MIN HISTORIA MITT I LIVET!

MIN HISTORIA MITT I LIVET!

Tre hjärtan!

Tre hjärtan!

söndag 13 oktober 2013

Hej och Hej då!

Den mellersta dottern lever med sina nappar i munnen, eller inte bara där utan en i munnen och en i handen, den i handen sitter hon ofta och luktar på.
Visst är det gulligt och jag hade inte brytt mig om hon inte haft de HELA tiden och om hon tagit ut dem när hon pratade.
Hon är ju ändå bara tre och ett halvt år snart.

Jag har sagt att när hon fyller fyra år då åker de, för det gjorde de på stora dottern, men hon var inte alls lika beroende av sina som mellersta är.

I söndags så diskuterade vi det igen.
Hon säger då, jag ska göra som E på dagis, jag ska lämna de till kaninerna!
Ok, vi kan åka dit i morgon, svarar jag. (Hon visste ju inte att vi ändå skulle till Hembygdsparken dagen efter).
Ja, det kan vi göra, säger hon.

Så på måndags morgonen så sa hon det själv, i dag ska vi lämna mina nappar till kaninerna.
Ja, det ska vi ju göra.

Så hon gick här hemma och samlade ihop dem alla och la i en påse som vi kunde hänga på kaninens bur.
Sen bar det iväg till Hembygdsparken i Ängelholm.
Först gick vi lite och tittade på djuren och en runda i Pytteskogen så barnen kunde leka lite.

Sen kom vi till kaninerna, jodå, vi hängde dem där.
Kaninernas bebisar skulle få dem.
Sen sa vi Hej då napparna!
Glad var hon, än så länge inga problem.
Men jag är inte dum och vågade inte riskera något, så när barnen var på lekplatsen och lekte så smög jag tillbaka och hämtade dem och gömde dem i vagnen.
Tänk om hon skulle skrika hela natten, det orkade jag inte.

När vi satte oss i bilen, så sa han.
Mamma, nappe och räckte fram handen.
Men de har du ju gett till kaninerna.
Jo, men du har ju en där i lådan!
haha!
Jag har en extra natt i en låda i bilen som hon har fått när hon skulle sova i bilen.
Då gällde det att vara snabb......
Men den tog jag innan och la i påsen med de andra napparna.

Då brast det för henne.

Men det gick över rätt fort.
På kvällen när hon skulle sova var hon trött och ledsen och hade svårt att komma till ro.

Men mamma, jag fyller faktiskt inte fyra år i dag, sa hon.
Nä, det gör du ju inte, men nu har vi ju varit och lämnat dem, du är ju jätte duktig detta klarar du fint.

Kan vi åka och hämta dem sa hon sen.
Nä, det går inte...

Du ska få en paket i morgon av mamma för att du är så duktig.

Man tycker ju hon är rätt liten när hon är så ledsen för sina nappar.
Men jag låg hos henne lite sen somnade hon fint.

Min duktiga tjej! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar