ÄNTLIGEN!!!

I går var vi på sjukhuset igen.
Det var dax att träffa dietisten och psykologen från ät teamet.

Alma är fortfarande mycket trött och hängig och det är svårt att få i henne någon mat.
Jag får väl i henne 250-300 ml välling på en dag det är allt.

Dietisten blev lite orolig när hon såg att hon var hängig och bara satt i mitt knä, hon brukar vara mycket piggare när vi är där.
När jag berättade hur lite jag fick i henne så gick hon och letade rätt på en läkare.
Det kom in en Överläkare och presenterade sig och hon skulle gå och läsa på hennes journal.

Så efter besöket med dietisten och psykologen så fick vi vänta lite sen fick vi träffa en Dr, det var inte den Dr som vi träffat först men de hade läst igenom journalen tillsammans och hon fanns i bakgrunden.
Denna dr var nog inte färdig barnläkare ännu.

De var lite fundersamma varför de bara hade släppt henne helt från barnkliniken.
De tyckte också att hon har ett lite annorlunda utseende och att mycket stämmer in på det misstänkte syndromet som var på tal innan det avskrevs.

Så sa han, varför har du inte fått en remiss till Göteborg?
Nä, det vet inte jag.

Han sa att proverna visar bara en 40% chans att hon inte har syndromet och det är fortfarande 60% kvar. De 60% diagnostiseras på symtom.

Det står ju på svaret ni fått att ni har rätt att gå vidare och få träffa dem i Göteborg som utfört testerna.
Detta är inget vi har fått reda på, vi har inte ens fått se något svar.

Det tyckte han var mycket märkligt.
Han skulle skriva en remiss och vi skulle tydligen få höra något inom 4 veckor.

Sen undersökte han Alma och lyssnade på henne.
Hon var lite trång i andningsvägarna så hon behövde inhalera lite, det har vi hemma.
Han sa att hon har fortfarande lite underhudsfett trots att hon är så smal och det var ju bra.
Hon var inte akut intorkad heller.

Men det togs lite prover på henne. Elstatus för att se hur hon ligger till i saltbalansen nu när hon äter så dåligt, Tyreoidea status för att se hur ämnesomsättningen jobbar och även något prov för att se hur mycket reserver hon har i kroppen.

Han skulle höra av sig om det skulle bli aktuellt för inläggning eller om proverna visade något konstigt.

Det kändes så väldigt bra.

Han förstod verkligen vad jag pratade om och han tänkte på liknande sätt som jag.

Vi fick även ett läkarintyg för Alma orkar ju inte vara på dagis hela dagarna nu när hon inte äter något alls.
Så vi ska ha henne där halva dagar och se hur det fungerar.

Fick ett intyg fram till den 3:e Mars men vi hoppas väl hon piggar på sig och börjar äta snart så kan hon vara där lite mer.

Det kändes så väldigt bra i går, att ÄNTLIGEN få träffa en Dr som förstår och tar det på allvar.

Det blev en lång dag men det var det värt.

Vi åkte hemifrån kl 12 och var inte hemma förrän 17.45, så Alma var hur trött som helst sen på kvällen.

Sjuk igen!

Ja, nu är den lilla hönan sjuk igen.
I fredags när vi hämtade på dagis så hade hon feber.
Sen har hon haft hög feber hela helgen, fram till i tisdags morse då var hon feberfri.
Hon hostar och fräser och låter som om hon har rökt i 20 år.

I tisdags åkte jag med henne till vårdcentralen.
Träffade en jätte bra dr som inte träffat Alma innan.
Hon satt och hängde på mig under hela besöket. Men eftersom hon fortfarande kissade lite så tyckte han inte att det var läge för inläggning riktigt ännu.

Han trodde att hon hade gått in i en ketoacidos (förgiftning orsakad av svält) och den gör att man tappar hungern ännu mer.
Han tyckte vi skulle prova druvsocker tabletter för att se om vi kunde få ur henne ur förgiftningen och få henne att dricka och äta lite.

Han tittade mycket på henne, sen frågade han om hon var född vid normal tid eller om hon var prematur.
Jag sa att hon var född vid full tid.

Han sa att hon har ett väldigt annorlunda utseende och att hon hade ett trekantigt huvud med en bred panna och en smal haka.

När jag berättade om syndromet de tidigare misstänkt så tyckte han ju att det stämde.
Han tyckte också det var konstigt att de släppt henne från barnkliniken.

I dag är det torsdag och hon är fortfarande inte bra.
Jag får i henne max 200 ml välling på en dag och lite lite vatten.
Hon vill inte ha något.

Hon är väldigt trött och gnällig. Orkar inte gå själv utan ska bli buren över allt.
Ner till dagis och upp för backen igen har hon alltid velat gå, men nu bara stannar hon och vill bli buren. Orken räcker väl inte till riktigt längre.

Det är inte kul och man vet ju inte riktigt vad man ska göra för att få i henne något.

I dag märkte jag att hon börjar bli stopp i näsan igen och att snoret rinner, så det verkar ju inte gå på rätt håll.
Hon är fortfarande hostig och slemmig och det piper en del om henne när hon andas.

Har fått inhalera henne flera dagar man jag tycker inte det hjälper riktigt.

I dag ska vi till barnkliniken för att träffa dietisten och en banpsykolog som är inriktad på barn med ätproblem.
Får se vad de säger.

Jag vet liksom inte hur jag ska ta mig ur detta och bryta mönstret. Hoppas psykologen har något bra att komma med.

Hon tappar ju bara mer och mer i vikt, hon har ju inte riktigt något att ta av, nu väger hon här hemma mellan 8,8 och 8,9 kg. Så hon har ju inga reserver att ta av.

Ut och äta!

Vi har ätit ute varje kväll.
Helt underbart att kunna njuta av lagad mat som man inte behövt laga själv.
Kunna sitta och äta i lugn och ro utan att behöva göra 50 andra saker under måltiden.

Vi valde olika ställen varje kväll, en kväll kom vi till denna resturang, jag hörde någon framför mig fråga om vi bokat bord.

Haha!

Jag skrattade hur mycket som helst, som tur var så var det en i vårt sällskap som frågade och inte servitören.

För där var ju inte direkt fullbokat.

Buss

En kväll när vi varit ute och ätit i Göteborg så gick vi förbi denna bussen.
Jag tyckte det var väldigt kul, men det var nog bara jag i sällskapet som tyckte det var kul.

Fattar ni det roliga?

Göteborg

Veckan som gick var det dax att bege sig till Göteborg igen!

Vi njuter verkligen av att vara där.

Försöker ta tillvara på tillvaron så mycket som möjligt.

Skolan är väldigt lärorik så det är väldigt kul.

Vi bor hur fint dom helst, vi delar rum men det trivs vi väldigt med.

Såhär fint har vi haft det denna vecka.

Påminner korridorerna er om något?

.............REDRUM!!!

Ny leksak

Jag är lite svag för elektrisk utrustning.
Sånt, bra att ha.

Nu hittade jag något nytt kul.
En smoothie maskin.
Fyller den med det man vill ha i, sätter på locket med knivar och vips så är smoothien klar.

Ja, jag vet att det inte tar så långt tid i en vanlig mixer heller.

Denna kan man efter att det är klart ta bort locket med knivar och sätta på ett to goo lock, så kan man ta med den var som.

Fiffigt när man är ute på utflykt och vill ha något smidigt mellanmål till barnen.

Allt på en dag!

I går var det en ledig dag.

Men hela dagen var fullpackad med möten.

Först ut var dietisten med Alma.
Skulle varit där på förmiddagen men det hon fick förhinder så vi var där 12,30.
Det är ju svårt med hennes mat.
Hon vet inte riktigt vad hon ska göra, det förstår jag samtidigt är jag livrädd att de bara ska släppa henne för att hon inte har någon diagnos och ingen vet vad de ska göra.

Jag sa det till dietisten, hon förstod min oro och tröstade mig med att det skulle de inte göra.
Så frågade jag om det här ät teamet som finns, om läkaren där.
Men hon menade på att just läkaren kanske inte är så bra på att just lista ut varför hon är som hon är.

Men så finns där en psykolog, som brukar vara bra på att kunna förstå barnens beteende.
Så hon fixade en tid till henne, ska träffa psykologen och dietisten samtidigt så får vi se om hon kan hjälpa till.

Annars skulle vi fortsätta som vanligt så länge.
Känns väl rätt ok så länge, så får vi se vad psykologen säger.

Sen bar det iväg till tandläkaren för min del, var ju lite nervöst helst när man skulle ha den lilla med sig, man vet ju aldrig hur det beter sig.

Men hon var så väldigt duktig, fick mycket beröm.
Hon satt där på en stol så fint i 40 minuter och lekte med min mobil (jag hade laddat den väl innan vi åkte).

Så det gick över förväntan.

Stressa stressa!!

Efter detta var det snabbt upp på jobb för att diskutera en schema fråga lite snabbt, där var vi runt 14,15 sen skulle vi vara på BVC ca 30 minuter bort kl 15.

Phu!!

Hela dagen gick i ett rasande tempo.

Men vi var på BVC för två års kontroll precis vid 15.

Alma som precis hade somnat i bilen, var lite trött när hon blev väckt.
Hon skulle prata för att de skulle kolla hennes ordförråd, men hon knep, hon ville inte säga något alls.

Men sköterskan litade på mig när jag sa att hon kunde prata.

Hon mättes 81,3 cm inte jätte dåligt hon hade växt lite gran på längden.
Men hon vägde 9020 g, hon hade tappat 200 g i vikt.
Men det var som BVC sköterskan sa att hon väger så lite så det gör ju skillnad på vågen om hon precis ätit eller ej.
Och i går åt hon nästan inget på hela dagen.
50 ml välling på morgonen och sen en smoothie på eftermiddagen och sen inget förrän vällingen på kvällen, så då blir det inte så mycket.

Vi får väl se om hon hämtar sig eller ej.
Dietisten får väl titta på det nästa gång vi ska dit.

2 ÅR!

I dag fyller vårt minsta lilla troll 2 år!

Tiden verkligen rusar.

Det blev sång och paket på morgonen i vår säng.

När jag sa att vi ska hämta paket, så tittar hon på mig med stora ögon och viskar:

-Nu kommer tomten!!!

Haha!

Av oss fick hon ett extra säte till Boby caren som man fäster på den ordinarie bilen, då kan man köra två, där var även en bogserlina på extra stolen så man kan bogsera en kompis om man vill.

Det blev väldigt uppskattat hos alla tre barnen!

Jag undrar om hon förstår att alla uppståndelse var runt henne och att det inte kom någon tomte.

Sen blev det kalas med 17 gäster, det bjöds på Taco och marängsviss till efterrätt.

Det blev en riktigt bra dag, helgen har gått jätte fort och i morgon väntar en ny fullspäckad vecka.

Två små ögon!

Vi har tagit bort ena långsidan på lilla Almas säng, hon är ju stora tjejen nu så vi tänkte testa.

Hon tyckte det var mysigt att hon kunde krypa i och ur som hon själv ville.

Det gick jätte bra att lägga henne, vi har lagt en madrass på golvet fall i fall hon skulle trilla ner från sängen. Så inte fallet blir så hårt.

Men en natt för några dagar sen så vaknade jag av att någon tittade på mig.

Ni vet känslan, utan att man tittar så bara vet man att där är någon, jag tittade mot fotändan för att se om den äldsta dottern stod där, hon brukar nämligen göra det.

Nä, där var ingen, jag la mig tillrätta igen, men så hör jag något.

Jag vrider på huvudet och då ser jag två små ögon som stirrar på mig.

Det är som så att vi har en rätt hög säng, så lilla Alma når precis upp med näsan till kanten.

Hon hade gått ner för trappan, in till oss och så gått mellan sängen och väggen (där är ett mellanrum på 20-30 cm), där stod hon och tittade på mig.

Haha!

Den lilla söta ungen, men det var bara att lyfta upp henne i vår säng så somnade hon igen.

Förkyld!

Ja, man sitter här med en rejäl förkylning och en hosta som skär i bröstet!

Hostan har jag haft i ca 2 veckor men förkylningen kom nyligen.

Så typiskt när man precis kommit igång att springa igen så ska man blir sjuk.
Hoppas bara det släpper snart, det gör ont i bröstet när jag hostar.

Jag har börjat på en annan tjänst på jobbet.
Jobbar nu på kranskärlsröntgen.

Har börjat inskolning, det känns bra med en ny utmaning.
På helger och vissa pass är jag på samma ställe som tidigare.

Så just nu är det full rulle i livet.

Hunden är även skadad.
Hon har blivit halt utan att vi vet varför, men vi var hos veterinären i måndags, hon röntgades men de kunde inte se någon orsak till det.

Hon fick antibiotika och antiinflammatoriskt direkt i blodet hos veterinären och nu ska hon äta antiinflammatoriskt i  14 dagar så får vi hoppas att det lättar.

Kallt att springa!

En kväll när jag var ute och sprang var det lite kyligt, det var snö och det blåste lite.

Jag hade ett pannband på mig men jag tyckte det var lite för kort så det blev kallt om öronen ändå.

Dragkedjan på jackan kasade ner så det blev lite kallt om halsen.

Så under tiden jag sprang planerade jag vad jag skulle sy när jag kom hem.

Ett pannband modell extra bred och en tubhalsduk som bara gick ett varv.

Så här blev det när det var klart!

Alltid kul att träna med lite snygga kläder.

Färgglatt skadar ju aldrig heller.

Vad tycker ni om det?

Pepparkaksvärld!

Självklart måste vi ha en pepparkaksvärld!

Hus, traktor med släp, bock och gran.

I år fick den lite belysning också!

Nissen kom på besök!

Natten till julafton kom han.....

Tomte nissen.

Han hoppade som vanligt ner i kaminen och tog en promenad till granen och stannade och fikade på en stol.

Förra året glömde han sin tomteluva (det är ju den som gör att han blir osynlig). 

Så i år fick barnen ett paket som tack för att de passat luvan under tiden.

Tomtemor hade sytt en ny luva till honom så barnen här fick behålla den gamla.

Det är så härligt att höra barnens skrik av lycka tidigt på morgonen när de yrvaket kommer ner för trappan och inser att Nissen varit här.

Jag han höra deras glädje strax innan klockan sex på julaftons morgon innan jag var tvungen att bege mig till jobbet på sjuka huset.

Det är ju inte så kul att jobba julafton men patienterna tycker inte heller det är kul att vara där.

Men är man förberedd på det så går det bra.

Jag jobbade dagen så jag kom hem på eftermiddagen och fick fira kvällen med mina barn.

Lilla skruttan

Lilla, lilla Alma.

Hon hade magsjuka i en hel vecka, det tog ju hårt på hennes lilla kropp.

Hon gick ner 0,5 kg under den veckan.

Det låter inte mycket men i förhållande till hennes 9 kg så blir det ju många %

Som tur var så drack hon ändå lite smoothie fast hon var sjuk och vatten gick också bra.

Jag vågade inte ge henne saltlösning för då var jag rädd att hon skulle sluta dricka vatten också, eftersom hon är som hon är, så är man ju glad att man får i henne något alls.

I slutet av veckan så var det svårt och hon slutade nästan kissa, vi behövde få i henne salt. Jag var i valet och kvalet om man skulle åka in eller ej.

Ringde 1177 men de får man ju inte mycket hjälp från när man har ett barn som inte äter som andra i vanliga fall. 

I alla fall så kom jag på att vi hade popcorn hemma och det gillar hon.

Så fram med dem och saltade lite extra på hennes, hon åt massor för att vara hon och så blev hon ju törstig av saltet så hon drack bra med vatten.

Nöden har ingen lag när barnen är sjuka.

Så vi klarade av att reda ut det hemma utan att åka in.

Lucia

Ja, lagom till Lucia så kom den....

Maginfluensan.

Det var lilla Alma som fick det först, så alla tre fick vara hemma från förskolan och skolan under lucia.

Julie missade sin första lucia med skolan och Alma sin på förskolan, men det är ju inte så mycket man kan göra åt det.

Vi fick göra det bästa av situationen och fira Lucia här hemma i stället.

De sjöng och lilla Alma dansade så fint.

Så fina var de när de kom in genom dörren med lucia krona och vita klänningar.

Vi missade även det årliga Julbadet med föreningen på skolan/förskolan.

Vi var inte riktigt friska så vi ville inte smitta ner någon annan så vi stannade hemma.

Tur var det för den natten var det Theas tur att blir sjuk.

Jag blev också sjuk senare, jag som trott att jag var immun, men det var jag icke.

Jag kan inte minnas att jag någonsin haft det fast man hjälp barnen när de haft det så jag inte fått det.

Men nu var det min tur.

De enda som klarade sig var Julie och Carl, vi andra var sjuka.

Alma

Sist jag skrev så skulle jag till barnkliniken med Alma.

Skulle få träffa en barnendokrinolog.

Detta skedde också.

Han tyckte hon var för lång för att ha det misstänkta syndromet, så han trodde inte det var det.

Sen att hon inte äter mer än flytande föda kunde han inte förstå och det var inget han var bra på heller sa han.

Han trodde väl inte riktigt att hon skulle bli onormalt kort heller utan att hon skulle växa under en längre tid i stället.

Så hon är friad från barnkliniken. 

Vi får väl se hur det går nu.

Lite blandade känslor.

Är ju bra att de inte hittar något samtidigt är det ju konstigt att hon inte äter bitar.

Men man får väl lita på deras kompetens.

Men jag skulle få träffa ett ät team som innefattar läkare, sjuksköterska, dietist, logoped och psykolog.

Vi får väl se när vi får en tid dit.

Sytt lite nytt!

Ja nu är det länge sen jag skrev igen. 

Orken och energin har inte riktigt räckt till.

Men nu ska vi se om det går bättre.

I alla fall....

Jag har börjat fodra lite mössor, de andra är ju rätt tunna om man inte har så mycket hår.

Mössan som står upp är fodrad, fodrar inte hela vägen upp utan där är fortfarande lite "fluff" på toppen.

Tyckte själv de blev väldigt bra.

Fick även frågan om jag kunde sy en tubhalsduk, det hade jag aldrig gjort innan så det fick jag så klart testa.

Så här fin blev den.

Varm och go när vinden viner.