R.I.P min lilla älskling!

I dag är ingen rolig dag.

Vi hade lite planer för dagen, först skulle det fixas lite här hemma, sen skulle vi åka och bada med barnen.

Men dagen blev helt annorlunda.

Efter vi ätit frukost och jag satt och gav lillan mat så ringde det på dörren.

Jag tänkte för mig själv, vem kan det vara.

Det var vår granne ett par hus längre ner i gatan.

Har ni en gul katt med grönt halsband säger hon.

Mitt hjärta stannar nästan.

Jo, visst har vi det.

Hon berättar att hennes make har sett honom liggande på stora vägen på morgonen, så han hade lagt honom till sidan.

Tyvärr hade han blivit överkörd.

Min älskade lilla, lilla bebis!!

Jag gick över vägen för han kunde ju inte ligga där, först gick jag ner för backen, där var han inte, så jag gick lite längre upp.

Då stannade en äldre herre som bor i huset rakt över vårt.

Letar du efter något sa han.

Ja, min katt, svara jag.

Man såg i ögonen på honom att han tyckte det var jobbigt.

Jo, han hade legat där, men farbrodern hade tyckt synd om honom så han hade grävt ner honom och tagit av honom halsbandet.

Han visade var han fans, han lovade också hänga hans halsband där så jag kunde se att det var hans.

Men jag ville inte ha honom där, så jag gick hem och hämtade en filt och en spade och gick dit och grävde upp honom.

Min lilla lilla bebis ska inte ligga där, jag ville ha honom här hemma.

Han har troligen blivit påkörd av en lastbil och dött direkt.

Man vill ju inte att han ska ha legat och plågats!

Vi begravde honom här hemma!

Men dagen har varit tung, vi har varit ledsna.

Han var ju åtta år fyllda och jag hämtade honom när han var sex veckor så vi har haft honom länge.

Han har aldrig tidigare gått över stora vägen, så man funderar ju lite på varför han gjorde det nu?

Har han jagat något djur som sprungit över som han har följt efter, eller var det för att han följde med maken och barnen upp en bit på cykelbanan i går kväll som han fick för sig det.

Ja vi kommer aldrig få veta.

Men han är otroligt saknad!!

 Han låg alltid på min magen när jag var gravid, från tidiga veckor ända in i slutet, det var som om han kände den där inne och att han tyckte det var mysigt att ligga där och känna hur det rörde sig där inne.

Han var ju så lite när jag hämtade honom, han hade inte fått så mycket mat så han hade inte klarat sig så länge till.

Men han blev ju en otroligt fin, stor katt, lite udda och inte så smart i alla lägen.
Men jaga det kunde han, råttor, möss, kaniner och mullvadar. Ja han tog allt.

Nu får han jaga i Nangijala, hoppas han myser med min lilla ängel där nu på gröna ängar i solen!

Jag hoppas den andra katten stannar hemma, inte för att hon brukar gå iväg men man vet ju inte vad hon får för sig nu när han är borta.

Hon fick lukta på honom innan vi begravde honom, så hon fattar nog att han är borta.
Hon har verkat lite nere i dag, hoppas hon blir glad snart.

Men i natt får hon vara inne fast vi har renbäddat i sängen!

Så nu ska jag krypa ner med tårarna rullande längst kinderna och hoppas på en bättre dag i morgon.