När mitt hjärta nästan stannade!

Det har varit en händelse rik helg på många sätt!

Det värsta som hände var i fredags och den dagen slutade på akuten och barnkliniken!

Men vi tar det från början:

Som jag berättat innan så är den lilla dottern en riktig klätter apa och klättrar man lär man trilla, förr eller senare och det gjorde hon och det illa!

Först i torsdags klättrade hon upp i en soffa på dagis när maken var och hämtade henne, hon studsade och föll, landade på pannan och sen slog hon en volt över till rygg.
Hon blev förfärligt ledsen men det verkade gå bra.

Sen i fredags när maken hämtade henne så blev hon så glad att hon sprang för att möta honom och såg då inte att en grind stod halvt öppen och då sprang hon rätt in i den och fick ett rejält slag i tinningen.

Det gick också rätt bra!

Men sen på kvällen stod jag och pratade i telefon och hon sprang efter mig, snubblade på något, föll handlöst utan att ta för sig.
Hon landade på pannan.

Hon var helt tyst, jag satte mig hos henne och kallade på henne.
Ingen kontakt!
Jag la på telefonen, kallade igen på henne, hennes blick var helt tom, hon var helt okontakt bar!

Hon ligger på magen och går liksom upp i brygga och börjar krampa!!!!

Fy, fan vad rädd jag blev!!
Det kändes verkligen som om mitt hjärta stannade!!

Min lilla lilla älskling!!!

I ett sånt här läge är jag jävligt glad att jag jobbar med det jag jobbar med för jag kan fortfarande tänka klart!

Så det var att ringa 112!
Under tiden jag pratade med dem vaknade hon och blev jätte ledsen, så i samråd med SOS beslutade vi att vi skulle åka in själv till akuten och om hon skulle krampa igen skulle vi ringa igen så mötte ambulansen upp!

Så vi körde, inga fler kramper.

Vi fick träffa en läkare och efter att hon kontaktade din bakjour så beslutades att hon skulle stanna för kontroll över natten.

Så vi fick ligga på barnkliniken, jag hade ju väldigt ont i mina ögon och hade svårt att se så jag ville att maken skulle stanna.

Så när klockan var 20,30 ringde jag mina föräldrar och frågade om de kunde komma och passa den stora dottern.
Det kunde dem!

Tack så mycket!!!
Det betyder oerhört mycket!

Sen på barnkliniken så blev det medvetande kontroll och koll av pupillerna var 30:e minut de första två timmarna och en en gång i timmen resten av natten.

Bilden är från spjälsängen på barnkliniken.

Men natten gick bra och hon var som vanligt på morgonen.

Det tolkades som en hjärnskakning och kramperna berodde på det.
Tydligen har det blivit för många kraftiga slag mot huvudet på för kort tid.

Så nu får vi hoppas att hon är lite mer försiktig i framtiden.