Nu är det dock inte den yngsta (hon tar fortfarande inte den) utan mellan dotterns.
Den är inne i munnen från morgon till kväll när vi är hemma.
På dagis har hon inte den men så fort hon ser mig säger hon napp?!
Jag blir så trött!
Man hör inte vad hon säger och tänderna blir inte så fina.
Först sa vi att hon skulle sluta när babyn kom men så blev det inte.
Hade hon bara tagit ut den när hon pratar eller när man säger till henne:
-Ta ut nappen!
Så hade det inte varit ett sådant stort problem.
Så i går bestämde jag mig.
Hon ville inte ha mjölken jag hällt upp till henne till lunchen utan hon skulle ha vatten.
Så först bråkade vi om det, till slut sa jag, du får vatten om jag får dina nappar.
Det gick hon med på, så jag sa, då får du inte napparna förrän du går och lägger dig.
Ja, det var inga problem tyckte hon.
Ända problemet är att hon inte förstår vad det innebär.
Det gick fint till klockan var två, då började hon, jag vill ha mina nappar (för det räcker inte med en, en i munnen och en i handen.)
När jag sa det får du när du ska sova.
Då så började hon vråla.
Hon skrek 1,5 timme efter dessa nappar, men jag gav mig inte!
Till slut så gav hon sig och sen frågade hon inte mer efter dem.
I morse hade hon dem en kort stund när hon satt och myste i soffan, när hon precis gått upp.
Men när frukosten kom fram så sa jag, då får jag napparna.
Jag fick en sur min men det var inga problem så nu håller vi tummarna att hon inte börjar när hon kommer hem från dagis i em.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar