Äntligen hemma!

Det går bättre och bättre för lilla Alma.
Hon blev hjälpt av smärtlindringen på tider och hon klarade av att behålla maten hon fick.
I Lördags kväll var första gången hon var ute och gick lite på avdelningen, vi gick och lekte lite, hon sjöng så fint för alla som gick förbi.

Hon är otroligt rädd för all personal, det räckte de stack in huvudet så blev hon ledsen och började gråta, så jag fick göra det mesta själv.

I söndags var hon uppe i full dos mat så vi fick komma hem.
Det var jätte skönt tyckte vi nog båda två.

Hon är klart öm och har svårt att bocka sig ner för då tar det emot i blöjan eller i byxorna men hon vänjer sig snart hur hon ska göra.

Hon kräver inget smärtstillande nu och jag får tvätta knappen utan allt för mycket protester.

Hon gick tillbaka till dagis i tisdags och det verkar har fungerat bra, förutom att hon har slutat helt med att äta själv.

Tanken är ju att hon ska äta 3-400 kcal själv per dag utöver sin sondmat men det gör hon inte nu.
Hon var sjuk veckan innan vi lades in på sjukhuset så då åt hon inget men redan strax innan så hade hon börjat tappa matintresset.

Så nu pratar vi teskedar bara som hon äter själv.

Jag vill ju helst inte börja ge henne mer sondmat än det hon har men frågan är hur länge man vågar vänta på att hon ska komma igång av sig själv.

Ska hon ha mer sondmat så måste de börja mata henne på förskolan också för vi kan inte få i henne mer än 500 kcal hemma när hon har varit på förskolan hela dagen.

Jag får ta en diskussion med dietisten så får vi se hur vi ska göra.
Det är ju svårt om de ska börja ge henne på förskolan också för då ska det fixas med resurs personal och papper ang det, sen ska de läras upp och jag ska släppa kontrollen till någon annan.

Vi får väl se hur det går.

Vi har ett återbesök för stygntagning nästa fredag, vi får väl se hur det går fram till dess.