Ingen kommentar!

I går var det tid för familjefotografering, vi har inga riktiga familjekort.

Inte ens när vi gifte oss så hade vi en fotograf som tog kort, utan allt har vi tagit själv.

Visst det blir väl helt ok kort men det är alltid något särskilt att när en fotograf tar dem.

För ett par månader sen, eller det måste ju snart vara 9 månader sen så blev jag tvåa i en tävling där jag fick rabattkuponger hos en fotograf jag varit hos tidigare.

(Det är hon som tagit bilderna jag har på bloggens startsida).

Då beslutade jag att vi skulle ta familjekort.

Jag ville att lilla hjärtat skulle bli så stor att hon kunde sitta själv innan de togs.

(Kan ju skylla på det, egentligen ville jag komma lite mer i form innan de togs).

Så i går var det dax.

Maken slutade lite tidigare från jobbet så vi skulle hinna.

Allt är färdigt alla är på gott humör, vi ska bara lasta in i bilen då kommer äldsta dottern och säger:

-Mamma, Thea sitter fast, hon kommer inte ut!

-Eh, va?! Var är hon då?

-Vid kylskåpet, svarar hon då.

Jag minns att jag tänker att nu har hon trängt in sig mellan kylen och väggen och kommer inte ut.

Vi har kylen och frysen i ett litet extra rum, som en gång för länge sedan enligt planritningarna på huset har varit en garderob.

In till detta rum finns en fin spegeldörr.

Jag vet att denna dörr har varit på tal innan för maken tycker att den ska bort, men jag tycker dörren är fin så jag har velat ha den kvar. 

Jag älskar gamla dörrar tycker det är hur fint som helst.

Där hade dottern gått in och låst!!!!!!

Jag kan inte öppna säger hon!

Och jag som inte trodde att det gick att låsa, jag trodde inte låset fungerade.

Men det visade det sig att det gjorde.

Hur vi än förklarade så lyckades hon inte öppna, lite stressade också eftersom vi skulle iväg.

Så maken fick först borra upp ett hål i dörren!

Då blev hon lite gladare för då kunde hon ju titta ut, detta barn! Ingen annan skulle göra något sånt.

Sen blev det att såga ett hål i dörren så vi kunde låsa upp, min fina dörr som nu inte är så fin längre, nu blev det ju som maken ville i alla fall, ingen dörr.

Hon hittar på så mycket detta barn, har en vild fantasi och det är ju bra.

Hon samlar också, hon har alltid fickorna på jackan fulla med sten, kastanjer och ekollon.

Det tar alltid dubbelt så långt tid för oss att gå från dagis till bilen för att hon hittar så mycket saker på vägen som hon ska stanna och plocka upp.

I dag passade jag på att börja rensa lite när de stora var på dagis, det är ju dax att ta bort allt smått de har bland sina leksaker så att inte minsta hjärtat sätter det i halsen.

Och det går inte att göra när de andra barnen är hemma för då ska allt sparas.

Men då hittade jag en del, väskor fulla med kastanjer och ekollon. Andra väskor med pärlor och rivet papper.

Sängen var full av kastanjer, små hästar, stenar och jag vet inte allt.

Hon kommer väl få ett sammanbrott när hon kommer hem och märker att det är borta.

Hoppas hon inte märker det.