MIN HISTORIA MITT I LIVET!

MIN HISTORIA MITT I LIVET!

Tre hjärtan!

Tre hjärtan!

onsdag 21 november 2012

Någon annans hår!?

Barnen har börjat sina 15 timmar på dagis denna veckan.
Med start i går, efter jag lämnat dem blev det ett besök på apoteket eftersom den lilla är förkyld och hostar, hostmedicinen var nästan slut här hemma lika så nässprayen.
Så det blev att skaffa nytt, man vill inte stå utan mitt i natten.

Passade på att köpa lite nybakade frallor till mig när jag ändå var i stan.

Så det blev frallefrukost och sen la jag mig och sov någon timme på soffan innan barnen skulle hämtas. Skönt att ibland inte göra någon ting alls.

I dag blev det att väcka barnen efter en tuff natt, den lilla har hostat mycket och varit vaken en del så det har inte blivit så mycket sömn.
Men iväg kom de, sen körde jag hem och åt frukost ensam framför TVn, det är härligt.
Bara njuta av tystnaden och sitta där i lugn och ro.

Sen var det tid för lite ompyssling hos frisören.

Så det bar iväg, hade väl först tänkt att fixa till utväxten men har samtidigt funderat på att göra det mörkare, kommer ju inte ha så mycket tid att gå dit och fixa håret sen när den lill* har kommit.

Så vi diskuterade fram och tillbaka och kom fram till en mörk färg på utväxten och en mörk toning på resten.
Tydligen tar inte blekt hår upp färg så bra så då är det bättre med en toning.
Jag fattar inget men jag litar på henne så hon fick göra som hon ville.
Sen blev det att klippa topparna, det var välbehövligt för de var väldigt slitna.
Håret har växt mycket denna graviditet och har varit väldigt risigt så det var skönt att få fixat det.

Jag blev nöjd och körde hem och käkade lunch i lugn och ro innan det var dax att hämta barnen igen.

Barnen brukar se mig på lång väg och skicka när jag kommer gående i backen från parkeringen.
I dag sa de inget.
Den stora stod vid grinden och tittade men sa inget, förrän jag kom längre fram och sa Hej!

Då gav hon till ett glädjevrål och blev glad att se mig.

Sen tittar hon på mig lite blygt och säger:
-Mamma, varför har du någon annans hår på dig?!

Haha!
Ja vad svarar man på den!

Jag förklarade att det var mitt jag hade bara bytt färg.
Man såg hur hon funderade, efter ett tag kom hon igen och sa:
-Mamma, varför har du gjort så med håret?

Jag frågade hon hon inte tyckte det var fint, men det gjorde hon men det såg lite konstigt ut tyckte hon.

Jaja, man vänjer sig snart.
Får väl se vad maken säger när han kommer hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar