Alma har haft ett sår på magen ända sen stygnen togs efter knappoperationen i september.
Det har inte velat läka.
Vi har träffat flera läkare och kirurgerna har misstänkt att där varit en "främmande kropp" alltså att där finns något som kroppen försöker stöta ut.
I detta fallet har de trott att det varit ett metallstift som man använde när man fäste magsäcken i bukhinnnan, den satt som ett stopp så inte stygnet kunde dra sig rätt igenom magsäck och bukhinna.
Tanken har varit att den ska trilla av när stygnet stäpper och då trilla ner i magsäcken och så bajsar de ut den.
Men nu har det inte blivit så utan stygnet har suttit för hårt och den har tryckts ut genom skinnet i stället.
Vi hade en tid till kirurgen på torsdag för då hade det gått så långt tid så han ville se på det.
Men när Alma duschade i onsdags så lossnade ruvan på ena sidan och jag kunde inte låta bli. Så jag drog loss ruvan.
Och tänk där på ena kanten av ruvan satt det, stiftet som vi väntat på så länge.
Det var mycket större än vad jag trodde!!
Inte konstigt det varit ömt och gjort ont där.
Men äntligen, så tiden till kirurgen kunde avbokas och såret håller på att läka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar