MIN HISTORIA MITT I LIVET!

MIN HISTORIA MITT I LIVET!

Tre hjärtan!

Tre hjärtan!

tisdag 29 oktober 2013

Storm!

Ja, det är det väl ingen som har missat att det varit.
Phu!
Det är lika obehagligt varje gång.

Som tur var blåste det mest sydlig vind, lite syd väst mot natten, men eftersom vi bor med ett berg med skog bredvid huset i Söder så klarade vi oss bra.

Träden svajade dock bra, där står en Björk på tomten bredvid vår. Vi vet inte om det är kommunens eller grannens mark, men den var vi lite oroliga över.

Barnen tyckte också det var obehagligt. De ville inte sova så de fick somna i soffan hos oss, så bar vi upp dem senare.

Jag hade även bäddat på golvet inne hos oss, så där låg vi i vårt sovrum alla fem.
Men det känns tryggast att ha alla runt sig om något skulle hända.
Man visst ju inte riktigt.

Strömmen kom och gick under kvällen, men värmen höll sig bra inne.
Vi kan ju elda men jag vill inte det med tanke på att vi inte har något skydd runt om kaminen mot värmen och lilla hönan är ju på allt nu för tiden. Ställer sig även upp mot allt så det är svårt att elda tycker jag. Man behöver ju liksom inte utmana ödet.

Men jag förberedde för det värsta under dagen.
Körde och köpte ett stormkök, soppa på burk som bara skulle kunna värmas och lite bröd så att vi skulle kunna få middag om vi inte hade någon ström.
Kokade vatten och hällde på termosar åt lilla hönan så hon skulle kunna få välling.
Tog fram ljus så jag visst var de var, köpte tändare och värmeljus. Även en ny ficklampa med dynamo införskaffades så vi skulle klara oss ett tag.

Jag började med middagen lite tidigare än vanligt så vi han äta innan den värsta stormen drog igång.

Men det är obehagligt, det knakar och knäpper. Låter och viner över allt.

Gungor och taket på lekställningen var inne, mina blommor hade vi glömt men de räddades i sista sekund.

Vad man kan se än så länge verkar vi ha klarat oss utan skador.

Ja, förutom ett skymningsrelä som gett upp, men om det var pga av stormen eller den inte pallade att strömmen kom och gick hela tiden vet vi inte.
Får se i kväll om vi kan få igång den.
Men det är ju inte så farligt.
Man ska nog vara tacksam.

Man ser på grannarna att de drabbats hårdare.
I hästhagen ligger det fällda träd både här och där, även så på cykelbanan utanför huset.

Har inte begett mig hemifrån ännu men jag såg från fönstret där uppe att grannens tackpannor flugit av.
Får väl se vad maken säger när han kommer hem om det varit mycket längst vägen och på hans jobb.

Hoppas ni också klarat er och att era hus är intakta.

1 kommentar:

  1. Ja det var en obehaglig kväll det där, tror aldrig jag känt mig så liten och ensam någonsin. Men allt gick bra här också.

    SvaraRadera