MIN HISTORIA MITT I LIVET!

MIN HISTORIA MITT I LIVET!

Tre hjärtan!

Tre hjärtan!

onsdag 9 september 2015

Älskade unge!

Tänk om du kunde veta hur det känns för oss, att vi måste utsätta dig för allt detta.
Älskade unge!!

Jag är lite nervös och orolig, hoppas allt går bra och att hon inte behöver ha allt för ont efter operationen.

Vi läggs in i dag efter lunch, ska skivas in och träffa narkos läkare och kirurg för bedömning.
Sen blir det väl förhoppningsvis op tidigt i morgon bitti.

Det ska bli skönt att slippa allas stirrande blickar, kommentarer och frågor. 
Det kommer ju inte synas när hon har kläder på sig. 
Och ska vi tex bada så kan hon ha baddräkt så är det ingen som ser då heller.

Hon har inte brytt sig så mycket om den det har ju varit skönt.
Men vissa saker minns man extra då man undrat hur det egentligen påverkar henne.

En dag i somras när vi var och badade i en närliggande sjö, så var det ett barn, inte så gammalt ca 3 år, hon frågade och pekade. Jag förklarade vad det var hon hade och varför hon hade plåster i ansiktet. Mamman hörde när hon frågade och när jag förklarade, det är helt ok för de måste ju få fråga, det är bättre det än att de bara stirrar. 
Men ungen slutade ju aldrig, jag tror hon sa, plåster där kinden, pekade och stirrade säkert 30 gånger, det var ju inte som om hon stod en bit bort utan hon stod mitt framför Alma.
Det är inte OK, varför gör man inget som förälder då, säger till barnet att nu räcker det, nu vet du varför flickan har plåster där.
Alma blev väldigt påverkad såg man hon tittade på henne och tog sig på kinden.
Man behöver ju liksom inte trycka in det i huvudet på henne.

Sen var det en annan gång, vi skulle byta sonden på sjukhuset, så ser Alma ett annat barn som också har sond, hon skiner upp och tittar på mig och säger, titta mamma hon också plåster där, samma dag var där ytterligare ett barn med son och det var lika dant då. Hon tyckte nog det var skönt att se att det fanns fler som hade sond.

En annan gång hade sonden åkt ut och hon var utan ett par dagar, man såg hur hon tittade på sig själv i spegeln och tog på sin kind, det var som om hon inte riktigt kände igen sig själv utan den.
Det var till och med så hon sa att vi skulle ge mat i slangen fast hon inte hade någon.

Man hoppas ju verkligen inte detta kommer påverka henne i framtiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar