En blåsig dag på stranden

I lördags blåste det halv storm.

Men vi skulle ut och rasta hunden.

Maken kom på idén om att vi skulle åka och titta där han jobbar nu så barnen kunde se hans grävmaskin.

Efter mycket gnäll och skrik så kom vi fram.

Barnen fick titta och klättra lite.

Vi tog stranden tillbaka, det blåste så man fick ta upp luvan och blunda så man inte fick sanden i ögonen.

Men det var trevligt, härligt att komma ut.

Vi hittade denna övergivna skon på stranden när vi gick tillbaka, man kan ju fundera på om ägaren har gått hem med bara en sko?

Undrar om den legat där länge.

Ja, det är sånt man kan fundera på som man aldrig kommer att få veta.

Helsingborg by night

För några helger sen så hade jag fixat barnvakt.

Bokat hotell i Helsingborg och även en konsert liknande upplevelse.

Vi checkade in på en svit på hotell Marina Plaza i Helsingborg, vi bodde där för fyra år sen när vi väntade Alma. 

Ett fint hotell, denna gången hade de ett special erbjudande på svit så det blev billigare än att bo i ett vanligt rum.

Rummet var fint, dock lite kallt, vi hade värmen på 25 grader men det hjälpte inte, tur där fanns tjocka täcken.

Sen begav vi oss mot Helsingbors Arena för att se på Rock of 80´s.

Det var fantastiskt bra, slutade dock lite snopet utan extranummer för att pyrotekniken satte igång brandlarmet. Så vi fick utrymma, men det var en trevlig kväll.

När vi gick hem så njöt vi av utsikten av detta.

Kärnan by night!

Personal fest!

I fredags hade vi personal fest!

Det var hur kul som helst!

Vi brukar ha väldigt roliga fester och alla bjuder på sig själv.

Vi dansade långt in i natten.

Benen och fötterna var ömma, jag menar det är ju inte varje dag man går i klackat.

Skorna åkte av en stund men, men jag var lite rädd om mina tår i dessa vilda danser så efter att ha vilat dem en stund så fick jag ta på dem igen.

Trött och sliten dagen efter men det var det värt.

Öron näsa och hals!

Ja, i går var det dax. 

För besöket hos Öron-näsa-hals läkaren.

Hon vill ju inte, så fort vi kommer dit och hon ser någon i blå tröja så blir hon tyst och tittar i golvet.

Här har alla läkare blå tröja och det har hon snappat upp.

Men läkaren har träffat oss innan när hon har haft öroninflammation och RS virus.

Det är inga krusiduller och inger trugande utan nu gör vi bara det.

Hon tittade henne i halsen och konstaterade att hon hade jätte stora halsmandlar.

Sen var det dax att titta i näsa, det har hon ju men av sen hon har haft sonden.

Men Dr sa bara hon kommer skrika men det går fort, så jag fick hålla armar och ben, sköterskan höll huvudet. 

Sen sa hon bara nu gör vi det.

Så då gjorde vi det, det tog fem sekunder sen var det klart. 

Hon hade även jätte stora polyper.

Så det blir operation. Båda ska hyvlas bort.

Dr sa, prova håll för näsan och svälj. Det är så hon har det. Inte så lätt att varken äta eller dricka då.

Phu!

Stackars barn, så mycket hon får vara med om!

Jag skulle höra av mig nästa vecka till en koordinator som har hand om operationerna, då ska vi få en tid.

Vi får se hur länge vi får vänta innan det är dax.

Vi får se efter hur det går, men kanske hon kan äta något själv igen som hon gjorde tidigare, lite yogi eller något hade ju varit kul, kanske känns bättre när de är borta. Jag har inga förhoppningar utan vi får se hur det blir.

Äckligt!

Vissa yrken är ju värre än andra.

Mitt är inte alltid så glamoröst med alla olika kroppsvätskor som kan komma ut diverse hål.

Men det finns nog de som har det värre.

Vi har haft början till stopp i avloppet i handfatet i badrummet.

Det har varit något som vi ska göra.........sen.

Det kommer alltid något mellan som är roligare att göra.

Men i dag fick det vara nog.

Så när alla barnen var hämtade så monterade jag ner allt.

Fy F*N!!!!

Så jävla äckligt!!!

Då slog det mig att det finns de som gör detta dagligen, i sitt yrke.

Varför? Undrar hur man kommer på den iden liksom.

Åh, det är kul att rensa avlopp, gärna andras gamla naglar och navelludd.

Så det yrket vill jag ha.

Självklart måste där vara något som väger upp allt detta äckel. 

Men ändå.

Nu är  i alla fall vårt rent och fint. 

Det tog ju en stund men nu slipper jag ju göra det på ett tag.

Man kanske skulle göra det lite oftare så slipper man det värsta äcklet.

Men det blir nog som vanligt, livet kommer mellan och man ska göra det sen.

Hur mycket ska hon få vara med om?

Ja, det är frågan.

Hur mycket ska detta lilla liv behöva vara med om?

När vi var på läkarkontroll för några veckor sen, vi är på läkarkontroll var 3-6 månad.

Alla utredningar är nedlagda för de vet inte vad de ska hitta på.

Nästa plan är att fråga Folke Bernadotte, som är en stiftelse, de har ett sjukhus som bara jobbar med barn som Alma. Barn som inte äter. 

Hennes läkare skulle fråga dem om hon kunde vara en kandidat för dem.

Jag vet att där är flera års kö för att komma dit men bara man vet att man ska få komma så är det ju OK tycker jag.

Jag inser som jag sa till dietisten att hon troligen aldrig kommer att ha ett normalt ätbeteende och troligen kommer få sondas mycket länge eller alltid.

De tror ju att när hon är så stor att hon förstår att man måste äta så kanske hon gör det. Men det är ju många år dit.

Men det hade ju varit trevlig om hon kanske hade ätit något. Jag förstår att de inte kommer kunna få henne att äta fullt själv men lite hade ju varit trevligt, 

Men vi får väl se vad de säger.

I alla fall, på besöket så nämnde jag att hon snarkar som en fullvuxen, överviktig man.

Det är så vi hör henne ner från andra våningen.

Så han skrev en remiss till öron näsa hals.

Så då har klart mamman är gått in och läst på detta, det kan vara så att hon har polyper. Men för att kunna undersöka det så måste de titta genom näsan (hoppas jag). Frågan är hur hon reagerar på det. Hon har ju varit med om så mycket och detta trauma med hennes sondsättning. Det blir nog inte så lätt att få henne att samarbeta för detta.  

Jag hoppas ju att de går in och läser i journalen innan de undersöker henne, så att de vet vad hon varit med om.

Det är kanske mest jag som tycker det är jobbigt. Jag hoppas att jag kan bli positivt överraskad.

Planeringsdag

I måndag hade vi något som heter PCI dagen.

Labbet som vi kallar det där jag jobbar, har stängt för service. 

Så vi har en sorts planeringsdag.

Vi diskuterar rutiner och saker vi behöver fundera på, saker som inte fungerar och saker som fungerar.

Just nu pågår det en stor process inom hjärtsjukvården i Halland, så det pratades mycket om det.

Stämningen kan både bli hätsk och aggressiv, men vi brukar komma där ifrån med att ha lättat på trycket och kan fortsätta arbeta bra tillsammans.

Vi är en liten sammansvetsad grupp som jobbar ihop.

På avdelningen är där väldigt mycket personal runt en 50-60 st. Men hos oss är vi 12 st sköterskor och totalt 5 läkare. Så vi blir väldigt tajta och sammansvetsade. Det är svårt att föreställa sig om man inte jobbar där, men vi måste lite på varandra i alla situationer.

Jaja, nog med det.

I alla fall, efter denna dagen så begav vi oss (med vi så menar jag sköterskorna) mot Ullared. Vi checkade in i Paradis byn som låg ca 10 minuter med bil utanför Ullared. 

Där hade vi en jätte fin timmerstuga som vi alla kunde bo i. Vi var 11 sköterskor som checkade in oss.

Vi hade vedeldad tunna, bastu och allt låg helt fantastiskt fint vid en sjö i skogen.

  

Vi hade en jätte trevlig kväll, med god mat och massor av skratt. Vissa av oss somnade tidigt (jag) de andra dansade in i natten.

På morgonen var det underbart fin och god frukost och sen begav vi oss mot Gekås för lite shopping! 

Nu är vi redo att möte höst, vinter och vår både på jobbet och privat!

Avsked

I våras fick jag frågan om jag ville följa med och titta på Kent och deras avskedsturne.

Jag tackade ja. 

Jag är ingen jätte Kent fantast men att komma iväg och bo på hotell med en god vän tackar jag inte nej till. 

Jag förklarade att jag inte brukar lyssna på bandet, men jag var välkommen att följa med ändå, så då gjorde jag det.

Så i fredags var det dax.

Vi begav oss till Göteborg, checkade in på hotellet, gick och åt gått och sen begav vi oss mot Scandinavium.

Konserten var faktiskt bra, den var lite annorlunda, jag inte för att jag är jätte van att gå på konsert. Men de pratade och berättade en del, från hur de träffades och hur allt drog igång. 

De hade ett fantastiskt bildspel på de stora skärmarna bakom bandet, där man i vanliga fall ser storbild av bandet.

Ja, de visades också men inte så mycket som det brukar göra.

Men det var väldigt bra.

Det var en väldigt trevlig kväll. 

Sen att krypa ner i en hotellsäng, äta hotellfrukost och sen lite shopping på stan innan hemfärd är aldrig fel. 

Det planeras redan en ny tripp till våren. Det ska bli spännande. 

Kramar ur det sista ur sommaren!

Sensommaren har ju varit helt underbar. 

Den har varit allt det som sommaren inte har varit!

Vi har verkligen kramat ut det sista av de härligt varma dagarna.

Barnen busade i sanden, vattnet var lite för kallt att bada i men det gjorde inget.

Stranden, havet och lugnet är verkligen underbart. Man är tacksam att man är så lyckligt lottad att bo så nära havet. Det tar fem minuter dit med bil och sen är vi där.

Nu är vi laddade med energi så vi klarar oss i höst.

Allergi

Jag har en gräsallergi. 

Den har jag haft i många år. 

Typ sen jag var 13-14 år.

Jag tycker dock att den blir värre och värre för varje år.

De sista somrarna har jag fått gå på maxdos Tavegyl, typ 6 tabletter om dagen. Det är oerhört jobbigt att hålla sig vaken med bara allergin men med dessa hästdoser medicin är det nästan omöjligt.

Detta året tog priset.

Jag var på vårdcentralen flera gånger och tillslut bad jag dem skicka mig till lung och allergi mottagningen så jag kan få vaccinering mot gräsallergi.

Så de skrev en remiss. 

Det gjordes ett pricktest när jag kom dit, det gav tydligt utslag på gräs, det blev nästan tre gånger så stort som pricken de mätte mot.

Så jag ska få börja hyposensibilisering mot gräs. Man tar en tablett innehållande gräs, varje dag i tre år!

Men man ska ha effekt redan första året.

Man ska börja fyra månader innan säsongen är igång, så runt januari/februari ska jag börja.

Hoppas jag har viss effekt redan nästa sommar så man kan vara ute i alla fall.

Liseberg

Vi överraskade barnen med en tripp till Liseberg en Fredag efter skolan börjat.

De slutar 13.10 så vi hämtade dem då och sen begav vi oss.

De öppnade 15 på Liseberg så det var perfekt.

Det regnade lite när vi kom men vi var förberedda med regnkläder så det gjorde inget.

Lilla hönan och jag höll och i kanin landet. Hon älskade att åka karuseller, härligt att se henne så glad.

De stora var med pappa och åkte de stora karusellerna, perfekt när man kan dela upp det. 

Dessa flygplan fanns i kanin landet och Alma skrattade så hjärtligt när hon åkte dem, de gick lugnt och fint rakt fram till de vände då gick det fort, det var då hon skrattade högt!!

Ännu en mysig dag för hela familjen.

Ett år sen!

När man får upp sånt här i sin timehop app.

Den 10:e september var det 1 år sen lilla skruttan fick sin knapp.

Efter 6 månaders kamp och psykiskt tortyr med nässonden.

Man mår lite dåligt när man ser bilden och blir påmind om vad man utsatt denna lilla människa för.

Men jag hoppas och inbillar mig att hon kommer förstå varför.

Hon hade ju faktiskt troligen inte överlevt utan vare sig nässond eller knappen.

Men det är skönt att det är över och att det funkar så bra som det gör. 

Bio

Vi fick frågan i slutet av augusti om jag och tjejerna ville med på bio.

Barnen hade frågat innan men hela helgen var fullbokat och jag var trött och sliten så jag orkade inte.

Men så när min vän frågade om vi ville med så var det svårt att tacka ner.

Så det blev Hitta Doris på bio för alla tre och jag.

Alma hade aldrig varit på bio så hon tyckte det var väldigt spännande.

Popcorn måste man ju ha när det är bio.

Filmen var i 3D så man fick ha snygga glasögon på sig. Det var lite svårt för Alma för hennes huvud var för litet, eller glasögonen var för stora. Tyvärr fanns de bara i en storlek.

Men hon var nöjd ändå, det fanns ju popcorn.

Filmen var bra, tyvärr var den lite för lång när man är tre år, men hon klarade det bra, tröttnade lite mot slutet bara. De stora gillade den mycket.

Mysigt att göra något sånt.

Tack L för att du frågade om vi ville med!

Kalla nätter

Sommaren var ju inte så varm, det var ett par veckor i början och några i mitten av sommaren. Sen kom det inte mer förrän det var höst känns det som.

I vilken fall så har inte nätterna varit så varma.

Barnen har velat tälta någon natt, men det har ju varit lite för kallt.

Så en kväll, slog jag upp tältet inomhus. 

På golvet i äldsta dotterns rum fick det plats, så då fick de tälta där. 

De tyckte det var spännande, man hörde hur de pratade och fnittrade innan de kom till ro och somnade.

Känslan!

Det är inte många som kan förstå känslan!!

Vi var på Ikea i går, lilla tjejen skulle få en stor säng.

När vi var klara så fick de stora tjejerna var sin mjukglass. 

Vi köpte en till Alma också, hon smakar aldrig på någon annan glass än Plingeling (Piggelin). 

Men i går så smakade hon!!

Den var god denna glassen mamma, sa hon.

Hon åt inga mängder, det gör hon inte av något. Inte av Piggelin heller. Men hon vågade smaka i alla fall. Det är ett stort steg.

Känslan är enorm. Att hon smakade i alla fall!!

Sockervadd

Den mellersta dottern har länge bett om att få prova sockervadd.

Det har aldrig varit riktigt läge för att göra det. 

Men på kvällen när vi var och tittade på Timotej så fick de testa.

Men det var nog inte så gott som hon hade trott. 

De smakade lite sen var det bra.

Jag var tvungen att testa. Man minns ju det från när man var liten. Då tyckte man det var jätte gott. Det var det inte i dag. Klistrigt som vara den och smakade bara socker. Ja det är väl inte så konstigt att det gör för det är ju socker men det var värre än vad jag mindes det.

Hjärndagarna!

I slutet av Juli så var det Hjärndagarna i lilla byn Eldsberga. Det samlas in pengar till forskningen för Parkinson och Stroke.

Det är mataffären i byn som fixar detta. Jag tror det är tredje året som det görs. 

Det är tivoli, karuseller och musik.

Amy Daimond var där och sjöng. Barnen har ju sett henne på TV, hon har ett barnprogram som heter Bulldog som de brukar se.

Så det blev autograf och foto med henne.

Senare på kvällen var det Timotej som var där och sjöng så var jag och de stora tjejerna där och tittade.

På söndagen så var det stafett. Vi hade två lag från förskolan/skolan. Maken var med och sprang. De skulle springa 

2,5 km var och de var 4 st i varje lag. 

Det hade gått väldigt bra för båda lagen. 

Rolig ide. 

Vi hoppas han fick in mycket pengar till forskningen.

Ännu en tradition!

Varje år brukar vi åka till Hembyggdsparken i Ängelholm och titta på Findus och Pettson.

Så även i år. Den var lika bra som vanligt.

Mycket musik som barnen gillar.

I år var det När Findus och Pettson ska ut och fiska och sova i tält.

Det bjuds på godis och man får även sitta i Findus eller Pettsons knä efter. 

Det var lite tveksamt först, jag vill inte sitta i den där kattens knä. Men sen gick det bra. 

Godis ska den lilla ha fast hon inte äter det.

Man måste bada!

Är det sommar, semester och sommarlov så måste man bada.

Det har vi gjort alla dagar det har varit väder till det.

Ja, det är ju inte jätte många dagar men det var väl en vecka när vi kunde åka dit nästan varje dag.

Det är mysigt, inga krav och inga tider att passa utan man bara myser, badar och fikar.

Den lilla hönan älskar ju att bada!!!

Hon frågar varje dag efter simskola och när vi kan åka och bada.

Hon gick även på toa på badet när det behövdes, men inte hemma.

Nä, jag kissar bara på Veingebadet svarar hon när man frågar henne.

Haha!!

Men det är ju i alla fall på gång. Jag känner ingen panik, vill hon inte så vill hon inte. Hon har varit med om tillräckligt i sitt lilla liv så hon får ta det när det kommer.

Det är samma med hennes napp. Vi var hos tandläkaren och hon kommenterade inte att hon har napp. Jag har även läst att för just barn som inte äter själva så är det bra om de suger på napp för de stimulerar munhålan med nappen. Så hon får ha den så länge.

Kanske inte tills hon är  men ett år till i alla fall om hon själv vill.

Skånes djurpark

Vi har även varit och besökt Skånes djurpark under semestern.

Vi hälsade på björnarna och barnen fick hjälpa till att göra isglass till dem. Sen tittade vi på när de matades med glassen. De berättade även om björnarna de hade i parken.

De berättade bla om denna björnen som jag inte mins namnet på, i alla fall, han är född i frihet, han hade två syskon. Deras mamma hade blivit påkörd och dödad av tåget så de var tvungna att ta hand om björnungarna. Så en av dem bor i dag på Skånes djurpark.

Vädret var lite si och så, det regnade lite med det gör inget. Barnen var lika glada ändå.

De hade öppnat en ny del i djurparken som var Fåret Shaun värden. 

Här fick man träffa Fåret Shaun, åka traktor och se de andra djuren som är med i TV serien. 

Alma gick rakt fram till fåret när han kom och gav honom en jätte stor kram!!

Goa unge.