Vi begav oss till Falkenberg för att tillbringa dagen med makens syskon, pappa och allas respektive och barn!
Det var en trevlig dag, men någon saknades!
När det hade blivit mörkt åkte vi till kyrkogården, så fint där var med alla tända ljus som brann.
Vi tände också ljus såklart. Stod där ett tag och tänkte på honom.
Man kan ju fortfarande inte fatta att det hänt och att vi aldrig mer kommer träffa honom.
Man väntar ju på att han ska komma in genom dörren när vi sitter där alla samlade.
Så ska han säga något som, jag var tvungen att fixa något på vägen därför är han sen.
Jag tror aldrig vi kommer förstå att det hänt.
Vi saknar honom oerhört mycket!!
Men jag brukar tänka att han är där uppe i himlen tillsammans med alla andra änglar vi har där, han tar även hand om vår lilla bebis där uppe.
Vem ska annars passa och busa med den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar