Inte tårar som rinner!

I går hade jag bestämt mig för att jag skulle springa, det var ett tag sen, men nu kände jag att jag behövde komma ut.

Var körde Challange i måndags kväll, märker att jag verkligen behöver träningen.
Jag rensar huvudet och blir inte så vansinnigt trött som jag varit den sista tiden. Då det nästan har varit ett koma liknande tillstånd.

I alla fall, jag hade bestämt mig, så efter middagen bytte jag om, det blåste en del så det tog emot lite att ge sig ut, men jag tänkte det blir ju bara lite extra träning.

Öppnar ytterdörren för att bege mig ut, då har hela himlen öppnat sig!!

Det verkligen öste ner, maken sa att jag skulle gå ut i lushuset och köra lite övningar i stället och strunta i att springa.

Men jag tänkte, vafan, man blir ju inte mer än våt, ska ju ändå duscha sen.

Så jag begav mig ut.
5 km i ösregn och blåst runt 14 sekundmeter, det var tungt.
Halvvägs så hade jag motvind en bit då piskade regnet bra i ansiktet, så då fick jag gå lite i stället, men annars gick det över förväntan för att inte ha sprungit på så länge.

Men fy vad jag var våt när jag kom hem, det var bara att gå rätt in i duschen, hade inte riktigt tänkt mig för när jag begav mig ut, skulle haft tights när det regnade så, men jag tog ett par löst sittande träningsbyxor.
Det var ju inte riktigt någon hitt när de blev våta.



Men det var skönt när det var gjort, måste försöka komma igång igen, det är så härligt att rensa hjärnan riktigt, man sover mycket bättre också.
Måste ge mig själv den tiden.