5 minuter!

Den lilla hönan har haft svårt att sova en tid, ja det började ju efter natten på sjukhuset.

Hon vill inte somna, hon tycker jag ska sitta hos henne tills hon somnat. Det tar ibland upp till en halv timme innan hon kommer till ro.

Det är ju lite svårt att hålla på så varje kväll, särskilt eftersom vi har ett barn till.
Hon har ju kommit på att hon kan gå upp ur sängen så då ställer hon sig på toppen av trappan och skriker, det är ju lite svårt om den stora skulle vilja lägga sig innan eller samtidigt som hon.

Sen kan hon även dra igång om nätterna också och slutar inte om jag inte ligger på golvet bredvid henne tills hon somnat riktigt.
Det är lite jobbigt om man tex jobbat kväll och är hemma 22,30 och sen ska upp 05,15 för att jobba igen.

Så nu fick det vara nog!

Så i fredags började vi med 5 minuters metoden men en egen version eftersom hon tar sig upp ur sängen.
Vi har vanliga kvälls rutiner, borsta tänderna, välling och saga, sen i sängen och god natt!

Sen gick jag ut.

Tog väl ca 2 sekunder sen kom hon ut genom dörren igen, samma igen, i sängen och god natt.
Så höll jag och hon på ca 15 gånger sen gav hon äntligen upp och stannade i sängen och somnade.
Det gäller att ha bestämt sig och att ha tålamod.

Ger man med sig är det kört!

I går tog det 4 gånger innan hon fattade att det är inte lönt, men det är klart hon var ju tvungen att prova.

Vi får se hur det går i kväll.

Men jag tänker inte ge mig, vi kan inte ha det så om kvällarna att man ska ligga där så länge, hon har faktiskt sovit bättre på natten också efter detta så man kan ju alltid hoppas.

Jag vet ju att det lönar sig i längden och att det är det bästa både för henne och för oss!

Min man, en galen man!

Min man är en galen man!

I veckan när vi satt och tittade på TV så hör vi båda ett ljud vi känner igen.

MJAU, MJAU!!!

Man kan liksom höra på mjauandet att katten har något med sig!

Och det hade han, en liten, liten mus!

Och vad gör han?

Jo, han släpper den i köket så den springer in och sätter sig under köksbordet, helt livrädd.

Hur ska man få tag på den nu då?

Den är ju inte så lätt att fånga där under och katterna bryr sig inte när vi är hemma.

Vet ni vad maken gör?

Nä, hur ska ni kunna veta det.

Han hämtar luftpistolen!!!!

Sen tar han luftpistolen och skjuter den lilla musen.

Det är ju rätt bra att pricka den i och för sig för den är ju inte så stor!

Så musen dog, men nu har vi ett hål i listen efter kulan från luft pistolen!!!!

Ja min man är en galen man!!

Barnledigt

I Lördags hade jag och maken barnledigt en stund mitt på dagen.
Vi körde ner till mina föräldrar och lämnade barnen innan lunch och sen körde vi till Väla.

Jag har inte varit där sen de öppnade de nya.

Phu!

Så stort det hade blivit.

Vi bara gick runt och tittade lite, käkade lunch och mös.
En tur in om Ikea också han vi med innan vi körde och hämtade barnen igen.

Det är skönt att bara få ett par timmar bara jag och maken sen orkar man mycket mer efter.

Öron inflammation!

I torsdags började jag bli lite förkyld, inte så konstigt med tanke på att barnen varit jätte förkylda.
På kvällen när jag låg i soffan framför TVn så började jag få ont i öronen.

Sen blev det bara värre och värre, på natten fick jag gå upp och leta rätt på nässpray och panodil för jag hade så ont så jag knappt kunde sova.

Sen på morgonen så tog jag med en topps vid hörselgången och vad var där?
Jo, blod!

Ja då kunde jag ju lista ut att jag fått öron inflammation och att trumhinnan brustit.
Det gjorde fortfarande ont men inte lika mycket.

Så iväg till jobbet, där fick en av våra läkare titta, jodå, rött som bara den men han kunde inte se något hål.
Men det kunde varit så litet så det hade dragit ihop sig igen.

Så han skrev ut lite penicillin till mig.

Och eftersom jag har små barn som går på dagis så är det troligen Hemofilus bakterien jag fått.
Så då var det ett annat penicillin jag skulle ha.

Hoppas bara det hjälper snart, är fortfarande helt lomhörd på det örat, det är lite obehagligt att gå omkring och inte höra ordentligt.

Det går på rätt håll!

Ja här går det på rätt håll.
Barnen är fortfarande lite snoriga och hostar om nätterna men de är oförskämt pigga.
Så i morgon blir det dagis och jobb!

Det är inte lätt att roa de små liven när det är regn och blåst ute och man inte kan åka och leka med någon för man vill ju inte smitta ner fler.

Men i morgon är det tid, får se hur trötta de är när jag hämtar dem.

Vi har eller rättare sagt hade en inspelningsbar boxer som har havererat, fy vad man vänjer sig vid saker snabbt, man blir ju helt handikappad utan den.

Vi kan fortfarande titta på det som är inspelat men kan inte titta på TV.

Vi fick snällt leta upp den gamla boxern vi hade, det gick ju bra man klarar ju sig ett tag utan att spela in.
Men sen kom vi på varför vi bytade ut  den, den hänger sig efter ett tag och då går den inte att starta om på typ ett dygn.

Tur för dottern att vi har lite filmer nu när hon inte kan titta på bolibompa.

Men vi har beställt en ny, den skulle kommit i går så vi hoppas den kommer i kväll, för i dag är det onsdag och det betyder TV kväll.

Jag orkar ju inte vara uppe till 23 om jag ska upp strax efter 05 och jobba i morgon bitti.

Ja ja man överlever men det hade varit skönt om den kom.

Ha det skönt i höst vädret!

Hösten är här!

Nu är hösten här på riktigt!
Det har varit några riktigt fina höst dagar.

Men i dag var det kallt, regn och blåst!!
Brrr!!

Så det var att tända en brasa och nu myser vi alla tre fickor i soffan framför Bollibompa!

Nattens övningar!

Ungefär så här har den lilla dottern sett ut varje natt sen vi kom hem från sjukhuset, de först nätterna så tänkte jag att det säkert var en del av bearbetningen av det hon varit med om.

Men hon har inte slutat snarare har det blivit värre.

Natten till i går så orkade jag inte mer så till slut så fick hon komma in i vår säng och efter mycket skrik och bråk så somnade hon till slut, men om jag skulle röra mig eller ändra läge så sätter hon sig upp direkt.
Och det är inte ens att tänka på att man skulle kunna gå på toa för så brakar hela helvetet lös igen.

I natt tog det priset, hon somnar som vanligt strax innan sju, men satte sen igång vid åtta igen, fick henne att somna om.
Sen gick vi och la oss och så började det igen vid 22,30 man hade ju precis själv hunnit somna.

Det var helt stört omöjligt att få tyst på henne, ingen aning om vad detta kan vara, är lite förkyld men har ingen feber.
Provat med mat, torr blöja och aldvedon men inget hjälper!

Så det var bara att gå upp, då blev hon tyst.
Långt om länge typ vid 00,30 fick jag henne att somna om i soffan, vi slumrade  där till 01,30 då jag bar upp henne försiktigt.
Man vågar ju knappt andas!!

Men hon förblev sovande!!.......

En liten stund!

Vid 03,45 var det tid igen, hon väcker ju den stora också så hela familjen är ju vaken.
Ja inget hjälpte nu häller så det var att gå upp igen, kul när man ska upp och jobba, klockan ringer 05,20!

Vid 04,50 fick jag henne äntligen att somna igen, sen ringde ju min klocka men den vaknade hon inte av som tur var.

Maken kom ner och vi beslutade att jag fick stanna hemma, det var helt stört omöjligt att han kunde vara det (jag tyckte det annars eftersom jag precis varit hemma en vecka för ögonen) man kan ju inte gärna lämna ett barn på dagis om inte sovit något och som det visade sig sen när hon vaknade är jätte förkyld!

Så nu har vi varit uppe sen 05,20 efter att ha sovit drygt 2 timmar i natt, känns kul.

Hoppas hon sover efter middagen.

Måtte hon sluta vråla så här om nätterna snart för man orkar ju nästan inte gå till jobbet när hon håller på så.

När mitt hjärta nästan stannade!

Det har varit en händelse rik helg på många sätt!

Det värsta som hände var i fredags och den dagen slutade på akuten och barnkliniken!

Men vi tar det från början:

Som jag berättat innan så är den lilla dottern en riktig klätter apa och klättrar man lär man trilla, förr eller senare och det gjorde hon och det illa!

Först i torsdags klättrade hon upp i en soffa på dagis när maken var och hämtade henne, hon studsade och föll, landade på pannan och sen slog hon en volt över till rygg.
Hon blev förfärligt ledsen men det verkade gå bra.

Sen i fredags när maken hämtade henne så blev hon så glad att hon sprang för att möta honom och såg då inte att en grind stod halvt öppen och då sprang hon rätt in i den och fick ett rejält slag i tinningen.

Det gick också rätt bra!

Men sen på kvällen stod jag och pratade i telefon och hon sprang efter mig, snubblade på något, föll handlöst utan att ta för sig.
Hon landade på pannan.

Hon var helt tyst, jag satte mig hos henne och kallade på henne.
Ingen kontakt!
Jag la på telefonen, kallade igen på henne, hennes blick var helt tom, hon var helt okontakt bar!

Hon ligger på magen och går liksom upp i brygga och börjar krampa!!!!

Fy, fan vad rädd jag blev!!
Det kändes verkligen som om mitt hjärta stannade!!

Min lilla lilla älskling!!!

I ett sånt här läge är jag jävligt glad att jag jobbar med det jag jobbar med för jag kan fortfarande tänka klart!

Så det var att ringa 112!
Under tiden jag pratade med dem vaknade hon och blev jätte ledsen, så i samråd med SOS beslutade vi att vi skulle åka in själv till akuten och om hon skulle krampa igen skulle vi ringa igen så mötte ambulansen upp!

Så vi körde, inga fler kramper.

Vi fick träffa en läkare och efter att hon kontaktade din bakjour så beslutades att hon skulle stanna för kontroll över natten.

Så vi fick ligga på barnkliniken, jag hade ju väldigt ont i mina ögon och hade svårt att se så jag ville att maken skulle stanna.

Så när klockan var 20,30 ringde jag mina föräldrar och frågade om de kunde komma och passa den stora dottern.
Det kunde dem!

Tack så mycket!!!
Det betyder oerhört mycket!

Sen på barnkliniken så blev det medvetande kontroll och koll av pupillerna var 30:e minut de första två timmarna och en en gång i timmen resten av natten.

Bilden är från spjälsängen på barnkliniken.

Men natten gick bra och hon var som vanligt på morgonen.

Det tolkades som en hjärnskakning och kramperna berodde på det.
Tydligen har det blivit för många kraftiga slag mot huvudet på för kort tid.

Så nu får vi hoppas att hon är lite mer försiktig i framtiden.

Nu är det gjort!

Så nu är min ögon operation gjord!
I slutet på förra veckan bar det iväg.

I Malmö gjordes själva operationen alla andra kontroller görs här i Halmstad!

Jag hade hjälp av Carls yngsta syster, för man fick inte köra bil hem.

Vi var där 9,10 på morgonen och det sattes igång direkt.
Kontroll av ögonen igen så inget hänt sen sist.

Sen fick man bedövningsdroppar i ögonen, en lugnande tablett lite info osv.

Optikern kollade också lite innan det var dax.

Fin mössa och fina tofflor på innan det var tid att gå in i "operations salen".

Där fick man sen lägga sig ner, lite mer ögondroppar, en liten ställning som spände upp ögon locken och sen skulle man titta på en grön lampa!

Det gick bra, luktade dock lite bränt under tiden lasern jobbade, det var lite obehagligt men så skulle det vara.

Sen var det klart!

Från att vi kom till allt var klart hade det gått knappt en timme!

Helt sjukt!

Somnade som en stock på den lugnande tabletten i bilen hem!
Haha!

Hade ont i två dagar men det har varit acceptabelt.
Man fick värktabletter och smärtstillande ögondroppar så det har varit hanterbart!

Sen har det hänt lite annat i helgen som gjort att det varit lite jobbigt, men det är en annan historia.

Ser inte hundra än men det blir bättre för varje dag.

Har lite svårt för att läsa på datorn och vill inte köra bil än annars går det bra!

Bjuder på en sista (förhoppningsvis) bild på mig i glasögon!
Bilden är tagen precis innan avfärd till Malmö på operations dagens morgon.

Frusen!

Jag är en frusen person!

Fryser nästan alltid om fötterna, det har nästan ingen betydelse hur varmt det är ute.

Jag har haft ett par får skinns tofflor men de var så väl använda att jag hade slitit sönder dem undertill.

Så nu införskaffade jag dessa lurviga, gossiga tofflorna!

Så nu lär jag inte frysa om fötterna inomhus i höst och vinter. 

Gött!

Minns ni mig?

Hej ni som läser!
Ja, jag vet det var ett tag sen!
Men, det är ju bättre sent än aldrig.

Jag jobbar mycket och för tillfället orkar jag inte så mycket mer, har till och med fått lägga ner träningen ett tag pga att jag har fått bröstsmärtor igen.

Så nu är det på tiden att jag börjar lyssna på min kropp och tänka lite på mig själv!

Snart, snart är det tid för min ögon operation så det kan ju dröja en stund innan nästa inlägg kommer, för jag kommer ha svårt att läsa och framför allt läsa på dator skärmen ett tag.

Men så fort jag kan så kommer jag berätta mer.

I förra veckan var det ju väldigt dimmigt ute och en förmiddag när jag skulle köra barnen till dagis, så sa den stora:
-Mamma, varför är det så skrynkligt ute?

Haha!

Det tog ju en stund att förstå vad hon menade men sen fattade jag att det var dimman.

De är för roliga de små liven.

Jag saknar det oerhört mycket när jag är på jobbet, som tur är så har vi oftast fullt ös medvetslös på jobbet så jag hinner inte tänka på dem allt för mycket när jag är där.

Ja som sagt jag har inte hunnit med så mycket mer, för det som händer på mitt jobb stannar på mitt jobb och det tänker jag inte berätta något om här.

Tjinge ling så länge så återkommer jag inom kort!