Locket på!

Ja vad ska man skriva?

Jag har mått sådär de sista dagarna, ja egentligen ända sedan i måndags då jag var hos kuratorn.
Har märkt själv att jag inte velat tänka på det som hänt.
Det har liksom bara varit tomt i kroppen, inga känslor alls bara tomt!

Jag har varit hos kuratorn i dag och i går tänkte jag att jag behöver nog inte gå.
Jag har inget att säga.

Men en god vän (A) sa till mig i går att jag skulle pallra mig dit. (Tack för att du tvingar mig)
Så det gjorde jag och det behövdes.
För jag blir väldigt ledsen när jag väl börjar prata om det och i dag pressade hon mig lite.
Hon tvingar mig att tänka på det som är jobbigt och då kommer ångesten och tårarna.

Det är väl som så att jag orkar och vill inte känna efter hur jag mår för om jag väl känner efter så blir jag ledsen och har jag väl blivit ledsen sen är jag ledsen hela dagen och det orkar jag inte!

Efter en timme hos kuratorn så är jag helt slut i både huvudet och i kroppen!
Jag hade egentligen lovat en vän att följa med och träna i kväll men efter besöket hos kuratorn så orkar jag inte.

Så jag fick som råd att försöka ta en stund varje dag och tänka på det och ev skriva om det antingen här eller på ett papper.
Vi kom överens om att lämpligast är ju då på kvällen för att jag ska slippa vara ledsen hela dagen och sova har jag inga problem med så då kan det vara en bra tid.

Så jag får ge det ett försök.

Det är väl lite därför som jag gillar att träna hårt och promenera mycket just nu också så att man får känna smärtan som man egentligen har i bröstet i musklerna i stället.
Och när jag tränar och går så är det bara tomt i huvudet och det är skönt för just då under den tiden så slipper jag tänka.

Jag hoppas bara hjärnan repar sig lite också för jag vet knappt vilken dag det är och minns nästan inget!
Det är ju inte så bra om hjärnan inte är bättre när jag börjar jobba för då behöver man ibland ha många saker i huvudet.