Trots!

Denna två års trots, som har pågått länge nu!!
PHU!

Man får räkna till tio mer än en gång per dag kan jag säga.

Usch!
Jag tyckte den stora var trotsig men hon var INGET alls mot detta.

Det tär verkligen på mitt tålamod, som ju inte är så stort annars och ännu mindre när man är gravid i 8:e månaden!

Minsta lilla som går fel så är hon igång.

Nej, nej, nej NNNEEEJJJJ!!!!!!!
Så kan hon hålla på i en halvtimme utan problem.

Ingen vet varför och när man försöker fråga henne så får man bara till svar:
-NEJ! NNEEEJJJ!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hoppas verkligen det lättar snart, inte så kul att höra på det flera gånger per dag i halvtimmar åt gången, dagen blir rätt lång då.

Inte konstigt hon får sina Affekt anfall med det humöret hon har.

När hon inte trotsar så är hon ju hur go som helst, och världens roligaste humor.

Som i torsdags kväll.
Maken var och tränade och jag la barnen, när jag skulle krama och pussa den lilla god natt så ser hon sådär lurig ut som bara hon kan göra.
Så säger hon:
-Känner du, och så skrattar hon hjärtligt,
-Mamma, känner du??
Och så samma glada skratt.

Först fattar jag inget alls, men sen kommer det doften av en FIS!!!
Hur kan det lukta så mycket från en sån liten människa?

Haha!

Som vi skrattade båda två.

Det var kul, så kan hon hålla på.
Rolig är hon när hon inte trotsar, men denna trots driver mig till vansinne.

Jaja, får hoppas hon blir en snäll tonåring i stället.