MIN HISTORIA MITT I LIVET!

MIN HISTORIA MITT I LIVET!

Tre hjärtan!

Tre hjärtan!

torsdag 29 januari 2015

Sjuk igen!

Ja, nu är den lilla hönan sjuk igen.
I fredags när vi hämtade på dagis så hade hon feber.
Sen har hon haft hög feber hela helgen, fram till i tisdags morse då var hon feberfri.
Hon hostar och fräser och låter som om hon har rökt i 20 år.

I tisdags åkte jag med henne till vårdcentralen.
Träffade en jätte bra dr som inte träffat Alma innan.
Hon satt och hängde på mig under hela besöket. Men eftersom hon fortfarande kissade lite så tyckte han inte att det var läge för inläggning riktigt ännu.

Han trodde att hon hade gått in i en ketoacidos (förgiftning orsakad av svält) och den gör att man tappar hungern ännu mer.
Han tyckte vi skulle prova druvsocker tabletter för att se om vi kunde få ur henne ur förgiftningen och få henne att dricka och äta lite.

Han tittade mycket på henne, sen frågade han om hon var född vid normal tid eller om hon var prematur.
Jag sa att hon var född vid full tid.

Han sa att hon har ett väldigt annorlunda utseende och att hon hade ett trekantigt huvud med en bred panna och en smal haka.

När jag berättade om syndromet de tidigare misstänkt så tyckte han ju att det stämde.
Han tyckte också det var konstigt att de släppt henne från barnkliniken.

I dag är det torsdag och hon är fortfarande inte bra.
Jag får i henne max 200 ml välling på en dag och lite lite vatten.
Hon vill inte ha något.

Hon är väldigt trött och gnällig. Orkar inte gå själv utan ska bli buren över allt.
Ner till dagis och upp för backen igen har hon alltid velat gå, men nu bara stannar hon och vill bli buren. Orken räcker väl inte till riktigt längre.

Det är inte kul och man vet ju inte riktigt vad man ska göra för att få i henne något.

I dag märkte jag att hon börjar bli stopp i näsan igen och att snoret rinner, så det verkar ju inte gå på rätt håll.
Hon är fortfarande hostig och slemmig och det piper en del om henne när hon andas.

Har fått inhalera henne flera dagar man jag tycker inte det hjälper riktigt.

I dag ska vi till barnkliniken för att träffa dietisten och en banpsykolog som är inriktad på barn med ätproblem.
Får se vad de säger.

Jag vet liksom inte hur jag ska ta mig ur detta och bryta mönstret. Hoppas psykologen har något bra att komma med.

Hon tappar ju bara mer och mer i vikt, hon har ju inte riktigt något att ta av, nu väger hon här hemma mellan 8,8 och 8,9 kg. Så hon har ju inga reserver att ta av.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar