Lättar på trycket!

I söndags beslutade jag mig för att sjukskriva mig.
Det funkar helt enkelt inte på jobb.
Har jag bara en eller två patienter så går det men kommer det fler och det blir för stressigt så klarar inte hjärnan av det.
Och på mitt jobb vet man inte vad som händer det ändrar sig från minut till minut.

Så jag sökte på VC i går och blev sjukskriven i två veckor till en början sen skulle vi se.
Eventuellt en vecka till efter det eller om jag jobbar en vecka 50% innan jag går tillbaka full tid.

Dr var väldigt bra och lyssnade och förstod eller ja förstod och förstod men försökte förstå.

Hon sa att mer än tre veckor ska jag inte vara hemma för då blir det bara värre att komma tillbaka sen.

Hon ordinerade även dagliga promenader för det är tydligen bevisat att det hjälper mot oro och ångest.
Så det får det bli.


Jag har även fått en kurators kontakt, kunde tydligen inte få hjälp från den på jobb när det inte var något som hänt på arbetet.
Så jag blev hänvisad till företagshälsovården eller vårdcentralen.

Men jag kände bara att jag orkar inte ringa runt och berätta och gråta i telefon för främmande människor, så jag ringde till familjecentralen i Laholm där jag visste att de har både psykolog och kurator.
Man får träffa dem när man går på familje utbildningen när man väntar sitt första barn och sen kommer de in då och då när man är på öppna förskolan.
Psykologen var ledig i går så jag ringde kuratorn, och tjöt så klart i telefonen fast jag försöker låta bli så går det inte att stoppa när jag väl börjat.

Men jag fick en tid på eftermiddagen i går.

Så jag kom dit och det var skönt att prata med någon, bara älta och älta och vara ledsen utan att någon dömer och bryr sig.
Utan bara lyssnar.

Så det lättade en del på trycket.
Jag var helt söndergråten under ögonen efter.

Hon sa att det är viktigt att man är ledsen och låter sig få sörja detta lilla barn som inte fick komma till jorden.

Jag berättade om denna otroliga trötthet jag känner och framför allt tröttheten i huvudet.
Men hon sa att det är hjärnans sätt att stänga av när den inte orkar mer, för att man ska vila.
Det är därför man blir så trött, för att man ska fatta att nu är det dax att vila.

Hon frågade var sorgen sitter och det har jag inte tänkt på men det sitter ju i hjärtat för det är där det gör ont  när jag blir ledsen, låter konstigt men så är det faktiskt. Hela hjärtat värker!!!

Jag ska dit igen på fredag och det känns bra, kommer nog inte behöva gå två gånger i veckan sen men just nu känns det väldigt bra.

Chockfasen/Akuta fasen  - Reaktionsfasen – Bearbetningsfasen - Nyorienteringsfasen

Jag går just nu igenom de olika chock faserna och tyvärr måste man det. Men man vill bara hoppa över denna ofattbara sorg.
Det är så förfärligt jobbigt!

Jag är väl inne i reaktionsfasen just nu, när jag väl börjar fatta vad som händer och att det verkligen har hänt mig.

Hon pratade också om promenad och träning och i går kväll var jag och tränade.
Fast maken sa att jag inte kunde visa mig ute eftersom jag var helt upplöst under ögonen efter allt gråtande.
Men lite smink över och sen iväg.

Det är rätt skönt att komma dit, jag är ju inte helt anonym men det är inte som vet vad som hänt så det är ingen som frågar något och för en liten stund är man som vanligt och det är skönt.
Men de undrar nog lite för jag är mycket tystare än vanligt det var det någon som sa till mig i går.
Jag svarade bara att, ja ibland blir det så att livet inte blir som man tänkt.
Sen pratade vi inte mer om det.
Det är sköt att plåga kroppen lite också så att man känner sig helt utmattad!!