MIN HISTORIA MITT I LIVET!

MIN HISTORIA MITT I LIVET!

Tre hjärtan!

Tre hjärtan!

söndag 25 april 2010

Tiden går fort

Ännu en vecka har gått och helgen har passerat.
Det är inte klokt så fort tiden springer iväg.
Snart sitter jag här med två barn.
Phu!
Jag funderar mycket på hur det ska gå.

Ja nu är det allt mellan 4-6 veckor kvar innan nästa hjärta kommer.
Jag säger bara efter denna helgen måtte det inte gå 6 veckor för då kan de nog komma och hämta mig med den vita tvångsjackan.

Ja, jag har ju haft förvärkar nu sen i februari, mest vid aktivitet och på kvällarna men sista veckan har jag vaknat om nätterna av att jag har jätte ont i magen.
I går hade jag värkar med ett mellanrum på 5-10 minuter mellan kl 4 på morgonen och 10 på förmiddagen.
Då jag sa till maken att du får ta dottern för jag måste gå och lägga mig.
Somnade direkt och sov i 1,5 timmar. Var nog välbehövligt.
När jag vaknade kändes det bättre, värkarna kom inte lika regelbundet och så länge jag höll mig stilla så var det inte värre än vad det har varit innan.

På eftermiddagen var vi ute i trädgården och jag och dottern gick ett varv runt huset sen var det kört, då började det igen och höll på hela kvällen.
Sov mellan 23 och 04 i natt sen vaknade jag med smärta igen.

Vi får väl se hur detta går. Men när man inte ens kan ta sig från soffan till toa (som jag förövrigt måste besöka var 30:e minut) utan att få sammandragningar börjar det bli lite tungt.

JA jag vet att man ska vara tacksam att man kan få barn, och det är jag verkligen ska ni veta, när det är som värst tänker jag på de som inte kan få några, de hade nog så gärna bytt med mig.
Det hjälper till jag får nästa våg av sammandragningar för då är det inte roligt längre, hade hellre haft babyn ute nu.
Längtar till den dagen man kan röra sig normalt igen.
Eller för den delen bara gå och slänga soporna utan att hålla på att avlida.

Men jag funderar på hur det ska gå med en trotsig tvååring och en nyfödd baby, hoppas bara man slipper kolik denna gången. Men det är inget jag förväntar mig utan det är bättre att vara beredd på det värsta så blir resten en överraskning

Förra helgen fick en av lattemammorna tillökning.
Den första tillökningen i skaran.
Vi säger ett stort Grattis!

I morgon blir jag bjuden på mysfrukost i stan, ska bli mysigt.
Berättar hur det går.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar