Nattens kommentar!

Det händer men som tur är inte så ofta att dottern vaknar om nätterna.

Natten tills i går vaknade hon flera gånger och var ledsen.

Ni som varit gravida vet hur lätt det är att ta sig upp ur sängen när man är höggravid.

Det tar ju en hel evighet innan man kommit upp, och när man ändå tagit sig upp ur sängen så kan man ju lika bra gå på toa.

Mannen har sagt att jag kan väcka honom när dottern vaknar så kan han gå.

Så när jag varit uppe tre gånger på kort tid, och stoppat in napp, lagt på täcke och gett henne snutten så tänkte jag att nästa gång får mannen gå.

Tilläggas kan att mannen sover som en klubbad gris och hade nog inte vaknat om någon så sprängt en bomb i huset.

Dottern vaknar igen och jag tänker att nu får han gå.

Man vänder sig med möda om och puttar på honom.

-Vad är det? Säger han

- Hon är ledsen igen. Säger jag.

Vad svarar han då?

Jo

-Vad ska jag göra åt det?

VVVAAAAAAA??????????

Kanske gå dit och se vad hon vill.

Eller skit i det jag går själv, och så upp igen.

På dagen berättade jag för honom vad han sagt.

Han skrattade och sa att han var nog inte riktigt vaken, jag får väcka honom riktigt och vänta tills han är riktigt vaken.

Men ska jag ligga där och lyssna på dottern som är ledsen och försöka väcka honom i 10 minuter, då kan jag ju lika bra gå själv.

Jag har ju hunnit ta mig upp på den tiden.

Haha, ja det är ju skönt att någon i huset sover gott.

Man längtar tills den dagen man kan ta sig upp ur sängen igen som en normal människa och inte som en strandad valross.