MIN HISTORIA MITT I LIVET!

MIN HISTORIA MITT I LIVET!

Tre hjärtan!

Tre hjärtan!

tisdag 15 juni 2010

VAFAN!!!!!!!!

Åkte och hämtade den stora dottern på förskolan i dag och då frågade personalen och maken hade berättat om de två extra veckorna i sommar.
Va?
Nej?

Då säger "fröken" att ja vi vädjar till alla er mammor som ÄNDÅ går hemma att ha era stora barn hemma v 31 och 32 också (förskolan är stängd v.28, 29, 30) för här är så mycket barn och vi är inte full personalstyrka.
VA?
Ja det vet jag inte säger jag.
Då säger hon vadå är det ett problem eller???

JA!!!!!!!

Då ska dottern vara hemma 5 veckor från förskolan och maken jobbar för att de inte kan planera bättre på dagis.

Jag kan väl för fan inte hjälpa att de har beviljat för mycket semester, det är inte mitt problem.

Och vadå du är ju ändå hemma, ja det är jag men nu har vi valt att ha henne på förskolan i 15 timmar i veckan för att hon behöver komma dit och leka av sig riktigt.

Detta handlar inte om att jag inte älskar min dotter och gärna har henne hemma, men jag kan se henne efter 5 veckor hon kommer ju att riva huset och blir det då inget fint väder så blir det inte bättre.

Jag måste nog fundera på detta.
Hur kan man planera så dåligt, man vet ju hur många barn där är och då vet man ju hur mycket semester som kan beviljas.

Undrar om jag får någon ersättning om jag har henne hemma, ja de ska inte tro att jag kommer att betala för en full månad om hon inte får vara där.

Detta är samma problem som fredagen som var klämdag som ingen tittade på schemat jag lämnat in, då kunde de inte ställa upp för mig och låta henne komma så frågan är varför ska jag ställa upp 2 veckor!!!!! för dem då.

Vi behöver veta snarast sa hon, mmm vi får väl se hur det blir sa jag och gick.
Jag kan höra snacket sen om vilken jobbig mamma jag är som inte kan ha mitt barn hemma och ställa upp för personalen.

Jag måste verkligen lägga band på mig i såna här situationer för att jag inte ska bli otrevlig och brusa upp, jag vet ju att det inte är personalens fel utan det är rektorn.
Så därför säger jag inget alls utan åker hem och lugnar ner mig och tänker igenom det hela innan jag svarar.
Man vill ju inte bli ovän med dem.

Fortsättning följer..............

1 kommentar:

  1. Det är din jävla rättighet-
    Det får de lösa, eller rättare sagt deras chefer.

    Stå på dig
    Kram Camilla

    SvaraRadera