Jag har själv inte mått så bra i allt detta.
Jag var sjukskriven på halvtid under ca 5 veckor under tidig höst.
Fick lite depressions känningar och trötthet.
Tålde inga ljud, var trött som bara den och ledsen hela tiden.
Allt man ska behöva hålla på med och kämpa för detta barn.
Att det liksom inte bara kan ordna sig, att de inte kan hitta en orsak så man vet var detta beror på.
Att ingen har det intresset att de vill veta vad som orsakar det, det har jag svårt att förstå.
Hade jag varit läkare hade jag velat veta vad det beror på, inte bara låta det vara.
Jag äter nu antidepressiva och ska göra det tills i vår, då ska de börja trappas ut.
Men det känns bättre nu.
Inte lika ledsen hela tiden, orken går upp och ner.
Maken har svårt att förstå, han är inte en tänkare som jag, samtidigt är det jag som roddar med allt, läkarbesök, mat, recept, sprutor, slangar mm.
Så det är lite lättare för honom.
Men det ska ordna sig på något vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar