Ibland är livet JÄVLIGT tufft! Del 3

Så blev det tisdag och dagen D!

Dagen då mitt lilla barn skulle komma ut!
Dagen då jag skulle sluta vara gravid!!

Jag sov mellan 22,30 och 01 sen kunde jag inte sova mer, man tänkte ju en del på det som skulle ske.
Vi körde och lämnade barnen på dagis och sen begav vi oss mot sjukhuset.

Strax innan kl 08 var vi på avdelningen.
De informerade om vad som skulle ske under dagen.
Att om det inte kom igång direkt så fick man tabletter att svälja var tredje timme tills det var klart.

Jag frågade om hur långt tid det brukar ta, hon svarade att det brukar ske när de har tur byte, vilket jag visste är runt 14.
Ja det ska väl gå så länge tänkte jag.

Sen fick man massor av värktabletter och sen fyra st vagitorier för att värkarna skulle komma igång och att man skulle börja öppna sig.
Sen var det sängläge i en timme för att de skulle verka sen var det bra om jag var uppe och gick.

Fy fan vad det gjorde ont!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag var tvungen att ha mer smärtstillande och nu fick jag det i sprutor, som de satte i lår muskeln.

Den gjorde viss nytta sen fick jag lite värme kuddar med för jag hade sammandragningar både fram i magen och i ryggen.

Jag tänker inte gå in i detalj om vad som hände den dagen, men det tog en JÄVLA tid.

När kl var 18 på kvällen (10 timmar efter igångsättnings starten) så var jag helt slut så jag sa till barnmorskan att nu får du göra något för jag varken vill eller orkar mer.

Då fick jag mer smärtstillande i låret och sen tog hon hål på vattnet och sen kom babyn!

Sen blev det lite besvärligt när moderkakan skulle ut, den kom inte hela utan Dr fick ta ut lite sen.

Man fick själv välja om man ville se barnet eller ej.
Först tvär vägrade jag och ville absout inte!
Sen när jag var ute och gick i korridorerna för mig själv så ändrade jag mig.
Jag hade nog funderat för mycket om jag inte sett den.

Sen fick man se det lilla barnet.

Det enda jag kommer säga om det är att det var en baby, såg ut som en baby i miniatyr, den var ca 12 cm och det såg ut som om den sov.
Min fina lilla baby, som jag aldrig kommer se växa upp, som jag aldrig får vagga till sömn, som jag aldrig kommer få torka tårarna på och trösta när den är ledsen.

Det bränner i mitt hjärta varje gång jag tänker på det!

Just nu är livet JÄVLIGT tufft!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!