det dröjer nog lite.

Korv

Ja, är det semester så är det!
I går blev det korv till lunch. Inte så ofta vi har det men ibland är det smidigt.
Orkade inte tända stora gillen, men det blåste bra så jag satte engångsgrillen i den stora!
Ibland får man idéer.

Skogen!

I dag har vi fixat här inne, fortsatt rensa vid andra entrén där hunden ska ha sitt.
Det börjar bli klart, en hylla som ska torkas av och golvet som ska dammsugas kvar bara.

Efter lunch så packade vi ihop fika och begav oss på en tur.
Det slutade i ett naturreservat på Hallandsåsen.

Det har regnat hela dagen och det regnade lite när vi kom dit, men vi gick ändå.

Det slutade regna efter ett tag.

Det blev en lite längre runda än vad vi först tänkt.
3,8 km upp och ner över stock och sten.
Undrar varför det känns så långt när man går i en sån terräng?

Vi stannade halvvägs och fikade, barnen knatade på bra men mot slutet tyckte de att det var jobbigt och det förstår man ju.
Annars knatade de små benen på bra.

Hunden var som galen och sprang i backarna som om hon aldrig varit utomhus tidigare, härligt att se henne så.

Men mot slutet var även hon lite trött, hon brukar inte ta så långa promenader och framför allt inte i sån terräng.

Vi var ute i nästan 2 timmar så vi var alla lite trötta nu i kväll.
För att trotsa sommaren hade jag gjort egen Rissi frutti, alltså risgrynsgröt (men det sa jag inte till barnen).
De åt och var glada.

Ja, inte den lilla då, för hon äter fortfarande inget.
Är inne i en period när hon inte äter något alls.
Tuggar på några korvbitar eller majskorn, men sen när hon tuggat klart så åker de ut lika fort som de kom in.
Tycker det är jobbigt, kan hon inte bara börja äta lite i alla fall.

Hon ska vägas i början av nästa månad, ska bli spännande att se hur mycket hon väger nu, ev har hon växt lite på längden men jag tror inte hon har gått upp så mycket.

Men vad ska man göra mer än att erbjuda henne mat.

Det värsta jag tycker nu är att hon verkar vara hungrig, sen tar hon några skedar och sen är det bra.

Sista tiden har hon varit otroligt gnällig, men det kan ju vara vad som helst, ålder, tänder eller något annat. Bara det inte är hunger men det vet vi ju inte eftersom hon inte pratar.

Men hade hon varit hungrig så hade hon väl ätit något kan man ju tycka.

Glad midsommar!

I går var det midsommarafton!

Vi hade en lugn dag med familjen.

På förmiddagen var jag och de stora och dansade runt stången i Laholm.

Alltid kul och jag tror att barnen tyckte det var mysigt, för det är ju det som vi vill ha, en riktigt mysig dag med familjen.

Sen blev det så klart jordgubbar med mjölk och grädde till lunch.

På eftermiddagen när den lilla hade sovit färdigt så begav vi oss mot Veinge, grannbyn.

Där var det också dans runt stången, här var det inte folkdans utan det var en privat person som tagit ut sina högtalare och förstärkare, sen spelade han gitarr och massor av folk dansade på en gröning mitt i ett villaområde.

Vi blev tipsade om detta av en kompis till maken, han och hans barn var där.

Där var det riktigt mysigt precis som midsommar ska vara, massor av barn och bus!

En midsommarstång fans det och vi dansade även där.

Här stannade vi en stund och sen var det dax att åka hem för att äta.

Det blev grillad ryggbiff med hemmagjord potatissallad, majskolv (eller majskorv som barnen säger) och grönsallad.

Det var en mysig dag och kväll.

Sommarlov!

I torsdags gick vi upp med tuppen.

Klockan ringde 5,30.

Mat skulle fixas, kaffe skulle kokas och allt skulle packas in i bilen.

Utflykten gick mot Malmö och inspelningen av Sommarlov.

Där var inte så mycket folk för det blåste 15 sekund meter och var inte mer än 16 grader ute.

Men vi hamnade nästan längst fram efter så barnen fick autografer av idolerna!

Lillan hade det varmt och gott där hon satt i vagnen.

Friska vindar blåste det från havet.

Inspelningen är ju precis vid havet så vädret var ju inte det bästa men vad gjorde det.

Efter så fikade vi i bussen, den är kanon att ha när vi är på utflykt, framförallt när man inte vet hur vädret ska bli så man kanske inte kan sitta ute och fika.

Lediga dagar!

I dag var vi lediga allihopa.

Mysigt.

Vi har tagit en lång promenad i skogen allihop, så hunden blev väl rastad, hon tycker det är toppen att springa i skogen.

Vi har även börjat rensa i vårt utrymme där vi har torktumlare och en andra ingång som inte används.

Katten har sin kattlucka det hållet.

Nu börjar vi projekt hundlucka.

Vi har velat hit och dit om vi ska ha hundkoja och hur stor den ska vara och var den ska stå.

Men nu har vi nog bestämt oss att hon ska få vara där katten är.

Där är torrt och varmt och på sommaren är betonggolvet svalt om hon vill svalka sig lite.

Så nu måste vi städa undan och röja, kasta sånt som inte används och saker som kan stå ute ska ut.

Hoppas det blir bra så småningom. Vi har ju i alla fall kommit igång.

Jag var iväg ett ärende i kväll så vi åt middag mitt på dagen, men vi var ju tvungna att ha något i kväll också.

Den stora har önskat sig pannkakor några dagar så i dag fick det blir det.

Den stora blev glad, hon åt 7 st, med grädde och sylt!!

Haha!

Men är det sommarlov så får man äta hur många pannkakor man vill!

Inte precis bra start

I går jobbade jag kväll, ett sista pass innan jag blir Lattemamma på nytt, men bara över sommaren.

Går på föräldrar ledigt och är ledigt till skolan börjar i Augusti.

Man går och längtar lite och vill bara hem från jobb.

Jag lämnade jobbet 21,45.

Passade på att köra in om och storhandla.

Maxi i stan har öppet till 23 varje kväll så det är toppen när man jobbat kväll och är ledig dagen efter.

Så jag körde in om och storhandlade, skönt att ha det gjort.

Körde självskanning, brukar inte göra det så ofta när jag handlar så sent.

Men nu gjorde jag det, klockan var 22,50 när jag kom till kassan och det blev avstämning!

Det är ju sådär lagom kul när klockan är så mycket, tjejen i kassan tänkte precis som jag, men vad gör man. Skulle jag ha mina varor så var det bara att se glad ut och tasta upp allt igen.

Tack för det Maxi!

Klockan var 23,30 när jag kom hem och sen ska allt lastas upp och in i kylen, så det blev en sen kväll i går.

Tur man är ledig!

Inget

Ja, vad har annars hänt.
4 åringen har varit på kontroll, hon blev godkänd ´.
Ett syntest som skulle göras om när hon var 5 bara, de visste inte om hon såg dåligt eller om hon bara inte brydde sig.

För två veckor sen var vi och träffade en arbetskamrat och hennes barn som hade vattenkoppor, här är det bara Alma kvar som inte haft det. Hade varit skönt att ha det gjort innan man börjar jobba helt. Man måste ju vara hemma så länge när de har det.
Så nu väntar vi bara och ser om hon får det.

I Fredags var jag och firade min brors yngsta dotter som slutade 9:e klass, mysigt med lite fika.
Jag, barnen och hunden var det.

Maken var på urnsättning med familjen.
Så vi åkte på var sitt håll.

När jag kom hem så regnade det rätt kraftigt, men in kom vi.
När vi hade ätit middag och satte oss i soffan, så var det fint väder igen, solen sken.
Man kunde se lite att molnen började bli lite mörka men inget annat.
Så plötsligt helt utan förvarning så hör man åskan, samtidigt slår blixten ner i huset så hela huset riste!

Fy vad jag blev rädd, jag har aldrig varit med om något sånt.
Strömmen gick, hunden blev tokig och började skälla, för hon visste klart inte vad det var.
Barnen blev ledsna för de var rädda.

Där stod jag med tårarna brännande innanför ögonlocken och gråten i halsen och ska trösta dem utan att cisa hur rädd jag var.
Jag ringde maken, frågade om de hade ätit och fikat klart efter det de skulle iväg på.
De var klara, så jag förklarade vad som hänt och frågade om han inte kunde komma hem.

Det gjorde han.

Sen gick jag runt och tittade allt såg ok ut, såg att jordfelsbrytaren slagit ut, så jag slog upp den och då kom strömmen tillbaka.

Jag fick även springa ett varv runt huset i ösregn för att se så det inte brann någon stans, men allt såg fint ut.

Men dator, rautor och TV stängdes av så länge, tills jag var säker på att det inte kom mer åska.

Allt verkar ha klarat sig i huset, konstigt nog men ibland ska man ha tur.

Sista helgen på länge....

Helgen som gick var det sista helgen på rätt länge som jag skulle jobba.

Det tar emot lite (mycket) när det är sommar och varmt, då vill man vara hemma och mysa med familjen.

Men snart är det slut för denna gången och jag ska vara ledig, länge.

Kommer nog tröttna på det också när barnen bråkar och slåss.

Men jag ska försöka njuta så mycket det bara går.

Med glädje och spänst!

På jobbet har vi kunnat beställa nya tröjor i träningsmaterial.

Det var man ju så klart tvungen att göra.

Gratis är kul!

Den var tvungen att invigas i helgen, under PW!

Så lite reklam under träningspasset fick det blir!

Ser ni vad det står?

Sommarlov

Torsdagen den 12:e var den sista dagen för barnen på dagis innan sommarlovet.

För den stora vad det sista dagen på dagis för evigt, efter sommaren börjar hon i skolan!

Hur gick det till, 6 år!

Det har gått så otroligt fort så man inte riktigt hinner med.

För den mellersta är det stora gruppen som gäller.

Och den lilla ska ju också börja på dagis efter sommaren.

Mina små barn, tiden går för fort, snart är de inte små längre.

Man försöker njuta men man hinner inte riktigt det heller.

Nu väntas det ett långt och härligt sommarlov i 10 veckor som gäller!

Prinsessan!

Kristi himmelsfärds dagen var den stora dottern bjuden på pirat kalas hon en kompis.

Men hon ville inte var pirat.

-Jag är tjej mamma, jag kan inte vara pirat!

-Nehe, vad ska du vara då?

-Jag ska vara prinsessa!

Ok, så prinsessa blev det.

Vilket pirat kalas behöver inte sin alldeles egna prinsessa?

Roligt hade hon i alla fall och det är ju det viktigaste. Inte att man är pirat eller prinsessa. 

Nya prover

Den 26 Maj ringer Dr när jag är på väg till jobbet.

Hon har då själv ringt och efterlyst proverna.

(Jag har ringt barnkliniken nästan varje vecka för att höra om de kommit).

Jag ringde själv Sahlgrenska veckan innan för att veta hur långt tid det skulle ta, de sa då att Halmstad skulle få svaret den veckan. Då hade det gått 4 veckor.
Väntan är jobbig tycker jag.
Väldigt psykiskt påfrestande.

I alla fall, hon sa att de prover som var tagna var bra, där kunde man inte se något. Men de svarade inte riktigt på den frågeställningen man hade ställt.
Frågeställningen är ju syndromet som de misstänker.

Så vi skulle komma in och ta nya prover, som även de skulle skickas till Sahlgrenska.
Ny väntan och ny oro.

Hon sa att hon hoppades att svaret skulle ha kommit när jag ska till dietisten nästa gång.
Om nu inte dessa heller visar något (man kan ha syndromet utan att det syns på proverna) så gör man inte mer förrän hon är två år.
Nästa utredning är en tillväxthormon mätning och de måste vara två år för att de ska visa något.
Så sen är det bara att vänta i så fall.

Så dagen efter får jag en tid för provtagning, maken kommer in med henne så går jag till provtagningen efter jobbet, så är han och de stora på lekplatsen så länge.

Hon var emlad både här och där. Men denna gången gick det lite bättre att sticka henne, det skulle ju bara vara ett rör också så det var inte så mycket som behövdes.

Så nu väntar vi igen.
Såg på hemsidan för dessa analyser att det brukar ta upp till 6 veckor innan man har ett svar.

Så jag har bestämt mig för att släppa det, kan inte fundera på detta hela tiden, det tar upp all min vakna tid annars, det tär något fruktansvärt på mig, psykiskt och jag kan inte leva så.
Utan nu väntar vi och ser.
Svaret kommer när det kommer, jag kan inte påverka något och inget ändras av svaret.

Måste njuta av livet lite i stället för att fundera hela tiden.

Dietist

Ett första besök hos dietisten gjordes i mitten av Maj.
Jag hade redan vid läkar besöket registrerat vad lilla Alma ätit under 4 veckors tid, så dessa papper hade vidarebefordrats till dietisten.

Hon hade räknat ut att hon fick i sig i snitt 600 kcal per dag, vid hennes vikt bör hon få i sig mista 860 kcal per dag för att det ska gå jämnt upp. Detta lyckas hon alltså inte med.

Hon är helt ointresserad av mat, bryr sig inte och har aldrig varit intresserad, vid tidpunkten av dietist besöket åt hon bara purre av dillkött, sås och potatis mos. Köttfärssås och potatis mos, välling och smoothie som jag gör på banan, jordgubb, hallon och näringsdryck för barn som jag fått utskrivet till henne via BVC.

Det är det enda.

Dietisten tyckte vi skulle försöka få henne att äta mat, så vi ska sluta med purre, bara en flaska välling per dag och en smoothie per dag.

Detta skulle göras för att hon ska bli hungrig och lära sig äta riktig mat.

Vi ska försöka detta fram till nästa besök i mitten av Julie, då ska vi träffas igen för att diskutera hur vi går vidare och även hur vi gör när hon ska börja på dagis.

Öronmottagningen

I början av maj så hade vi fått tid för återbesök på Öronmottagningen efter beskedet på hörcentralen.
Här blev man mycket bättre bemött!

Hon tittade i öronen, allt såg fint ut och hon tyckte att det hörseltestet var missvisande.
Hon sa att man kan inte göra ett sånt hörselprov på ett sånt litet barn för det stämmer inte.

Så hon trodde inte det var någon fara, fanns ingen anledning till oro.
Hon sa att ett sånt litet barn kan vara mycket mer intresserad av en fläck på marken än att jag kallar på henne.

Så vi skulle inte göra något och ingen vidare kontroll skulle göras om hon inte får öroninflammation igen.

Det var mycket skönt att höra!

Fortsättning

Ja, då fortsätter vi...
I mitten av April var det återbesök till banläkare efter Almas metapneumovirus som hon låg inlagd för med andningsproblemen.

Allt var bra och lungorna lät bra, hon hade inte varit mer förkyld efter det så det var svårt att säga om hon får tillbaka andningsbesvären när hon är förkyld.
Han skrev i alla fall ut mer inhalationer så att det finns, han sa att det brukar ju komma förkylningar till hösten så vi får se då.

Ska få en telefon tid i början av nästa år om hon inte får några besvär innan det.

Så det var bara att avvakt.

Dagen efter det besöket skulle jag dit igen.

Denna gången skulle vi träffa barnläkare ang hennes vikt och längd.
(Vet att många tänker att vissa barn är små men det kommer säkert, men de går in och jämför med föräldrarnas kurva, de får inte avvika för mycket från den. Det är då de reagerar. Barn kan vara små om föräldrarna är små, men så är det ju inte här, hon är liten och vi är inte jätte små.)

Först fick jag träffa en dr, men hon sa att hon inte var specialist på just tillväxt så de hade ringt efter en annan.
Så han kommer, en Dr som egentligen är pensionär sedan många år, men i nuläget jobbar som konsult. Han har tillväxthämningar som sitt specialämne.
Han har träffat två barn tidigare som hade det misstänkta syndromet.

Men Alma är inget solklart fall, vissa av dessa barnen växer ojämnt på höger och vänster sida av kroppen, den ena sidan är större än den andra. Men det har inte Alma.

Det mättes och vägdes, mättes sitthöjd och avstånd mellan armarna.

I alla fall sa han att någon form av tillväxthämning har hon men vilken form vet de inte ännu, han frågade om mamman var orolig för hennes mentala utveckling, det är jag inte sa jag.
Då sa han att då är där troligen inget fel på det heller.

Men det skulle ta en hel hög med prover vissa av dem skulle skickas till Sahlgrenska för det är där de gör tex kromosomanalyser.
Sen skulle vi höras igen när de proverna kom.

Detta var en torsdag och på fredagen var det långfredag så vi kunde inte ta proverna då, för de skulle skickas med bud och någon var tvungen att ta emot dem i Göteborg när de kom dit. Så vi fick komma tillbaka igen tisdagen efter påsk för provtagning.

Barnet var emlat både här och där, tur var det för de fick sticka henne 5 gånger innan de fick så det räckte i alla fall till de prover som skulle skickas.
Det räckte nog inte riktigt till alla de andra men det var igen högprioritet på de, så vi tog de viktigaste först.

Sen var det bara att vänta på ett svar.

Öron

I slutet av Mars månad var vi på öron mottagningen för ett återbesök, efter Almas öroninflammation hon hade när hon låg inlagd på sjukhuset.

Hörseltestet blev inte godkänt, men allt såg bra ut, jag upplever dock inte att hon hör som hon ska.
Hon reagerar inte när jag kallar på henne.

Så för säkerhets skull skickade han en remiss för ett hörseltest.

Till audionomen fick vi komma i slutet av April.

Har aldrig varit med om ett så dåligt bemötande och jag hoppas inga patienter blir bemötta så där jag jobbar.

Ingen namnskylt, inget Id-kort, hon presenterade sig inte och sa inte vad hon skulle göra.

Bara in med propparna i öronen på A och sen när det var klart så bara:
-Ja, det blev ju inte godkänt.
-Eh, va?

Man förväntar ju sig att de ska säga att allt är bra.

Nä. tydligen hörde hon inte ordentligt, detta var på båda öronen.
Sen gjorde hon ett test till och det berodde inte på att det var vätska.

Sen sa hon bara att en Dr får titta på detta, sen inget mer!

Förklarade inget, inga tröstande ord som att det kan visa fel för att hon är lite osv,
Nä inget alls mer än att vi får träffa Dr igen.


Ja, det var ju inte riktigt det man ville höra och orkade med just nu.

Jonas!

Här är han, min mans bror.

Jonas!

Saknaden är enorm!
Vem ska nu komma med alla galna skämt och upptåg vid högtider.

Det var ju oftast då vi träffades alla.

Han var även fadder till vår äldsta dotter.

Inget kommer bli sig likt igen när vi ses alla utan honom!

Han skulle fylla 35 år i Augusti, precis träffat en tjej och livet lekte.

Han var en kille där det hände något hela tiden.

Thailand, skidor ja, vad som allt var kul.

Motot var:

-Det löser sig, det ordnar sig.

(Och det gör det ju)

För att bara tala om när han vinner en resa till curling VM i Kanada!

Man skulle beskriva hur man blivit Curlad av sina föräldrar.

Han berättar då att han ska ha kräftskiva hemma hos sig i Kode (vid kungälv), men har inget bröd, ringer mamma som bor i Falkenberg, ber henne baka och ber "farsan" köra upp med det.

Och han gjordet det!

Sen blev han frälst i Curling.

Sån var han, det gick i  150 hela tiden, livet var kul, alltid något kul på gång.

Det är sorgligt och hemskt, denna unga människa.

Vi saknar honom mycket!

Ännu värre!

Mitt uppe i detta så vänds hela livet upp och ner!

Jag sitter på jobbet en lördags kväll, det var många i personalen som var sjuka för det gick maginfluensa.
Så vi var ont om folk (ja, vi var ju så många vi skulle men det var dubbelpass och personal på övertid inne).

Vi har beställt mat och har precis dukat så vi kan ha lite helg stämning, kolla lite snabbt på fb och ser då inlägg på min mans brors fb sida.
Då står:
-Det är ofattbart,
-Vila i frid
osv.

Min första tanke var, ni är ju sjuka i huvudet (han hade en mycket sjuk humor och skulle mycket väl kunna göra något sånt).
Men sen får jag ändå en konstig sida, ska precis ringa hem och fråga om maken vet något, när telefonen ringer på jobbet.

Det är min man som ringer, han har aldrig ringt dit och han skulle inte ringa om det inte var något viktigt.

Han berättar att J har varit med om en fyrhjulings olycka och dött.

Huvudet blir bara helt tomt, man fattar inget och inget går in.

Först säger han att jag inte behöver komma hem men jag hör att han inte mår bra,
Tänk själva att få detta besked och sitta själv hemma med tre små barn som inte förstår vad som hänt.

Jag tänker att jag får ju vara kvar på jobbet men det går inte, huvudet fungerar inte och tårarna bara rinner.
Så mina fina kolleger täcker upp för mig så jag kan gå hem.
Som tur var gick en sjuksköterska som undersköterska den kvällen så hon tog över mina patienter och sen hjälptes de åt med undersköterskans uppgifter.

Så jag fick bege mig hem.

Det var en mycket konstig tid för oss, allt blev som ett stort svart hål.

Läkar kontroll

Då var det dax för kontroll på BVC i gen, denna gången skulle vi även få träffa dr för att diskutera vidare utredning.
14 månader gammal 7730 g och 73 cm lång.
Med andra ord ingen stor dam.

Dr berättade åter igen misstanken om detta syndrom men sa att det är svårt att säga så det får skötas från barnkliniken.
Vi var där innan jul och tog prover för bla glutenintolerans och sköldkörtelprover, detta hade barnläkaren rekommenderat, det var så man började, men de visade inget.

Så nu skrevs det remiss till barnmottagningen och till en dietist.

Börja?

Ja, var ska jag börja, bäst att det det från början.
Vi backar bandet till Februari månad och det är dax för vägning av lillan på BVC.

Jag kommer dit efter att ha lämnat de stora på dagis som vanligt.
Alma går runt bordet ute i väntrummet och BVC sköterskan kommer och pratar lite, jag märker att hon tittar extra på henne.
Vet inte varför jag lägger märke till det, men det måste vara sättet hon tittar på henne på som gjorde det.

Sen går vi in och väger och mäter, hon har inte gått upp så mycket i vikt och inte växt så mycket heller (som vanligt).
Så säger hon:
-Jag tittar lite extra på henne, för det finns ett syndrom....
(Här känner jag klumpen i halsen
-Eh, jaha, vad då för syndrom.

Ja, det är ett ovanligt syndrom, men de som har det är totalt ointresserade av mat, precis som Alma.
De har ett stort huvud i förhållande till sin lilla kropp, de växer dåligt och går dåligt upp i vikt.
Huvudet är trekantigt med en bred panna och en smal haka, precis som hon har.
De är små vid födseln och hämtar sig aldrig som de flesta andra barn gör.
Sen har de även krokiga lillfingrar, det är därför jag har försökt titta på henne.

Så går hon in och läser lite för mig om detta syndrom, så säger hon:
-Det är ju mycket ovanligt, finns bara runt 40 konstaterade fall i Sverige, så det är nog inte det.
Så vi hoppar det, gå nu inte hem och läs om detta.

-Jo, men det kommer jag ju att göra!
Det förstod hon ju att jag skulle göra.

Hon skulle ringa mig dagen efter i ett annat ärende så vi skulle höras då.

Så gick jag hem och började fundera.

Man kläcker inte en sådan kommentar om man inte misstänker att det är något fel.

När hon ringde mig dagen efter så sa jag det, att du hade inte läst på och funderat om du inte trott att det varit något fel på henne.
Nä, det var ju rätt.
Det visar sig att de diskuterat henne med en konsult på barnkliniken, då är det han som sagt att det kanske är detta syndrom så han tyckte det skulle tas lite prover och att även en remiss till barnmottagningen skulle skrivas.
Men vi skulle diskutera det mer vid ett års kontrollen när dr var där.
BVC sköterskan hade nog lite dåligt samvete att hon sagt något till mig.
Men jag märker att de ibland pratar med mig som kollega och sjuksköterska och inte som mamma.

Men när jag är där så är jag bara mamma inget annat.

Lite uppdatering!

Jag finns kvar, fick höra i veckan av en fin tjej att hon saknade att läsa bloggen.
Att det var dax för en uppdatering.
Så då får jag väl försöka det.
Det har hänt mycket så jag får nog ta lite åt gången.
Men det kommer och snart är jag i fas igen.

Håll till godo!