Ja jag tar det från början, det var i den veva som vi skulle åka till Lalandia med familjen, hon skulle då hjälpa oss att passa katterna.
Hon är duktig på djur och har många själv så det kändes tryggt att lämna över dem i hennes händer.
Vi brukar ju höras nästan varje dag och hon hade precis börjat på ett nytt jobb, jag tror det var typ på söndagen veckan innan vi skulle åka som vi pratade.
Sen dröjde det någon dag, jag försökte ringa men inget svar, tänkte jaja hon är väl trött med nytt jobb och allt.
Sen blev det onsdag och vår honkatt fick urinvägsinfektion och fick antibiotika och då vill man ju ha löst det innan man ska åka.
Så jag försökte ringa några gånger till utan svar.
Ja ni vet hur det är man tänker:
-Konstiga människa som inte kan ringa tillbaka!!!!
Så vi löste katterna på annat håll.
Sen kom samtalet!!!!
Hennes sambo ringde och berättade att min älskade vän hade fått en hjärnblödning!!!
31år gammal!!!!!
Det kändes verkligen som om mitt hjärta brast i två tusen bitar.
Det måste vara ett jävla skämt detta.
Men tyvärr var det ej så.
Hon hade ett medfött aneurysm i hjärnan som hade brustit!
Allt har gått förvånansvärt bra, hon har verkligen haft änglavakt.
Nu 6 veckor senare så är hon i Lund för att operarea bort kärlet.
Jag håller alla tummar och tår för att allt ska gå bra!!!
Hon operaras i dag och jag är så orolig att jag nästan mår dåligt.
Tårarna bränner innanför ögonlocken.
Pratade med henne senast i söndags kväll, önskade henne all lycka till.
När vi hade lagt på så kom det.........tårarna, det var precis jag kunde hålla mig när vi pratade, man kan ju inte sitta där och tjuta med henne i luren när det är hon som är sjuk.
Men jag säger som Ronjas pappa:
-Hon fattas mig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hon måste blir bra och komma hem snart saknar henne så.
Håll nu tummarna ni också att allt går bra.
Saknar dig så min älskade vän, du betyder otroligt mycket för mig!!!!!
Älskar dig så!!!!!
Usch så hemskt :-(
SvaraRaderaHåller tummarna att allt gått bra!
Så orättvist det är....
Styrkekram /Sara