Oro!

Ja, oron finns kvar och gnager där inne.
Tänk om inte allt är som det ska?

I lördags jobbade jag kväll och när jag kom hem och la mig så brukar jag känna hur den lill* sparkar där inne.
Men jag kände den inte, oron växte och så slog det mig, jag har nog inte känt den på hela dagen!

Sov oroligt pga detta hela natten, sen på morgonen kände jag den inte heller.
Jag gick till jobbet och pratade med mina arbetskamrater som bestämt sa till mig att du måste ringa förlossningen!

Så det gjorde jag, de är ju helt underbara där, de förstod min oro och att jag inte ville vänta tills i dag när det är måndag.
Så jag fick komma.

Var där vid 7,30 och de lyssnade först med tratt, då sa hon inget, hon bara flyttade runt tratten på magen.
Sen satte hon igång deras apparat där man kan se pulsen och höra hjärtslagen.

Och där var den!

Ett litet hjärta som slog så fint och då kom det, en hård spark.
Precis som, lämna mig ifred jag har det bra här inne!

Men den lill* mådde fint och hade troligtvis gömt sig högt upp bakom moderkakan, det är därför jag inte kände den.
Sen var det full rulle där inne hela dagen och kvällen.

Det känns tryggt när man känner hur den sprakar där inne för då vet man att den lever.
Tror inte att denna oro någonsin kommer släppa!

Men just då var det bra i alla fall sen vet man inte vad som händer framöver.
Men nu har jag gått så långt tid att om något skulle hända så klarar den sig utanför min mage.
Ja, om det inte händer något som inte får hända!