MIN HISTORIA MITT I LIVET!

MIN HISTORIA MITT I LIVET!

Tre hjärtan!

Tre hjärtan!

måndag 22 mars 2010

Då har denna helgen gått!

Ja tänk så fort helgerna rusar förbi.
Vi var barnlediga i helgen så jag och maken hade planerat sedan länge att vi skulle gå på bio för första gången på sådär 4 år.
Vi kände båda att förkylningen var på intågande, men i torsdags tänkte vi att ja det är ju långt till lördag så vi bokade två biljetter. Så mysigt det skulle bli, han och jag bio och sen lite mat.

Men så kom den ordentligt, den där förkylningen. Maken fick vara hemma från jobbet i torsdags men skulle jobba på fredagen, för så sjuk var han inte på kvällen.
Enligt honom själv.

Jag mådde som en kratta, och alla ni som varit höggravida vet att man har ju inte så lätta att andas sen innan, och det blir ju inte bättre av att man blir kanonförkyld och stopp i näsa.

Så fredag morgon körde han till jobbet vid kvart i sju, jag och dottern låg kvar och gossade lite i sängen.
Vid nio tyckte jag att jag såg något genom fönstret i ögonvrån, men tänkte att det var nog inget, det är ju ingen som kommer hit vid denna tiden.
Så hör jag nycklen vridas om och in kommer han!
Maken, han ser ut som kom och hjälp mig!
Då var han inte så tuff längre.
Febern var på intågande, och efter en Ipren hade han fortfarande 38 grader.

Själv fick man ju rycka upp sig och försöka fixa lite här hemma, skulle köra och köpa mat till dottern, finns närmast i Halmstad. (dottern har mat allergi). Sen skulle jag hämta färg vi hade beställt till dotterns rum.

Så jag fick gjort mina ärenden och sen stupade jag i soffan, men eftersom jag inte hade någon feber så var jag inte hälften så sjuk som maken, och hade jag varit det hade jag aldrig orkat köra och handla, enligt honom. (Nej, för dottern behöver ju ingen mat)

Kl 19, nattade jag dottern och maken lade sig vid samma tid, så det blev en kväll ensam framför tvn, det händer ju inte så ofta.
Jag fick även sätta mig och ringa till SF och avboka våra biobiljetter, problemet var att jag betalt dem med kort så man var tvungen att ringa dit. JUST NU ÄR DET MÅNGA SOM RINGER DU ÄR NR 20 I KÖ, BERÄKNAD KÖTID ÄR 19 MINUTER. Kul kul, som om man inte har något annat att göra.
Jag såg hur klockan tickade mot deras stängnings tid, DU ÄR NR 2 I KÖ. Satt och retade upp mig, för jag fick tankar om att de skulle koppla bort mig när öppettiderna var slut.
Men jag hade nog tur för jag fick komma fram.
Så det blev ingen bio på lördagen.

På lördagen var maken pigg igen, inte konstigt han hade ju sovit 12 timmar. Jag mådde fortfarande dåligt, dottern körde vi och lämnade hon mina föräldrar, sen skulle vi varit på 30 års kalas, men det blev att bara lämna av presenten, vi ville inte stanna, dels för att jag mådde dåligt, sen vill man ju inte smitta ner alla som var där.

På kvällen åt vi på pizzeria, det ni, det har vi inte heller gjort på flera år, så det var ju trevligt.
Själv orkade jag väl vara uppe till 22. Sen var det GOD NATT för mig.

På söndagen var det storstäd på dagis. KUL? NEJ!
Vi har dottern på föräldrarkooperativ, och då är det storstäd 2 helger per år, då ska man vara där 4 timmar per förälder utan barn, allt ska skuras, tak, väggar och alla leksaker. Kan säga att på den förskolan och skolan också för den delen är de mycket renare än vad vi har hemma.
Man får frukost och middag, och träffa alla de andra föräldrarna så det är väl rätt trevligt.

Men tänk som jag retar mig på alla dessa föräldrar som går omkring och minglar i 4 timmar, medan vi andra sliter som djur för att bli klara.

Vi han med två stora rum, en toalett och en hall, medan där var andra som bara gick runt och pratade, satt i någon soffa och skickade sms. Res på dig för h*****e och hjälp till!!!!
Nej, nej det är helt ok att en höggravid kvinna kryper omkring på alla 4 och torkar lister medan du sitter där och INTE GÖR NÅGONTING!!!!!!!!

Sen fick jag lugna mig och tänka att jag gör detta för barnens skull. Sjukdomarna har minskat jätte mycket. Vi har ju även vanligt helgstäd som är ca 2 ggr per termin, men det går lite fortare, då är det bara jag och maken och ingen annan som är i vägen.

Men nu är det gjort för denna terminen, vi får väl se när nästa storstäd blir, om jag kan vara med, bror ju på hur gammal babyn kommer att var (barn får inte närvara vid storstäd). Annars får maken gå själv i 8 timmar.
Vi får väl se den dagen den sorgen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar