MIN HISTORIA MITT I LIVET!

MIN HISTORIA MITT I LIVET!

Tre hjärtan!

Tre hjärtan!

onsdag 11 juni 2014

Börja?

Ja, var ska jag börja, bäst att det det från början.
Vi backar bandet till Februari månad och det är dax för vägning av lillan på BVC.

Jag kommer dit efter att ha lämnat de stora på dagis som vanligt.
Alma går runt bordet ute i väntrummet och BVC sköterskan kommer och pratar lite, jag märker att hon tittar extra på henne.
Vet inte varför jag lägger märke till det, men det måste vara sättet hon tittar på henne på som gjorde det.

Sen går vi in och väger och mäter, hon har inte gått upp så mycket i vikt och inte växt så mycket heller (som vanligt).
Så säger hon:
-Jag tittar lite extra på henne, för det finns ett syndrom....
(Här känner jag klumpen i halsen
-Eh, jaha, vad då för syndrom.

Ja, det är ett ovanligt syndrom, men de som har det är totalt ointresserade av mat, precis som Alma.
De har ett stort huvud i förhållande till sin lilla kropp, de växer dåligt och går dåligt upp i vikt.
Huvudet är trekantigt med en bred panna och en smal haka, precis som hon har.
De är små vid födseln och hämtar sig aldrig som de flesta andra barn gör.
Sen har de även krokiga lillfingrar, det är därför jag har försökt titta på henne.

Så går hon in och läser lite för mig om detta syndrom, så säger hon:
-Det är ju mycket ovanligt, finns bara runt 40 konstaterade fall i Sverige, så det är nog inte det.
Så vi hoppar det, gå nu inte hem och läs om detta.

-Jo, men det kommer jag ju att göra!
Det förstod hon ju att jag skulle göra.

Hon skulle ringa mig dagen efter i ett annat ärende så vi skulle höras då.

Så gick jag hem och började fundera.

Man kläcker inte en sådan kommentar om man inte misstänker att det är något fel.

När hon ringde mig dagen efter så sa jag det, att du hade inte läst på och funderat om du inte trott att det varit något fel på henne.
Nä, det var ju rätt.
Det visar sig att de diskuterat henne med en konsult på barnkliniken, då är det han som sagt att det kanske är detta syndrom så han tyckte det skulle tas lite prover och att även en remiss till barnmottagningen skulle skrivas.
Men vi skulle diskutera det mer vid ett års kontrollen när dr var där.
BVC sköterskan hade nog lite dåligt samvete att hon sagt något till mig.
Men jag märker att de ibland pratar med mig som kollega och sjuksköterska och inte som mamma.

Men när jag är där så är jag bara mamma inget annat.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar