Helg!

Då har det varit helg och den har inte riktigt blivit som det var tänkt.
Fredagen började ok med lite mat och fredagsmys i soffan.

I Lördags vaknade maken och var döende, han hade nästan 38 graders feber och allmänt risig!

Vi som hade tänkt åka och hälsa på gammelmorfar, men det fick ju ställas in.
Man vill ju inte riskera att smitta ner honom.
Jag och den stora tog en promenad men det var väl det ända roliga den dagen.

På kvällen fick det bli ett besök på akuten med den lilla!!!
Hon höll på att leka med strömbrytaren till taklampan på kontoret.
Tända, släcka, tända släcka!!
Hon brydde sig inte när vi sa till henne.
Så till slut tog maken henne och la henne i soffan.

Hon skrek, eller ja det var ett sånt där skrik utan ljud och när det sen drar ett andetag så kommer världens vrål.
Men det kom inget andetag och till slut tuppade hon av och blev helt livlös och blå i ansiktet!!
Jag fick panik, bara tänkte nu DÖR HON!!!
Maken sa till mig:
-Skärp till dig du vet vad du ska göra!!!!!
Så jag tog denna lilla livlösa kropp och vände på henne och bankade till henne i ryggen.
Sekunderna är ju timslånga och jag kände paniken inuti, hur ska jag klara detta tänkte jag.

Till slut tog hon äntligen ett andetag och vaknade till.
Hon var väldigt trött när hon vaknade till och satt bara och tittade.

Jag ringde sjukvårds upplysningen och de tyckte jag skulle åka till akuten med henne.

Jag fick komma in direkt och dr kom efter en kort stund.
Hon gick efter en stund för hon skulle gå och läsa i journalen ang när vi var inne i oktober med henne, då hon hade hjärnskakningen och krampade.

Dr tolkade detta som ett Affektanfall.
Jag fick lite broschyrer om detta.
Det drabbar barn i trotsåldern upp till två år.
De blir så arga och skriker som jag beskrev innan tills de svimmar!
De kan även krampa i samband med detta.
Anfallen kan även komma om de råkar ut för något som de tycker är jobbigt, som om de skulle falla och många tittar på dem så kan de svimma av ren skam.

Konstigt det är, människokroppen fungerar verkligen helt konstig ibland.

Men det var viktigt att man ej blev överbeskyddande mot sitt barn och man skulle inte vara rädd för att säga till dem (av rädsla att det ska hända igen). De måste ju fortfarande lära sig rätt och fel.

Hoppas hon inte får detta mer, men nu vet man ju vad det är om det skulle hända fast det ser läskigt ut.

Jag var på akuten 18,20 och klar att gå därifrån 19,20 snabba ryck.
Men jag hade packat med pyjamas och välling man visste ju inte hur långt tid det skulle ta eller om de ville att vi skulle stanna.
Jag tänkte kör jag hem nu så somnar hon i bilen och sen är det fullt ös när vi kommer hem.

Så vi gick upp och hälsade på, på mitt jobb.
Det är alltid kul att komma dit.
Lite prat och sällskap en stund och sen pyjamasen på och välling och sen körde vi hem.
Hon somnade i bilen så det var bara att gå in och lägga henne när vi kom hem.

I dag skulle vi ut i skogen och grilla korv och såga träd men maken har inte känt sig helt hundra i dag heller så vi fick snällt stanna hemma.

Jag blir sur och irriterad när man bestämt en sak och sen blir det inte så och man bar går här och driver.

I kväll skulle jag sy lite gardiner och precis när jag skulle börja klippa i tyget så gick strömmen.
Tänkte att en säkring gick pga att jag startade en stark lampa som vi inte brukar ha tänd.
Men det lös på konstiga ställen.
Jag tyckte jag såg ett ljussken ute när detta hände men tänkte att detta var nog inbillning.

Men alla säkringar var hela och maken kunde inte fatta vad detta berodde på.

Till slut såg jag en bil utanför.
Jag sa till maken:
-Du får gå ut och titta för där är någon som grejar med elskåpet som vi har precis utanför vårt hus.
Det visar sig att det brunnit i skåpet så det är därför vi inte har någon ström.
De skulle laga det provisoriskt och så fixar de ett nytt plåthölje senare.
Så nu har vi ström igen.

Äntligen måndag i morgon och maken ska jobba och barnen ska till dagis.
Jag får lite egentid jag behöver det känner jag.