Vägning!

I går var det dax för vägning igen!
Alltid lika spännande men samtidigt lite ångestladdat!

Tänk om hon inte fått i sig någon mat, tänk om hon inte gått upp!!????
Samtidigt är det ju tur att de vägs så ofta så man har en chans att rätta till det om det inte skulle funka.

Jag har ju gått in för det här med amningen denna gången och vill verkligen att det ska funka, men så klart inte till varje pris.
Räcker inte maten till henne så ska hon ju så klart inte svälta för att man TVUNGET ska amma utan då blir det ersättning.

I går vägde hon 2800g en viktuppgång på 135g på en vecka.
Det var helt klart godkänt men de hade önskat att hon tagit ett litet skutt uppåt eftersom hon tappade så mycket i vikt i början.
Vi får se nästa vecka hur det har gått då.

Sköterskan sa att om jag ville så kunde jag ge ersättning till natten så kanske hon inte behövde snutta så om nätterna.
Men jag sa att om det inte behövs så vill jag helst inte det!

Men jag tänker ju inte låta henne svälta heller, så behövs det så är det klart att hon ska få.

Men jag känner att antingen ammar jag helt eller så ger jag ersättning, jag tänker inte hålla på med båda, det orkar jag inte.
Det tar ju rätt mycket tid det här med amningen, helst när man har två barn till, man sitter ju fast jävligt mycket i soffan.

Så visst på så sätt hade det varit praktiskt med ersättning, för då kan även maken ge, men nu vill jag ge detta ett med amningen ett försök.
Så vi får se hur det har gått nästa vecka när det är tid för vägning igen.

Då kommer väl dommen om vilket det blir, antingen fortsätter jag eller så går vi över till ersättning.

Håll tummarna att det funkar.

Napp!

Så var det ju det här med napp!

Lilla hjärtat vill inte ha napp, utan använder mig som en, ska somna vid bröstet!

När jag försöker lägga ner henne vaknar hon och låter som han i Robbin Hood.

Smak, smak, smak och sen är hon vaken och då är det bara att stoppa dit henne igen.

Har provat diverse nappar, haft både Nuk och Mams mini nappar men inget av det faller fröken i smaken.

Så i dag begav jag mig in på leksaksaffären innan hon skulle vägas på BVC för att gå på napp jakt.

TRE nya sorter köptes, olika form och olika märken.

Tror ni något föll henne i smaken?

Nej, varför skulle det göra det?

Mycket godare att ligga hos mamma och snutta!

Nu har jag beställt en kul napp på nätet, ni vet en sån som fanns när vi var små som är som en liten kula på toppen, inte så bra för munnen som de nya är men måste ju prova.

Den är ju mer lik amningsnappen än de andra är.

Håll nu tummarna att hon vill ha den.

Här är dagens skörd av nappar!

Hon kan ju inte hänga vid mig hela dagen, lite svårt när man har två barn till, hade varit en annan sak om hon hade varit första barnet.

Jaja, vi får väl se hur det går!

Amningsmottagning

I dag blev det ett besök på amningsmottagningen.

Förra veckan hyrde jag en pump när jag var där, man var tvungen att betala för en vecka så jag har inte lämnat tillbaka den ännu.

Men nu när jag hade en tid på sjukhuset så passade jag på.

Jag ville ha hjälp så jag kanske klarar att amma utan amningsnapp.
Visst det går ju bra att använda den men det är ju lite bök, framför allt på natten.
Så det hade varit skönt om det hade gått utan.

Så jag gör ett försök.
Man kunde om det behövdes använda den ibland framför allt nu i början.

De tyckte också att jag skulle försöka få henne att använda napp!
Det trodde jag aldrig jag skulle höra de säga.
De är ju väldigt emot napp annars, men nu tyckte de att amningen funkade och var igång som det skulle så då var det ok.

Hon är ju inte jätte förtjust i nappen och fattar inte riktigt.
Men förhoppningsvis fattar hon om några dagar.

Vi får se hur det går med allt.


Skickat från min iPhone

Vägning!

I dag var det dax för vägning.
Jag har helammat sen i torsdags så det var spännande att se vad som hade hänt.
Hon vägdes sist i fredags.

Men hon har varit nöjd och legat och tittat så jag har ju förstått att hon blivit mätt för annars hade hon nog sagt något och varit mindre nöjd.

Men i dag vägde hon 2660 g så hon har gått upp 100 g sen i fredags, det är ju bra.

Nu blir det inte vägning förrän nästa onsdag om jag inte tyckte själv att det behövdes, då fick jag ju höra av mig.

Har även provat att ge henne napp i dag och i natt, i natt ville hon inte ha den riktigt, men i eftermiddag har det gått rätt bra.
Hon använder ju annars mig som napp och det är lite jobbigt på natten när hon ska ligga ända inne på mig hela natten, man kan ju inte röra sig.

Man sover ju inte heller så bra man är ju rädd att man ska rulla över henne, fast jag vet att man inte skulle göra det, men det är ändå en känsla man har.

I dag har hon velat bli buren nästan hela dagen, maken har åkt med den stora till simskolan och jag skulle försöka ge mig på att laga middag, men hon ville inte ligga själv.

Då då åkte bärselen fram och där somnade hon direkt.

Så jag har både lyckats få in maten i ugnen, förberett potatisen och duschat mellan dottern, får se hur länge hon sover denna gången.
Men hon verkar trivas där i.

Denna trots!

Mellan dottern är fortfarande inne i värsta trotsen!
I går morse vaknade hon hon vid fem och ville ha välling.

Maken gick dit och hon blev helt vansinnig!
Sen var det igång.

Mamma!
Nej! Pappa!
Nej! Mamma!!
Nej! Nej! Nej!

Och så fortsatte det en timme.
Jag låg och gav Alma mat så jag kunde inget göra.

Den stora vaknade av hennes vrålande.
Så hon kom och kröp ner hos oss.

När jag ammat färdigt så gick jag upp och försökte lugna dottern.
Efter ca 20 minuter lugnade hon sig och hon fick i sig vällingen.

Sen kröp hon också ner i sängen.

Så där låg vi sen alla fem i vår säng.

Lillhönan vill ju ligga nära, nära så hon låg ju också där.

I natt gick det lite bättre hon blev arg när maken kom men det gick lättare att lugna henne i dag, tog inte lika långt tid.

Hoppas hon vänjer sig snart.

Skickat från min iPhone

Namn!

Den lilla tjejen ska heta:
Alma Maiken Hallberg
Tilltalsnamn Alma.
Maiken är efter makens farmor som faktiskt skulle fyllt år på samma dag som hon är född.
Hon är även född samma dag som min brors yngsta dotter.

Väga!

Jag var kvar på BB tills söndag kväll när PKU provet hade tagits, man ville ju inte åka hem och behöva åka dit igen för att ta det provet.

Så på söndagen var det läkar kontroll, hörselkontroll, saturationsmätning och allt annat som ska göras innan man åker hem.

Det hade upptäckts att hon hade ett kort tungband, precis som den stora dottern hade men läkaren ville inte klippa det om det inte gav henne besvär.

Hon hade dock gått ner till 2500 g när hon skulle hem, så de ville ha en extra vikt rätt snart.
Jag fick inte heller låta henne sova allt för länge för då fick hon inte i sig vad hon skulle ha.

På måndagen ringde jag till BVC som kom på eftermiddagen då hade hon gått ner till 2470 g så då skulle jag väcka henne var tredje timme för att ge henne mat.

Brösten började då bli som betongklumpar och hon hade svårt att få tag.
På onsdagen hade jag jätte ont i brösten och de var röda och varma, så jag ringde till amningsmottagningen och ville ha hjälp.

Vi åkte dit på eftermiddagen och fick konstaterat massiv mjölkstockning som behövdes pumpas ut.
Så det fick jag hjälp med, fick även akupunktur för att hjälpa kroppen komma i balans, otroligt skönt att få pumpat ur dessa betongklumpar till bröst jag hade, det gjorde ju fruktansvärt ont!

Jag fick även låna en pump för att få igång mjölkproduktionen, så det skulle ammas, pumpas och ges mat var 3:e timme dygnet runt.

Så det var tufft men det gick ju.

På onsdagen hade jag vägning igen då hade hon gått upp till 2530 g så hon hade ju vänt i vikt.
Skönt det.
BVC sköterskan tittade åter igen på hennes tungband och tyckte det var för kort och trodde att det var därför hon hade svårt att äta.
Så jag fick en tid på öron-näsa-hals mottagningen på eftermiddagen för att kontroll.

Jag var där på eftermiddagen, kan säga att jag har aldrig kommit in i tid när jag varit på den mottagningen, konstigt.
Fick sitta i 30 minuter och vänta i väntrummet bland massa snorigt folk med en fem dagar gammal bebis, inte så kul kan jag säga.

Men långt om länge fick jag komma in.
De klippte hennes tungband!
Snabbt och lätt.
Sen fick vi stanna kvar lite för att se så det inte blödde för mycket, men det gick hur bra som helst.

Sen dess har hon ätit mycket bättre.

Började helamma på torsdagen.
På fredagen pratade jag med amningsmottagningen igen och de tyckte jag skulle sluta pumpa för man blir så fokuserad på hur mycket det kommer och börjar tveka och tro att det inte räcker och får hon då extra så blir hon så mätt och äter inte när hon skulle äta och stimulerar då inte mjölkproduktionen.

Så det har jag gjort.
I fredags hade hon gått upp till 2560 g.
Hon ska vägas nästa gång på tisdag då får vi se hur det har gått.

Uppdatering!

Ja, om tiden gick fort innan så går den ännu fortare nu!

Det känns som om jag inte hinner mer än att vakna förrän det är kväll igen!

Men nu ska jag försöka mig på en uppdatering.

Det började natten till onsdagen den 9/1 med att jag fick en liten blödning.

På dagen var jag på kontroll hos min vanliga barnmorska och hon sa att om det blir mer så skulle jag söka.

Natten till torsdagen blödde det mer men jag avvaktade.

Sen natten till fredagen hade jag värkar var 10:e minut men de satt inte i mer än 30 sekunder.

När det gått strax över en timme så ringde jag in till förlossningen och frågade vad de trodde.

De tyckte jag skulle ringa barnvakt eftersom det tog över en timme för henne att komma och sen skulle jag komma in för kontroll.

Det var osäkert om jag haft lite vattenavgång så de ville ändå kolla mig.

Så vid fyra tiden ringde jag efter mamma och hon kom.

Lagom till att hon kom så började värkarna avta.

Maken körde till jobbet vid sex tiden och skulle bara jobba ett litet tag.

Vid åtta tiden ringde jag in till förlossningen igen och de ville att jag skulle komma in för kontroll eftersom det var osäkert om jag läckte fostervatten.

Vid 10,30 var vi på förlossningen, det tog CTG som visade tydliga utslag på värkar som kom ca var  5:e minut men de var inte så långa, de ville inte göra någon undersökning eftersom det var oklart om jag läckte fostervatten.

Efter någon timme kom en läkare och kollade mig, jag läckte inget vatten men vid ultraljud ser de att jag inte har så mycket fostervatten i magen.

Eftersom jag inte hade något vatten och värkarna var regelbundna men korta så fick jag inte åka hem.

Så vi begav oss till matsalen och åt middag, maken gick och hämtade väskan, när vi kom tillbaka till avdelningen vid ett tiden så tog jag en dusch, var rätt påverkad av värkarna fast de inte var så långa så det blev kontroll och jag var öppen 1 cm.

Men jag fick lite lustgas för att lindra det värsta av smärtan.

Gick omkring på rummet, duschade och vilade, maken var med men kunde ju inte göra så mycket, vid 14 tiden hade de skiftbyte hos personalen och jag fick en ny barnmorska.

Vid 16,30-17,00 så började jag få riktiga förlossningsvärkar, och jag hade bra effekt av lustgasen.

Vid fem ville barnmorskan att jag skulle gå och bada, men badkaret var på andra sidan av avdelningen och jag hade värkar var annan minut så det ända jag tänkte var hur i h****e ska jag kunna ta mig ända dit utan att få en värk på vägen. 

Får jag en värk utan att ha tillgång till lustgasen så dör jag!

Så när badkaret var klart så sa jag att jag inte ville bada mer.

Vid 17,30 ville barnmorskan ta hål på vattnet men jag ville inte det förrän jag fått ryggbedövningen.

Jag sa till henne att om du tar hål på vattnet och sen säger att det är försent för att få bedövningen så blir jag skit arg, så jag fick som jag ville.

Vid 17,45 kom narkosläkaren en som jag känner väl, så han la en spinalbedövning som skulle sitta i två timmar, det skulle dock ta ett litet tag innan den började värka.

Kl 17,50 tog barnmorskan hål på vattnet och då fick jag krystvärkar direkt, så efter två värkar var hon ute.

En liten fin flicka föddes kl 17,59 fredagen den 11/1.

Hon vägde 2725 g och var 48 cm lång, så hon var ingen jätte stor bebis.

Men välskapt och fin var hon.

Men allt gick bra.

Vid 21 tiden blev jag flyttad upp till BB och maken åkte hem.

Barnen hade följt med mormor och morfar hem och skulle spendera helgen där pga det var besöksförbud för syskon för tillfället på BB r/t RS virus risk.

Varför inte?!

Jaha, då har man ännu en gång drabbats av en riktigt manlig förkylning!
Täppt som bara den och i dag kom hostan!

Varför inte?

En vecka kvar till beräknad nedkomst, hur sugen är man på detta nu.
Som om det inte är tungt och jobbigt redan.
Nä, då!
Bara släng på en saftig förkylning också.

Fattas bara en släng av maginfluensa så är saken klar sen.

Men visst det är väl bättre att man är förkyld nu än när babyn kommit, så mycket tal och skrift det är om RS virus nu så är  man ju helt livrädd.
Har till och med stoppat besök av syskon på BB här i stan pga RS risken.

Så på så sätt är det ju bättre, men det betyder inte att det är kul.

I lördags var jag inne på apoteket och köpte nässpray som tur var, jag är ju lite täppt i näsan sen tidigare pga graviditeten så jag har tagit till natten en tid.
Då säger apotekspersonalen:
-Tänk på att du bara får ta nässpray i 10 dagar.
- Ja, det är redan försent svarar jag då, men jag tar bara till natten.

Ja, och nu har jag ju inget var, måste även ta på dagen om jag inte ska avlida.
Hoppas det är snabbt övergående.

I morgon är det åter igen dax för besök hos barnmorskan, känns som om det kommer bli några gånger till innan detta är klart!
Just nu känns det som om den aldrig kommer att komma ut!

Trevlig lördag!

I går när vi vaknade så var det fint väder.
Solen sken och det var klart och kallt.

Vi skulle träffa några vänner och deras son för att leka, men jag tyckte det var bättre vi åkte någonstans så barnen fick vara ute.
Det känns som om vi inte har varit ute sen innan jul.

Så vi pratade med de andra, packade ihop våra saker och begav oss mot hembygdsparken i Ängelholm.
Det var mer än vi som passade på att vara ute och leka.
Efter några timmars lek så gick vi in i våffelstugan och fikade.
Det var rätt fuktigt ute så det blev lite kallt.
Men det var mysigt.

På vägen hem stannade vi till vid en klädbutik för barnen behövde lite nya tights, de använder det mycket, jag tycker det är smidigt när det är kallt för det är lätt och smidigt att ha under tjockare kläder på tex dagis.
Det blir inte så knöligt som om man har mysbyxor och sen ska ha flees underställ över.
Barnen hade somnat så jag ilade in och köpte tre nya par var till dem.
Smidigt när de har tag tre betala för två.

De har haft många tights innan men de börjar gå i sönder så det behövdes.

Vi körde bara hem och lastade av sakerna och klädde av oss de tjocka kläderna.
Jag fick dock föna mitt hår, tvättade håret innan vi körde och sex timmar senare så var det inte riktigt torrt ännu så jag fick plocka fram fönen.
Sen körde vi hem till familjen vi varit iväg med på dagen.

Vi beställde lite mat och hade en mysig kväll, bara satt och pratade och barnen lekte och tittade på film.

Strax innan nio började jag bli trött och få ont i ryggen så då var det dax att åka hem.
Precis lagom så kissade den stora dottern ner sig också så då passade det ännu bättre.

Vi hade inga extra kläder med oss så hon fick låna ett par kalsonger och ett par byxor där vi var så hon slapp åka hem utan kläder.
Tack för det säger vi och förlåt för kisset på golvet!

I dag blir det nog mest hemma mys, vädret är ju grått och trist.

Är ni nyfikna så kan ni gå tillbaka till dagens datum 2012 och se vad som hände, ingen trevlig dag för vår del!

Klätt ut sig!

I går, strax innan jag gick till barnmorskan så möttes jag av detta!

Peruk, klänning och högklackade skor!
Så fint, så fint!

38+0

Så då har man gått 39 veckor.
I onsdags var det 38+0.
PHU!

Nu börjar det bli jobbigt,
Svårt att sova
Jobbigt att röra sig
Kan inte ta på skorna själv om de måste knytas.
Man kan inte äta något för det får inte plats
Känner sig tjock och otymplig
Svårt att orka med de andra två barnen för man har varken ork eller tålamod
Och man vill bara att detta ska vara över nu!

Var hos barnmorskan i går och allt var bra,
BT 120/75
Hjärtljuden var 132
Den var näst intill fixerad men låg långt ner, vad det betyder vet jag inte riktigt.
Jag frågade när man kunde göra en hinnsvepning, men då ska man ha gått 40+0.
Så det är två veckor kvar.

Vi får väl se när denna lill* behagar att komma ut, men nu är det välkommen när som.
Fått en ny tid till henne nästa onsdag.

Jag var hemma hos en kompis som bor precis bredvid, innan så barnen stannade där och fikade och lekte under tiden, skönt att slippa ha de med sig.

Inget är som väntans tider!

Gott nytt år! Del 2!

Efter lite vila och pyssel var det dax.

Stax efter lunch ställde jag mig och gjorde efterrätten som vi skulle ha på kvällen.
Det blev vit och mörk chokladmousse!

Blev massor, gjorde till åtta personer men hade nog räckt till 12 bara av smeten.

Vid fem tiden begav vi oss av mot Graves.

Vi lagade maten ihop och hade en väldigt trevlig kväll.

Barnen lekte bra och inga utbrott skedde, de klarade till och med att vara vakna till efter midnatt.

Middagen blev fläskfilé med potatisgratäng och grönpeppar sås. Vi hade även vitlöksbröd till.
Gott som bara den.

Sen blev det ju efterrätt, fast jag inte gjorde av all smet så blev det väldigt mycket, den var väldigt mättande, ingen orkade äta upp de.
Så jag hade ett recept till 8 personer men det hade varit lagom till 16.
Vi hade kallrörda hallon till.
Gott var det ju förstås men när ingen orkar äta upp så är det lite mycket.

Sen satt vi mest och pratade och barnen lekte.

Strax efter 22 var barnen i upplösningstillstånd och undrade när raketerna kom, så männen gick gå ut och fyra av en liten för att få dem att lugna sig.

Sen klarade de sig till midnatt, jag är faktiskt imponerad att alla orkade hålla sig vakna och ingen fick några utbrott.
Men vår stora fick ett när vi skulle åka hem, för då orkade hon inte mer.
Jag tror att de båda sov innan vi ens kommit ut på vägen.

Sen var det bara att lägga dem i sängen när vi kom hem, men de sov lite oroligt, men det hade väl varit lite mycket intryck under kvällen.
De gick upp vid nio tiden så det var trötta nästan hela dagen.

SÅ GOTT NYTT ÅR på er alla!

Hoppas 2013 blir bättre än 2012 har varit!

Gott nytt år! Del 1!

Ja, och sen var det ju nyår!

Visst var man lite nervös om vi skulle klara oss över nyår innan babyn kom, visst det är två veckor kvar men man kan ju aldrig vara säker.

På lördagen innan nyårsafton var vi iväg och handlade.
Fruarna fick äran att ta med de små barnen och handla mat, medan männen åkte med de stora och köpte raketer.
Bra könsfördelning eller vad tycker ni?

Men det gick bra, så då hade vi allt hemma.

På lördagen var även den stora dottern iväg och lekte med en kompis från dagis så vi hade bara den lilla hemma.
Lugnt och fint med bara ett barn.
Men samtidigt slog det mig att jag tror inte hon hade varit så lugn och lekt så bra själv om hon hade varit ensam alltid.

På söndagskvällen hade jag lite förvärkar så jag kröp ner i badkaret.
Barnen hjälpte till att tvätta mig med var sin tvättlapp, de tycker att det är roligt.
Sen passade jag på att kalla på maken så fick han komma och göra vid mina fötter lite när ändå barnen var där och höll på.
Ompysslad blev jag, men jag vet inte om det hjälpte mig, meningen var ju att jag skulle ha lite lugn och ro, men men.

På kvällen när jag gick och la mig så började jag fundera om jag känt att babyn rört sig.

Jag knuffade och buffade sen efter ett tag kände jag lite, jag var så trött så jag somnade sen.

Men jag vaknade strax efter fyra på morgonen och hade en oros känsla i kroppen.
Jag kunde inte få den att röra sig, jag buffade och knuffade, var uppe och gick lite, drack kallt vatten men inget hjälpte.
Strax efter fem tiden väckte jag maken och då var jag så orolig.
Han försökte också få igång den utan resultat.

Så det var att gå upp och ringa in till förlossningen.
Hon tyckte jag skulle komma!

Så det var att klä på sig och köra in, maken fick vara hemma för barnen kunde ju inte vara själv.

Jag var på sjukhuset kl 05,40 och de lyssnade, först lyssnade hon med tratt, sen med doppler, då fick jag höra att hjärtat slog i alla fall.
Sen kände hon hur den låg och då tog hon i lite extra för att få den att röra sig.
Men ingenting.

De kopplade CTG och så fick jag en knapp att trycka på när jag kände att den rörde sig, hon gick och hämtade isvatten som jag skulle dricka.

Hon sa att det såg ut som en sovkurva.

Jag fick ligga med CTG ett tag och då vaknade den och började röra sig, då gick även hjärtljuden upp från 120 till runt 130.
Sen rörde den sig några gånger under tiden jag låg med CTG.
Skönt, det är verkligen en lättnad.

Där hade varit en dr också och tittat på CTG men eftersom den började röra sig så var han/hon nöjd.
De tog blodtrycket också som var bra 120/80.

Jag frågade hur länge man skulle vänta innan man kom in.
Men hon sa att jag gjorde helt rätt, har man provat puffa på den och druckit kallt vatten och inte får någon reaktion då så ska man komma in för kontroll.

Så då var det bara att åka hem och lägga sig ett tag till.
Maken skulle iväg och jobba.
Så det blev inte så mycket sömn, men när han kom hem strax efter 10 så gick jag och la mig en stund till.
Jag visste ju att man var tvungen att vara vaken till efter midnatt så det gällde att vila.

Julen i korthet!

Ja, jag vet!
Jag är ibland dålig på att uppdatera, men nu kommer lite.

Julen har jag skrivit lite om redan.

På julafton kom makens styvfar och lillasyster, hunden fick också följa med.
De åt lunch här, då hade vi julmat, men inte så mycket.
Jansson, sill (bara två sorter i små burkar), köttbullar, prinskorvar, skinska, rödkål, bröd och ost.

Så det var lite lagom med mat.

Till efterrätt blev det kaffe och julgodis, dvs minttryffel och rocky road.

Lilla systern skulle jobba så hon stannade bara en stund, men vi fick fina julklappar.
Tack så mycket!

Styvfaren var kvar till ca 15,30.
Sen var det bara vi fyra.

Vi lekte med leksakerna de fått och myste i soffan.

En lagom julafton, precis som det ska vara, mys med barnen.

På juldagen åkte vi till Falkenberg, makens pappa ringde på fm och frågade om vi ville komma, syskonen var hemma.
Vi var där vid strax efter ett.

Att träffa syskonen är alltid lika trevligt, särskilt de som man bara träffar någon gång om året, vissa bor ju i Stockholm.

De har en son som är lika gammal som vår stora och de lekte fint, kul att se.

Synd vi inte kan träffas så ofta bara.

Efter sex tiden åkte vi hem av olika anledningar.
Man kan säga att mitt tålamod höll på att rinna över och det var bäst att åka innan det gjorde det för då hade det inte blivit så trevligt.

Annan dagen jobbade maken och sen var vi bara hemma och mös.

Så det har varit en bra jul tycker jag.
Det har gått bra trots att man är höggravid i 9:e månaden.
Över förväntan faktiskt!