ÄNTLIGEN!!!

I går var vi på sjukhuset igen.
Det var dax att träffa dietisten och psykologen från ät teamet.

Alma är fortfarande mycket trött och hängig och det är svårt att få i henne någon mat.
Jag får väl i henne 250-300 ml välling på en dag det är allt.

Dietisten blev lite orolig när hon såg att hon var hängig och bara satt i mitt knä, hon brukar vara mycket piggare när vi är där.
När jag berättade hur lite jag fick i henne så gick hon och letade rätt på en läkare.
Det kom in en Överläkare och presenterade sig och hon skulle gå och läsa på hennes journal.

Så efter besöket med dietisten och psykologen så fick vi vänta lite sen fick vi träffa en Dr, det var inte den Dr som vi träffat först men de hade läst igenom journalen tillsammans och hon fanns i bakgrunden.
Denna dr var nog inte färdig barnläkare ännu.

De var lite fundersamma varför de bara hade släppt henne helt från barnkliniken.
De tyckte också att hon har ett lite annorlunda utseende och att mycket stämmer in på det misstänkte syndromet som var på tal innan det avskrevs.

Så sa han, varför har du inte fått en remiss till Göteborg?
Nä, det vet inte jag.

Han sa att proverna visar bara en 40% chans att hon inte har syndromet och det är fortfarande 60% kvar. De 60% diagnostiseras på symtom.

Det står ju på svaret ni fått att ni har rätt att gå vidare och få träffa dem i Göteborg som utfört testerna.
Detta är inget vi har fått reda på, vi har inte ens fått se något svar.

Det tyckte han var mycket märkligt.
Han skulle skriva en remiss och vi skulle tydligen få höra något inom 4 veckor.

Sen undersökte han Alma och lyssnade på henne.
Hon var lite trång i andningsvägarna så hon behövde inhalera lite, det har vi hemma.
Han sa att hon har fortfarande lite underhudsfett trots att hon är så smal och det var ju bra.
Hon var inte akut intorkad heller.

Men det togs lite prover på henne. Elstatus för att se hur hon ligger till i saltbalansen nu när hon äter så dåligt, Tyreoidea status för att se hur ämnesomsättningen jobbar och även något prov för att se hur mycket reserver hon har i kroppen.

Han skulle höra av sig om det skulle bli aktuellt för inläggning eller om proverna visade något konstigt.

Det kändes så väldigt bra.

Han förstod verkligen vad jag pratade om och han tänkte på liknande sätt som jag.

Vi fick även ett läkarintyg för Alma orkar ju inte vara på dagis hela dagarna nu när hon inte äter något alls.
Så vi ska ha henne där halva dagar och se hur det fungerar.

Fick ett intyg fram till den 3:e Mars men vi hoppas väl hon piggar på sig och börjar äta snart så kan hon vara där lite mer.

Det kändes så väldigt bra i går, att ÄNTLIGEN få träffa en Dr som förstår och tar det på allvar.

Det blev en lång dag men det var det värt.

Vi åkte hemifrån kl 12 och var inte hemma förrän 17.45, så Alma var hur trött som helst sen på kvällen.