Så blev det måndag!
Efter en så härlig helg det kan bli när något sådant här hänt så var vi hemma igen.
På söndagen i bilen hem fick jag ångest för då kom det över mig igen.
Babyn var död och jag skulle behöva föda ut den!
På måndagen ringde jag nr jag fått att jag skulle ringa och då kom jag till växeln där de svarade att de var sjuka och att jag skulle försöka igen på tisdagen.
Då fick jag panik, jag ville inte gå med detta längre jag vill ja det klart.
Så jag ringde till gyn mottagningen men då kom man till en sån jävla telefon svarare:
-Tryck in ditt person nr.
-Tryck in ditt telefon nr.
-Vi ringer upp dig kl 11,15 i förmiddag.
ÅH, jag vill prata med någon nu!!!
Klockan var ju 08,40.
Jag ville inte vänta till 11,15.
Så jag satt här och funderade på vad jag skulle göra och skulle precis ringa min vanliga barnmorska och be de hjälpa mig när mobilen ringde.
Då var det sköterskan från mottagningen som ringde.
-Jag har väntat på att du ska ringa, sa hon.
-Men det var ju ingen där när jag ringde.
-Då kunde du ringt akut numret.
-Men jag är ju inte döende.
(Eftersom jag själv jobbar med akut sjukvård så söker jag inte vård förrän det är absolut nödvändigt och att söka på akuten skulle jag inte göra om det fanns någon annan utväg. Ringa ett akutnr gör jag absolut inte om det inte är AKUT och då är man nästan döende)
Men hon frågade om jag kunde komma kl 10.
Så det var in i duschen och iväg.
Maken var ju hemma, han hade fått ta ledigt pga att vad som hänt och jag inte ville vara själv och sen skulle jag iväg det visste vi ju och någon måste passa barnen.
Så jag begav mig mot sjukhuset igen.
In på Gyn mottagningen.
Jag blev inkallad av en barnmorska och fick komma in och träffa en annan Dr.
Tydligen är det så att man måste få gjort två st ultraljud av två olika läkare som konstaterar att barnet inte lever länge.
I säkerhets syfte är det så.
Men han så ju samma sak, den levde inte längre!
Jag frågade om det var vanligt att det blev så här och det var det ju sa de.
Det är klart att för dem är det ju det, de jobbar ju med sånt här.
Men han sa också att risken är liten att det ska hända igen om vi någon gång vill försöka igen eftersom jag tidigare har fått två friska barn.
Jag frågade också varför kroppen inte fattar att barnet är dött.
Han berättar då att moderkakan lever än, och det är ju den som producerar hormon så det är därför kroppen inte fattar att barnet dött.
Han berättar också att det är vanligt att man går ända till rutin ultraljudet innan man får reda på att barnet inte lever längre.
Sen fick jag gå iväg och prata med barnmorskan och hon berättade att jag skulle komma till avd 15 som ligger vid förlossningen på tisdag morgonen kl 8 för igång sättning.
Jag fick lite broschyrer och en bok om missfall och sen fick jag bege mig hem.
Jag tycker det är lite jobbigt att komma till sjukhuset och vara patient för jag är livrädd att jag ska träffa någons som jag känner.
Tänkt om jag gjort det i detta läget man är ju inte så sugen på att berätta varför jag är där.
Sen fick jag åka hem och då ringde jag min chef och berättade vad som hänt så hon kunde ändra min semester till sjukskrivning i stället.
Sen fick jag själv ringa min vanliga barnmorska och berätta vad som hänt, jag sa då att hade hon bara tittat med ultraljud eller lyssnat på hjärtljuden som den barnmorskan jag haft till de andra två gjort så hade vi kanske fått veta redan då och sluppit gå till v.17 som jag var i nu.
Ja det får vi ju inte svarar hon bara sen är det inte mer med det.
Men OM jag någon gång skulle bli gravid igen så får jag gå på tätare kontroller och läkar besök tidigt med ultraljud för att se att allt är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar