Bambi

I dag så höll hunden på och stimma här inne.

Öppnade dörren och skulle släppa ut henne.

Vem stod i trädgården?

Fru Bambi!!!

Den blev så rädd när jag öppnade så den hoppade över staketet och iväg.

Hoppas ni haft en mysig jul!!

Hoppas ni alla haft en mysig jul!!

Vi har haft det härligt trots bråkigt barn. Men det hör väl till när man är långledig.

Helvetesjävlasatan!!!!!!

Mmm, så känns det just nu.
Jag har beställt kläder från ett nätföretag.
Hoppades att de skulle hinna komma innan jul, i går fick jag äntligen sms om att det fanns att hämta.

Åker dit med alla tre barnen passar på att handla i en affär jag inte brukar handla i.
Betalar och byter kassa för att kunna få ut paketet.

Men se det gick inte för där stod fel efternamn.
Där stod mitt efternamn som ogift på paketet och det stämde ju inte med efternamnet på körkortet, så då kunde de inte lämna ut det.

SATAN!!!!!

Ringde till företaget men de kunde inte göra något utan paketet får gå i retur till dem så får de skicka ut det igen.

Typiskt!!!!!

Älskade unge!!

Tank vad hon ska behöva vara med om!!

Denna älskade unge!!

Hon har ju fått sjukhusskräck efter allt som hon har behövt gå igenom.

Till och med när vi är på mitt jobb och hälsar på så är hon rädd.

Tillväxthormon mätning i Gbg är gjord, där visade inget.

Vilket betyder att hon inte har brist på tillväxthormon.

Drottning Silvias barnsjukhus har släppt henne, de vet inte vad de ska göra, de hittar ingen orsak.

Vi har varit där uppe 4 gånger nu.

Sista gången blev det en heldag, med besök hon endokrinolog, logoped, dietist och mag-tarm specialist.

Endokrin dr sa att det var tagna prover som skulle skickas till Manchester och att hon skulle följas tills hon var 4 år för att se så hon börjar växa annars så ska hon få tillväxthormon då.

Någon vecka efter det så kom det ett brev från den dr med ett helt annat innehåll.

Där stod att utredningen är nedlagd, att hon rekommenderar att proverna skickas, misstänker att det handlar om pengar, om vem som ska betala.

Var och träffade hennes dr i Halmstad förra veckan.

Han hade inte hunnit få brevet från Göteborg, men han fick läsa mitt.

Han tyckte också det lät konstigt.

Han skulle kontakta dr där för att höra om proverna.

Han sa att ibland kan man inte hitta orsaken till varför barn inte äter. 

Det är ju inget friskt beteende och det är troligen något genetiskt eller någon felkoppling i hjärnan men det blir ibland så att man inte hittar orsaken till det.

Han sa att vi får nog förberedda oss på att vi kommer få leva så här i rätt många år. 

Hon kommer ju behöva sondas en lång tid, oavsett om man hittar en orsak eller ej.

Vi ska träffa honom igen om ca tre månader.

Besöket kändes helt ok, det är väl bara att acceptera och försöka att inte blir så besviken hela tiden. 

Huvudsaken är att man har gjort så gott man kan för henne och att man vet att man inte missat något som kommer skada henne i framtiden. 

Jag själv!!

Jag har själv inte mått så bra i allt detta.
Jag var sjukskriven på halvtid under ca 5 veckor under tidig höst.
Fick lite depressions känningar och trötthet.

Tålde inga ljud, var trött som bara den och ledsen hela tiden.

Allt man ska behöva hålla på med och kämpa för detta barn.

Att det liksom inte bara kan ordna sig, att de inte kan hitta en orsak så man vet var detta beror på.
Att ingen har det intresset att de vill veta vad som orsakar det, det har jag svårt att förstå.
Hade jag varit läkare hade jag velat veta vad det beror på, inte bara låta det vara.

Jag äter nu antidepressiva och ska göra det tills i vår, då ska de börja trappas ut.
Men det känns bättre nu.
Inte lika ledsen hela tiden, orken går upp och ner.

Maken har svårt att förstå, han är inte en tänkare som jag, samtidigt är det jag som roddar med allt, läkarbesök, mat, recept, sprutor, slangar mm.
Så det är lite lättare för honom.

Men det ska ordna sig på något vis.

Knappen!!

Lilla hönan har nu haft sin knapp sen i september.
I början kräktes hon mycket, hon tappade i vikt och det skulle bytas mat.
Dagis var ju nervösa men jag intygade om att det inte handlade om magsjuka utan det är maten.
Flera gånger kräktes hon i bilen påväg till dagis.

Men rätt var det var så slutade hon kräkas.
Konstigt.

Hon får granulom i bland som tydligen är vanligt bland barn med knapp, det är en bit av slemhinnan i tarmen som kryper utanför magen och blöder, men det åtgärdas med stark kortison kräm.

Det enda besvär som är kvar nu är ett sår där ett av stygnen satt som höll fast bukhinnan efter operationen, det vill inte läka, det blöder och varar lite.
Vi träffade en kirurg på akuten innan det hade brustit, då var det som en stor finne, han punkterade den och odlade men där växte inga bakterier.

Knapp sköterskan har tittat på det några gånger, för två veckor sen var vi inne och bytte knappen då var där en kirurg som tittade på det.
De tror att där är en främmande kropp i såret, med det menas att bukhinnan syddes fast med ett metalstift, det stiftet brukar de tydligen bajsa ut, men nu verkar det inte blivit så utan kroppen försöker stöta ut det genom huden där såret är.

Om det inte kommer ut av sig själv så får man nog operera bort det men då måste man söva henne och det vill man inte.

Vi ska träffa kirurgen igen om två månader så får vi se.

Vi hoppas det kommit ut tills dess.

Snart!

Jag ska försöka uppdatera er vad som hänt de sista tre månaderna snart!
Inte i dag men snart..... så håll ut!!!!!
Jag har inte glömt er!