Men man gör inget annat än ammar, dygnet runt känns det som.
Man sitter fastkilad i soffan och bara ammar.
Denna veckan går det ju bra när maken är hemma men man får ju nästan panik när man tänker på hur det ska gå nästa vecka när han börjar jobba och jag ska vara hemma med båda barnen själv.
Tur att den stora är på dagis tre dagar i veckan så jag kan sitta där i soffan utan att någon klättrar över hela mig och den lilla hela tiden.
Man får ju lite dåligt samvete samtidigt.
Här har man ägnat all sin lediga tid åt dotter och helt plötsligt har man ingen tid alls.
Man kan se det i hennes ögon ibland.
Så var det det här med amningen, den stora dottern ammade jag inget, hon hade gulsot när hon föddes och hennes tungband satt fast så hon orkade inte suga och när hon hade fått sola mot sin gulsot och de klippt tungbandet på henne så hade min mjölk börjat sina och sen kom det aldrig igång igen. Jag försökte pumpa men det var det man fick göra hela dagen.
Pumpa pumpa pumpa för att jag skulle ha så jag kunna ge henne till natten. Hon fick ersättning upp till.
Sen fick hon kolik. Fy f*n vad hon skrek den lilla stackarn, till de kom på att hon hade mjölkprotein allergi. fick special ersättning och det vände på en dag.
Nu sitter man här och försöker amma. Varför är det aldrig någon som pratar om hur jobbigt det är att amma. Det gör ont så in i självaste h******e , brösten blir alldeles såriga och gud nåde den som råkar komma nära dem.
Och sen räcker inte mjölken till riktigt, då undrar man varför kan alla andra och inte jag????
Man blir ju så besviken på sig själv, man vill ju ge sitt barn det bästa.
Jag är även livrädd för att om jag skulle ge ersättning att hon får samma allergi som den stora, visst nu vet man ju vad det är men det är synd om barnen när de inte kan äta allt och inte får äta samma som alla andra.
Ja jag ska ge det till nästa vecka då ska hon vägas igen så får vi se om det blivit någon förbättring annars han jag ju inget val hon kan ju inte svälta den lilla stackaren.
För övrigt går det rätt bra, men det är en väldig omställning från ett barn till två.
Satt och tittade på kort från när stora flickan var liten.
Herre gud de är verkligen lika som bär.
Jag måste nog skriva namn på korten annars kommer jag inte kunna skilja dem åt när det gått en tid.
Nehe då var det dig igen.
Ha det bra där ute i världen så länge så sätter jag mig i soffan och tittar ut på solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar