Sommarlov

Torsdagen den 12:e var den sista dagen för barnen på dagis innan sommarlovet.

För den stora vad det sista dagen på dagis för evigt, efter sommaren börjar hon i skolan!

Hur gick det till, 6 år!

Det har gått så otroligt fort så man inte riktigt hinner med.

För den mellersta är det stora gruppen som gäller.

Och den lilla ska ju också börja på dagis efter sommaren.

Mina små barn, tiden går för fort, snart är de inte små längre.

Man försöker njuta men man hinner inte riktigt det heller.

Nu väntas det ett långt och härligt sommarlov i 10 veckor som gäller!

Prinsessan!

Kristi himmelsfärds dagen var den stora dottern bjuden på pirat kalas hon en kompis.

Men hon ville inte var pirat.

-Jag är tjej mamma, jag kan inte vara pirat!

-Nehe, vad ska du vara då?

-Jag ska vara prinsessa!

Ok, så prinsessa blev det.

Vilket pirat kalas behöver inte sin alldeles egna prinsessa?

Roligt hade hon i alla fall och det är ju det viktigaste. Inte att man är pirat eller prinsessa. 

Nya prover

Den 26 Maj ringer Dr när jag är på väg till jobbet.

Hon har då själv ringt och efterlyst proverna.

(Jag har ringt barnkliniken nästan varje vecka för att höra om de kommit).

Jag ringde själv Sahlgrenska veckan innan för att veta hur långt tid det skulle ta, de sa då att Halmstad skulle få svaret den veckan. Då hade det gått 4 veckor.
Väntan är jobbig tycker jag.
Väldigt psykiskt påfrestande.

I alla fall, hon sa att de prover som var tagna var bra, där kunde man inte se något. Men de svarade inte riktigt på den frågeställningen man hade ställt.
Frågeställningen är ju syndromet som de misstänker.

Så vi skulle komma in och ta nya prover, som även de skulle skickas till Sahlgrenska.
Ny väntan och ny oro.

Hon sa att hon hoppades att svaret skulle ha kommit när jag ska till dietisten nästa gång.
Om nu inte dessa heller visar något (man kan ha syndromet utan att det syns på proverna) så gör man inte mer förrän hon är två år.
Nästa utredning är en tillväxthormon mätning och de måste vara två år för att de ska visa något.
Så sen är det bara att vänta i så fall.

Så dagen efter får jag en tid för provtagning, maken kommer in med henne så går jag till provtagningen efter jobbet, så är han och de stora på lekplatsen så länge.

Hon var emlad både här och där. Men denna gången gick det lite bättre att sticka henne, det skulle ju bara vara ett rör också så det var inte så mycket som behövdes.

Så nu väntar vi igen.
Såg på hemsidan för dessa analyser att det brukar ta upp till 6 veckor innan man har ett svar.

Så jag har bestämt mig för att släppa det, kan inte fundera på detta hela tiden, det tar upp all min vakna tid annars, det tär något fruktansvärt på mig, psykiskt och jag kan inte leva så.
Utan nu väntar vi och ser.
Svaret kommer när det kommer, jag kan inte påverka något och inget ändras av svaret.

Måste njuta av livet lite i stället för att fundera hela tiden.

Dietist

Ett första besök hos dietisten gjordes i mitten av Maj.
Jag hade redan vid läkar besöket registrerat vad lilla Alma ätit under 4 veckors tid, så dessa papper hade vidarebefordrats till dietisten.

Hon hade räknat ut att hon fick i sig i snitt 600 kcal per dag, vid hennes vikt bör hon få i sig mista 860 kcal per dag för att det ska gå jämnt upp. Detta lyckas hon alltså inte med.

Hon är helt ointresserad av mat, bryr sig inte och har aldrig varit intresserad, vid tidpunkten av dietist besöket åt hon bara purre av dillkött, sås och potatis mos. Köttfärssås och potatis mos, välling och smoothie som jag gör på banan, jordgubb, hallon och näringsdryck för barn som jag fått utskrivet till henne via BVC.

Det är det enda.

Dietisten tyckte vi skulle försöka få henne att äta mat, så vi ska sluta med purre, bara en flaska välling per dag och en smoothie per dag.

Detta skulle göras för att hon ska bli hungrig och lära sig äta riktig mat.

Vi ska försöka detta fram till nästa besök i mitten av Julie, då ska vi träffas igen för att diskutera hur vi går vidare och även hur vi gör när hon ska börja på dagis.

Öronmottagningen

I början av maj så hade vi fått tid för återbesök på Öronmottagningen efter beskedet på hörcentralen.
Här blev man mycket bättre bemött!

Hon tittade i öronen, allt såg fint ut och hon tyckte att det hörseltestet var missvisande.
Hon sa att man kan inte göra ett sånt hörselprov på ett sånt litet barn för det stämmer inte.

Så hon trodde inte det var någon fara, fanns ingen anledning till oro.
Hon sa att ett sånt litet barn kan vara mycket mer intresserad av en fläck på marken än att jag kallar på henne.

Så vi skulle inte göra något och ingen vidare kontroll skulle göras om hon inte får öroninflammation igen.

Det var mycket skönt att höra!

Fortsättning

Ja, då fortsätter vi...
I mitten av April var det återbesök till banläkare efter Almas metapneumovirus som hon låg inlagd för med andningsproblemen.

Allt var bra och lungorna lät bra, hon hade inte varit mer förkyld efter det så det var svårt att säga om hon får tillbaka andningsbesvären när hon är förkyld.
Han skrev i alla fall ut mer inhalationer så att det finns, han sa att det brukar ju komma förkylningar till hösten så vi får se då.

Ska få en telefon tid i början av nästa år om hon inte får några besvär innan det.

Så det var bara att avvakt.

Dagen efter det besöket skulle jag dit igen.

Denna gången skulle vi träffa barnläkare ang hennes vikt och längd.
(Vet att många tänker att vissa barn är små men det kommer säkert, men de går in och jämför med föräldrarnas kurva, de får inte avvika för mycket från den. Det är då de reagerar. Barn kan vara små om föräldrarna är små, men så är det ju inte här, hon är liten och vi är inte jätte små.)

Först fick jag träffa en dr, men hon sa att hon inte var specialist på just tillväxt så de hade ringt efter en annan.
Så han kommer, en Dr som egentligen är pensionär sedan många år, men i nuläget jobbar som konsult. Han har tillväxthämningar som sitt specialämne.
Han har träffat två barn tidigare som hade det misstänkta syndromet.

Men Alma är inget solklart fall, vissa av dessa barnen växer ojämnt på höger och vänster sida av kroppen, den ena sidan är större än den andra. Men det har inte Alma.

Det mättes och vägdes, mättes sitthöjd och avstånd mellan armarna.

I alla fall sa han att någon form av tillväxthämning har hon men vilken form vet de inte ännu, han frågade om mamman var orolig för hennes mentala utveckling, det är jag inte sa jag.
Då sa han att då är där troligen inget fel på det heller.

Men det skulle ta en hel hög med prover vissa av dem skulle skickas till Sahlgrenska för det är där de gör tex kromosomanalyser.
Sen skulle vi höras igen när de proverna kom.

Detta var en torsdag och på fredagen var det långfredag så vi kunde inte ta proverna då, för de skulle skickas med bud och någon var tvungen att ta emot dem i Göteborg när de kom dit. Så vi fick komma tillbaka igen tisdagen efter påsk för provtagning.

Barnet var emlat både här och där, tur var det för de fick sticka henne 5 gånger innan de fick så det räckte i alla fall till de prover som skulle skickas.
Det räckte nog inte riktigt till alla de andra men det var igen högprioritet på de, så vi tog de viktigaste först.

Sen var det bara att vänta på ett svar.

Öron

I slutet av Mars månad var vi på öron mottagningen för ett återbesök, efter Almas öroninflammation hon hade när hon låg inlagd på sjukhuset.

Hörseltestet blev inte godkänt, men allt såg bra ut, jag upplever dock inte att hon hör som hon ska.
Hon reagerar inte när jag kallar på henne.

Så för säkerhets skull skickade han en remiss för ett hörseltest.

Till audionomen fick vi komma i slutet av April.

Har aldrig varit med om ett så dåligt bemötande och jag hoppas inga patienter blir bemötta så där jag jobbar.

Ingen namnskylt, inget Id-kort, hon presenterade sig inte och sa inte vad hon skulle göra.

Bara in med propparna i öronen på A och sen när det var klart så bara:
-Ja, det blev ju inte godkänt.
-Eh, va?

Man förväntar ju sig att de ska säga att allt är bra.

Nä. tydligen hörde hon inte ordentligt, detta var på båda öronen.
Sen gjorde hon ett test till och det berodde inte på att det var vätska.

Sen sa hon bara att en Dr får titta på detta, sen inget mer!

Förklarade inget, inga tröstande ord som att det kan visa fel för att hon är lite osv,
Nä inget alls mer än att vi får träffa Dr igen.


Ja, det var ju inte riktigt det man ville höra och orkade med just nu.