Kängru!

I morse när vi var på väg i bilen till dagis.
Så hade döttrarna en diskussion i baksätet.

-Mamma, ni gifte ju er när jag döptes, sa den äldsta.
-Ja, det är rätt, svarade jag.
-Var va jag då, säger då den mellersta dottern.
-Ja, du fanns ju inte, svarar den äldsta.

Jag förstår att hon funderar.
Sen säger hon:
-Nä, jag var hos någon annan, säger hon då.
-Nä, så är det inte svarar jag då. Du fanns inte alls, mamma och pappa hade inte fått dig ännu.
-Jag vet var jag var, sa hon.
-Jaha,
-Jag var i pappas pung!

Jag skrattar för mig själv.
-Ja, det var du ju.
-Ja, jag var en liten, liten bebis där i pungen.

Nä, man är ju ingen bebis, man är något som heter spermie. Men det är lite svårt att förklara. (känner att det kanske inte är en diskussion man ska ha i bilen på väg till dagis. Tar ju typ 10 minuter dit.

-Nä, jag var ingen bebis. (förstår att hon har funderat på detta) Jag var en KÄNGRU!
-EH! VA?
-Ja, kängrun bor ju i pungen!
 
 Haha!

Ja, vad svara man på det, det är ju sant.
Dock inte hela sanningen i hur vår diskussion egentligen gick från början.
Men när man är nästan 4 år och är nöjd med den lösningen så tänker inte jag protestera.