Nya prover

Den 26 Maj ringer Dr när jag är på väg till jobbet.

Hon har då själv ringt och efterlyst proverna.

(Jag har ringt barnkliniken nästan varje vecka för att höra om de kommit).

Jag ringde själv Sahlgrenska veckan innan för att veta hur långt tid det skulle ta, de sa då att Halmstad skulle få svaret den veckan. Då hade det gått 4 veckor.
Väntan är jobbig tycker jag.
Väldigt psykiskt påfrestande.

I alla fall, hon sa att de prover som var tagna var bra, där kunde man inte se något. Men de svarade inte riktigt på den frågeställningen man hade ställt.
Frågeställningen är ju syndromet som de misstänker.

Så vi skulle komma in och ta nya prover, som även de skulle skickas till Sahlgrenska.
Ny väntan och ny oro.

Hon sa att hon hoppades att svaret skulle ha kommit när jag ska till dietisten nästa gång.
Om nu inte dessa heller visar något (man kan ha syndromet utan att det syns på proverna) så gör man inte mer förrän hon är två år.
Nästa utredning är en tillväxthormon mätning och de måste vara två år för att de ska visa något.
Så sen är det bara att vänta i så fall.

Så dagen efter får jag en tid för provtagning, maken kommer in med henne så går jag till provtagningen efter jobbet, så är han och de stora på lekplatsen så länge.

Hon var emlad både här och där. Men denna gången gick det lite bättre att sticka henne, det skulle ju bara vara ett rör också så det var inte så mycket som behövdes.

Så nu väntar vi igen.
Såg på hemsidan för dessa analyser att det brukar ta upp till 6 veckor innan man har ett svar.

Så jag har bestämt mig för att släppa det, kan inte fundera på detta hela tiden, det tar upp all min vakna tid annars, det tär något fruktansvärt på mig, psykiskt och jag kan inte leva så.
Utan nu väntar vi och ser.
Svaret kommer när det kommer, jag kan inte påverka något och inget ändras av svaret.

Måste njuta av livet lite i stället för att fundera hela tiden.