Undrar?

Jag undrar om livet kommer kännas lättare någon gång?
Jag måste ju lära mig leva med detta men jag kommer aldrig att glömma.

I tisdags gick jag tillbaka till jobbet efter sjukskrivningen och det gick bra.
Huvudet är ju inte riktigt i topp och jag bröt ihop i mellan åt.

Men jag har underbara arbetskamrater som låter mig vara ledsen som tröstar, stöttar och förstår.
Livet är jävligt tufft ibland det vet vi alla.
Alla måste nog gå igenom livets helveten för att uppskatta det mer.
Men när man är mitt uppe i det så är det inte så kul.

Just nu vill jag inte höra att ja du måste tänka att barnet var sjukt och inte hade klarat sig ändå.
När folk säger så vill jag bara skrika:
JAG ÄR INTE DUM I HUVUDET JAG VET DET MEN JUST NU ÄR DET JÄVLIGT TUFFT ÄNDÅ!!!!

Jag försöker tänka så men det hjälper inte, jag vet att den var sjuk på något vis och det var därför den dog men det är lika tufft för det.

Man känner sig lurad av sin egen kropp.

Man har gått i 16 veckor och trott att man varit gravid och att allt varit bra.

Jag ältar, ältar och ältar, är ledsen emellan åt men det kommer upp i huvudet hela tiden.

Just nu behöver jag bara älta!!!
Hoppas allt förstår det.

Folk frågar också om vi ska försöka igen.
Det är ju inget man riktigt har börjat fundera över en vecka efter "förlossningen".

Men man undrar ju lite själv om man någon gång skulle våga försöka igen, man kommer ju vara sjukt nervös och orolig i så fall.
Men som sagt det är inget vi har börjat fundera på ännu.