Öron

I slutet av Mars månad var vi på öron mottagningen för ett återbesök, efter Almas öroninflammation hon hade när hon låg inlagd på sjukhuset.

Hörseltestet blev inte godkänt, men allt såg bra ut, jag upplever dock inte att hon hör som hon ska.
Hon reagerar inte när jag kallar på henne.

Så för säkerhets skull skickade han en remiss för ett hörseltest.

Till audionomen fick vi komma i slutet av April.

Har aldrig varit med om ett så dåligt bemötande och jag hoppas inga patienter blir bemötta så där jag jobbar.

Ingen namnskylt, inget Id-kort, hon presenterade sig inte och sa inte vad hon skulle göra.

Bara in med propparna i öronen på A och sen när det var klart så bara:
-Ja, det blev ju inte godkänt.
-Eh, va?

Man förväntar ju sig att de ska säga att allt är bra.

Nä. tydligen hörde hon inte ordentligt, detta var på båda öronen.
Sen gjorde hon ett test till och det berodde inte på att det var vätska.

Sen sa hon bara att en Dr får titta på detta, sen inget mer!

Förklarade inget, inga tröstande ord som att det kan visa fel för att hon är lite osv,
Nä inget alls mer än att vi får träffa Dr igen.


Ja, det var ju inte riktigt det man ville höra och orkade med just nu.

Jonas!

Här är han, min mans bror.

Jonas!

Saknaden är enorm!
Vem ska nu komma med alla galna skämt och upptåg vid högtider.

Det var ju oftast då vi träffades alla.

Han var även fadder till vår äldsta dotter.

Inget kommer bli sig likt igen när vi ses alla utan honom!

Han skulle fylla 35 år i Augusti, precis träffat en tjej och livet lekte.

Han var en kille där det hände något hela tiden.

Thailand, skidor ja, vad som allt var kul.

Motot var:

-Det löser sig, det ordnar sig.

(Och det gör det ju)

För att bara tala om när han vinner en resa till curling VM i Kanada!

Man skulle beskriva hur man blivit Curlad av sina föräldrar.

Han berättar då att han ska ha kräftskiva hemma hos sig i Kode (vid kungälv), men har inget bröd, ringer mamma som bor i Falkenberg, ber henne baka och ber "farsan" köra upp med det.

Och han gjordet det!

Sen blev han frälst i Curling.

Sån var han, det gick i  150 hela tiden, livet var kul, alltid något kul på gång.

Det är sorgligt och hemskt, denna unga människa.

Vi saknar honom mycket!

Ännu värre!

Mitt uppe i detta så vänds hela livet upp och ner!

Jag sitter på jobbet en lördags kväll, det var många i personalen som var sjuka för det gick maginfluensa.
Så vi var ont om folk (ja, vi var ju så många vi skulle men det var dubbelpass och personal på övertid inne).

Vi har beställt mat och har precis dukat så vi kan ha lite helg stämning, kolla lite snabbt på fb och ser då inlägg på min mans brors fb sida.
Då står:
-Det är ofattbart,
-Vila i frid
osv.

Min första tanke var, ni är ju sjuka i huvudet (han hade en mycket sjuk humor och skulle mycket väl kunna göra något sånt).
Men sen får jag ändå en konstig sida, ska precis ringa hem och fråga om maken vet något, när telefonen ringer på jobbet.

Det är min man som ringer, han har aldrig ringt dit och han skulle inte ringa om det inte var något viktigt.

Han berättar att J har varit med om en fyrhjulings olycka och dött.

Huvudet blir bara helt tomt, man fattar inget och inget går in.

Först säger han att jag inte behöver komma hem men jag hör att han inte mår bra,
Tänk själva att få detta besked och sitta själv hemma med tre små barn som inte förstår vad som hänt.

Jag tänker att jag får ju vara kvar på jobbet men det går inte, huvudet fungerar inte och tårarna bara rinner.
Så mina fina kolleger täcker upp för mig så jag kan gå hem.
Som tur var gick en sjuksköterska som undersköterska den kvällen så hon tog över mina patienter och sen hjälptes de åt med undersköterskans uppgifter.

Så jag fick bege mig hem.

Det var en mycket konstig tid för oss, allt blev som ett stort svart hål.

Läkar kontroll

Då var det dax för kontroll på BVC i gen, denna gången skulle vi även få träffa dr för att diskutera vidare utredning.
14 månader gammal 7730 g och 73 cm lång.
Med andra ord ingen stor dam.

Dr berättade åter igen misstanken om detta syndrom men sa att det är svårt att säga så det får skötas från barnkliniken.
Vi var där innan jul och tog prover för bla glutenintolerans och sköldkörtelprover, detta hade barnläkaren rekommenderat, det var så man började, men de visade inget.

Så nu skrevs det remiss till barnmottagningen och till en dietist.

Börja?

Ja, var ska jag börja, bäst att det det från början.
Vi backar bandet till Februari månad och det är dax för vägning av lillan på BVC.

Jag kommer dit efter att ha lämnat de stora på dagis som vanligt.
Alma går runt bordet ute i väntrummet och BVC sköterskan kommer och pratar lite, jag märker att hon tittar extra på henne.
Vet inte varför jag lägger märke till det, men det måste vara sättet hon tittar på henne på som gjorde det.

Sen går vi in och väger och mäter, hon har inte gått upp så mycket i vikt och inte växt så mycket heller (som vanligt).
Så säger hon:
-Jag tittar lite extra på henne, för det finns ett syndrom....
(Här känner jag klumpen i halsen
-Eh, jaha, vad då för syndrom.

Ja, det är ett ovanligt syndrom, men de som har det är totalt ointresserade av mat, precis som Alma.
De har ett stort huvud i förhållande till sin lilla kropp, de växer dåligt och går dåligt upp i vikt.
Huvudet är trekantigt med en bred panna och en smal haka, precis som hon har.
De är små vid födseln och hämtar sig aldrig som de flesta andra barn gör.
Sen har de även krokiga lillfingrar, det är därför jag har försökt titta på henne.

Så går hon in och läser lite för mig om detta syndrom, så säger hon:
-Det är ju mycket ovanligt, finns bara runt 40 konstaterade fall i Sverige, så det är nog inte det.
Så vi hoppar det, gå nu inte hem och läs om detta.

-Jo, men det kommer jag ju att göra!
Det förstod hon ju att jag skulle göra.

Hon skulle ringa mig dagen efter i ett annat ärende så vi skulle höras då.

Så gick jag hem och började fundera.

Man kläcker inte en sådan kommentar om man inte misstänker att det är något fel.

När hon ringde mig dagen efter så sa jag det, att du hade inte läst på och funderat om du inte trott att det varit något fel på henne.
Nä, det var ju rätt.
Det visar sig att de diskuterat henne med en konsult på barnkliniken, då är det han som sagt att det kanske är detta syndrom så han tyckte det skulle tas lite prover och att även en remiss till barnmottagningen skulle skrivas.
Men vi skulle diskutera det mer vid ett års kontrollen när dr var där.
BVC sköterskan hade nog lite dåligt samvete att hon sagt något till mig.
Men jag märker att de ibland pratar med mig som kollega och sjuksköterska och inte som mamma.

Men när jag är där så är jag bara mamma inget annat.

Lite uppdatering!

Jag finns kvar, fick höra i veckan av en fin tjej att hon saknade att läsa bloggen.
Att det var dax för en uppdatering.
Så då får jag väl försöka det.
Det har hänt mycket så jag får nog ta lite åt gången.
Men det kommer och snart är jag i fas igen.

Håll till godo!

Finns här!

Jag har inte glömt er, jag lovar!
Men ibland kommer livet i mellan lite väl mycket!

Jag ska försöka uppdatera er snart!
Så håll ut så långe ni trogna skara som hänger kvar.